Bloggen

Blogg 17 Jun, 2019

Dörren till djupare kunskap

Varje vecka publicerar Dagens Arena minst en längre text, ibland fler, som just nu inte återfinns i dessa nyhetsbrev. Men de går alltid att hitta på vår hemsida. Så, för att vara på säkra sidan att du inte missar en chans till att bli lite klokare, kolla in utbudet här.

Blogg 17 Jun, 2019

Gillar du oss? Bli månadsgivare!

Vi älskar att ha dig som vår publik. Och vill fortsätta att locka dig med vår journalistik. Men för det krävs resurser. Vi har inget presstöd, inga avtal med de stora digitala jättar som lagt beslag på annonsintäkterna. Vi är helt oberoende. Och därför helt beroende av stödet från våra supportrar.

Så om du vill stötta oss blir vi glada. Det ger oss möjlighet att fortsätta vara så bra som du vill att vi ska vara.

Klicka här för att veta mer om hur du kan göra för att bli månadsgivare.

Blogg 14 Jun, 2019

PODD | E-krona – frälsning eller förbannelse?

Vad är egentligen en e-krona och hur skulle det förändra vårt ekonomiska system att införa en sådan? Riksbanken gästar podden och förklarar.

Veckans avsnitt av Pengar och politik gästas av Hanna Armelius från Riksbanken som förklarar vad en e-krona är, vad Riksbanken arbetar med för pilotprojekt om e-kronan, och varför vi kan behöva en statligt garanterad digital peng.

Men kan det vara lösningen på bankernas för stora makt? Eller kan det som Svenskt Näringsliv tror skapa problem i ekonomin?

Med Sandro Scocco och Jenny Lindahl.

Blogg 14 Jun, 2019

På marsch för världens journalister

Dags för fredagsmys! Den här gången med en rapport direkt från Tunisien. Om demokrati och behovet av modiga journalister.

Alltsedan de blodiga attentaten 2015 har Tunisien haft svårt att få liv i sin turistnäring. Med 38 personer skjutna vid en semesteranläggning, och 22 dessförinnan på ett museum lyckades islamistiska terrorister förstöra mycket för den unga demokratin där den arabiska våren en gång startade 2011. När jag, tillsammans med flera hundra journalister från hela världen, nu bjuds på middag strax intill just detta museum är symboliken förstås uppenbar.

Jag är här som delegat på IFJs, Internationella journalistfederationens, kongress, och det råder ingen tvekan om att den tunisiska polisen är mån om att inget ska hända oss. Säkerhetspådraget är uppseendeväckande, och kanske lite generande för oss representanter för den fria pressen. Men det är lätt att förstå deras omsorg, och utmaningarna som Tunisien står inför. Och att den numera 92-årige presidenten Beji Caid Essebsi inte bara av artighet säger att demokratin kräver en fri press när vi möter honom. Det tunisiska folket har sett vad upplysning kan innebära, men också vad reaktionära krafter kan göra för att bibehålla inskränkthet och rädsla. Fanny Härgestams bok Det här är vår tid från 2014 om Tunisiens resa mot demokrati är fortfarande en omistlig läsupplevelse för alla som är intresserade av folkstyre, och resan från hård diktatur till staplande demokrati.

Som brukligt vid dessa kongresser (detta är den 30:e sedan starten 1916) sker en marsch till minne av dödade kolleger. Och vi vandrar längs några kvarter i centrala Tunis, fram till det tunisiska journalistförbundets eget hus; idag klätt med ett budskap som påminner om att dödstalen kan räknas i tusentals.
Det är vanligt med stora ord om vikten av det fria ordet. Men det är vetskapen om att så många journalister faktiskt mördats på grund av dessa ord som gör marschen nödvändig. I många länder råder i princip straffrihet för våld mot journalister. I nio fall av tio blir ingen straffad när en journalist har mördats. Att IFJ kräver en FN-konvention för att få stopp på straffriheten är inte konstigt.

