Krönika Vi har vant oss vid tanken på att AI producerar innehåll. Men vad händer när det också är AI som konsumerar innehållet? Om både utbudet och efterfrågan blir artificiella rör vi oss mot en uppmärksamhetsekonomi där det kanske inte är vi människor som står i centrum, skriver German Bender.
För något år sedan avslöjades ett bedrägeri med bottar som ”lyssnade” på AI-genererad musik på Spotify. Algoritmer som lyssnar på algoritmer skapade av algoritmer.
Bottar som lyssnar på bottar.
Mer samtidsdystopiskt kan det inte bli.
Vad innebär det här på ett djupare plan? Svaret, tror jag, är att vi rör oss mot en värld med alltmer sofistikerade artificiella konsumenter.
Den syntetiska kapitalismen.
Starka krafter drar i annan riktning
Det är en form av kapitalism där inte bara produktionen utan även konsumtionen i ökande grad sker genom artificiella processer. Värdeskapandet drivs av artificiella konsumenter – algoritmer, bottar och AI-assistenter – som både genererar och absorberar information, uppmärksamhet och data. Det bryter med den traditionella uppmärksamhetsekonomin, eftersom det inte längre är människors knappa uppmärksamhet som står i centrum, utan en artificiellt expanderbar pseudo-uppmärksamhet.
Man skulle kunna tänka sig att marknaden kommer ta hand om det här. Företag och investerare vill kunna tjäna pengar, så någon form av självreglering kommer att uppstå som gör att endast människor kan vara konsumenter.
Men det finns starka krafter som drar i en annan riktning.
En av de viktigaste tillgångarna i den moderna världen är uppmärksamhet. Det blir allt vanligare med affärsmodeller som bygger på att vi konsumenter betalar med vår uppmärksamhet.
Som det brukar heta: om något är gratis är det antagligen du som är varan. Eller som ekonomen Tyler Cowen uttryckt det: ”attention is that which is scarce”.
Om bristen på uppmärksamhet ökar
Idén är inte ny. Redan i början av 1970-talet utvecklade den sedermera Nobelprisbelönte ekonomen Herbert Simon sina teorier om uppmärksamhetsekonomin. Han menade att information konsumerar uppmärksamhet och därmed kommer ett överflöd av information att skapa en brist på uppmärksamhet.
Vi tänker ofta på information som utbud och uppmärksamhet som efterfrågan. Det senare skapar det förra. Men Simons briljanta insikt var att man kan lika gärna vända på sambandet: informationen är efterfrågan som skapar ett utbud av uppmärksamhet.
Idén att utbud kan skapa sin egen efterfrågan är ännu äldre och brukar kallas Says lag, efter den franske ekonomen Jean-Baptiste Say som levde för mer än tvåhundra år sedan. Herbert Simons insikt kan betraktas som en slags informationsålderns variant på detta.
Och om bristen på uppmärksamhet ökar, kommer även värdet på den att öka.
Men nu är uppmärksamhetsekonomin på väg att mutera till vad jag kallar syntetisk kapitalism, där artificiella konsumenter gör att utbudet av syntetisk uppmärksamhet exploderar. Något liknande har aldrig hänt förut.
Techbolagen drömmer om att utveckla AI-assistenter som ska hjälpa oss med allt möjligt. De ska samla in data om oss och åt oss, de ska hjälpa oss att planera, gallra, handla, informera oss med mera. Vissa spekulerar i att våra assistenter kommer att prata med varandra. Åt oss.
Man kan exempelvis tänka sig att bottar får dejta andra bottar, tills de kan fastställa att deras ägare passar ihop – så att vi slipper lägga tid på dåliga dejter.
Eller att bottar ”pratar” med andra bottar för att planera våra jobbmöten och familjeresor.
Vilseledande information
AI-assistenterna kan bli vårt gränssnitt mot internet. Vårt filter mot världen. De kan ta in mycket mer information än vi, analysera, gallra och paketera den så att endast ett minimum av information i förädlad form når fram till oss.
Om det ska vara möjligt, och det är väldigt många kapitalstarka intressen som vill det, kan inte AI som lyssnar på musik eller konsumerar annat på internet förbjudas.
Syntetisk kapitalism blir en explosion av uppmärksamhetsutbud och därmed sannolikt en explosion av efterfrågan, det vill säga (ofta vilseledande) information, reklam, propaganda och annat innehåll som tävlar om att ta sig genom AI-filtret och nå fram till oss.
Under tiden tvingas vi använda AI för att filtrera, planera och hantera alltmer av våra liv för att överhuvudtaget kunna hantera informationsmängden.
Under tiden lär sig våra AI-assistenter mer och mer om oss, tills vi kanske behöver ställa oss frågan var gränsen går mellan dem och oss.
Och var gränsen går mellan planeringen av livet och själva livet.
Mellan utbud och efterfrågan.
German Bender är utredningschef på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