Så här går nu hundratals av oss, en del hemmahörande i lugna miljöer, andra har betydligt svårare situationer. Några har suttit fängslade, flera har utsatts för våld. Nästan alla av oss har känt det hat som vi väcker hos antidemokratiska krafter. Och det är därför vi väljer journalistiken och demokratin alla dagar i veckan.

För en internationalist är det dessutom alltid givande att delta på kongresser som denna. Att se hur språkförbistringar och meningsskiljaktigheter lätt kan skapa konflikter, inte minst bland ett par hundra kreativa jag-starka journalister. Men också hur det går att ta sig vidare om bara viljan att nå samma mål finns där, det vill säga majoritetens beslut och minoritetens acceptans, tillsammans med en ständig vilja att återkomma med bättre argument för att om möjligt ändra läget. Med andra ord det vi kallar en levande demokrati.

På Dagens Arena älskar vi förstås demokratin, och vill gärna låta vår journalistik värna den på bästa sätt. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör 

Blogg 07 Jun, 2019

Lärarnas statusjakt ställs mot bemanning i skolan

Så var det fredagsmys igen! Nu är det dags att snacka om ett nytt chicken race som väntar i skoldebatten.

I senaste avsnittet av vår intervjupodd träffar jag Anette Novak som är direktör för Statens medieråd. En rätt okänd myndighet med ett mycket stort uppdrag, nämligen att skydda barn och unga från ”skadlig mediepåverkan”. Den som hör intervjun inser dock snabbt att själva hantverket ska utföras av andra, och då kanske framför allt av skolan. Som så mycket annat när det gäller samhällets framtid.

Och det är väl därför skoldebatten både är en välsignelse och en förbannelse. Vi klarar oss inte utan debatten, men vi klarar inte heller av att föra den. Det är en gammal klyscha, om än sann, att alla har en relation till skolan och därför tyvärr också en åsikt om den oavsett kunskap.

Som sjubarnsfar skulle jag till exempel kunna orda en hel del om skolan utifrån min egen empiri. Som gift med en lärare avstår jag dock, av respekt för professionen (och hushållsfriden). Som facklig företrädare har jag roat noterat lärarfackens balansgång när det regnat statliga pengar över deras kår vid sidan av avtalen.  Och som intresserad av arbetsplatsrelationer har jag fascinerat följt skolans påhitt med förstelärare, ett system som inte sällan tycks ha skapat väldigt starka splittringar i lärarrummen.

Men någonstans har jag hela tiden tänkt att det nog finns kloka krafter som kan hantera alla utmaningar, trots att min vardag rätt ofta vittnar om motsatsen. Ja, även det fria skolvalet och Jan Björklund som minister har jag tänkt att samhällets kloka krafter säkert klarar av, för vår framtids bästa.

Men så kommer Skolverket med ett utspel i veckan som får mig att börja tvivla. Ja, inte själva utspelet. Det är logiska tankar som generaldirektör Fredriksson verkställer. Skolorna dras med stora personalunderskott, som dessutom kommer växa om inget radikalt sker. Och i det här fallet är det radikala att erkänna att skolorna inte klarar att ta sig in i framtiden utan att snabbt bekräfta alla de obehöriga medarbetare som redan håller verksamheten igång.

Lite som när vi införde Rutavdrag så de som hade svart städhjälp kunde fortsätta göra det. Eller när överlåtelsevärdena på bostadsrätter släpptes fria eftersom det fanns en svart marknad. Eller, jag bara skojar. Såklart vill vi inte ha lärare som plötsligt blir behöriga efter en snabb kurs på nätet.
Och det dröjde inte länge innan protesterna från lärarkåren kom. ”Hånfullt”, recenserade Lärarförbundets ordförande. Trots att det alltså bara handlar om att erkänna existensen av de obehöriga lärarna och ge dem lite stöd.

Utifrån lärarfackens uppgift att värna sitt yrkes status och ställning är det förstås rationellt agerat. Lärarlegitimation och extra lärarlönepengar har trots allt baxats rätt långt in i samhällskroppen, och riskerar nu plötsligt att raseras genom en quick fix från en stressad myndighet.

Jag passar förstås i frågan även denna gång, men noterar att allmänhetens förståelse för en akut lärarbrist nog är starkare än samma allmänhets förståelse för lärarkårens behov av en höjd status. Rätt spelat kan Skolverket alltså gå vinnande ur detta chicken race, just därför att så många fler än professionen tillåts ha åsikter om skolan.

På Dagens Arena älskar vi förstås skolan, och vill gärna låta alla kloka krafter fortsätta lufta sina åsikter. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss hela vägen in i framtiden.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör 

Blogg 04 Jun, 2019

PODD | Staten vs skadliga medier

Vi måste i princip lära oss att läsa och skriva igen. Det menar Anette Novak som har statens uppdrag att kraftsamla kring befolkningens mediekunnighet.

I senaste avsnittet av Dagens Arenas intervjupodd träffar vi Anette Novak som är direktör för Statens medieråd, en myndighet som »ska verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan«.

– Det som skiljer i medieanvändningen är just ålder, att det ser väldigt olika ut i konsumtionsmönster om du är ung eller gammal. Sedan finns det naturligtvis schatteringar inom det, men ålder var den särskiljande faktorn nummer ett, säger Anette Novak.

En av de största utmaningarna i uppdraget är den snabba teknikutvecklingen.

– När internet kom och vi fick mobiltelefoner så blev ju varje individ ett potentiellt massmedium. Samtidigt gick utvecklingen så fort att vi inte hann med att folkbilda. Så du fick all den här makten, men hade inte kunskapen och möjligheten att ta ansvar och det är ju de effekterna som samhället lever med idag.

Samtidigt är det inte helt självklart att staten ska lägga sig i människors medieanvändning 2019, men Anette Novak menar att det finns en logik i uppdraget.

– Vi ställer oss bakom att även oönskade fenomen på internet inte får leda till en överreglering. Men barn och unga är i behov av att skyddas från vissa fenomen som finns i medielandskapet. Och anser man att de inte är det skulle det få enorma implikationer på andra områden, i det offentliga rummet har vi till exempel inskränkningar för minderåriga när det gäller alkoholkonsumtion och cigarettrökning och annat som vi vet är skadliga, och det finns ju fenomen som är skadliga även inom mediespektret så det är kanske inte så märkligt att det finns en myndighet som har det som sitt ansvarsområde. Vi säger inte vad som är rätt eller fel uppgifter, utan vill lära ut en metod för att lära ut medie- och informationskunnighet.

Skolan spelar en viktig roll i sammanhanget, menar hon.

– Barn och unga har i viss mån fått mer utbildning än vad folk i vår ålder har fått när det gäller källkritik, men det brister fortfarande och här finns mycket att göra och det är så viktigt, inte bara för individen utan för hela samhället. Vi ser oss som ett kunskapscentrum, vi kan inte skydda ett enskilt barn.

Hur ser det då ut med mediekunnigheten bland ungdomen?

– Barn och unga skattar själva sin kompetens väldigt högt. Men sedan hur det egentligen är ställt med det, den mätningen är ännu inte gjord i Sverige. Men indikationer fick vi när Skolinspektionen noterade stora brister i undervisningen när det gäller digital källkritik. Samtidigt som vi vet att dagens unga får mer av detta än vad vi fick när vi gick i skolan.

Utmaningen ligger i att balansera kritiken så att den inte tippar över i generell misstro.

– Hur får vi människor att lämna källkritik i bemärkelsen jag är kritisk mot vad alla säger och går på min magkänsla, till att flytta sig till en förståelse om vad jag kan lite på? Och den rörelsen går ju ut på att lära ut trovärdiga databaser som du kan lite direkt på.

Hon menar att det krävs en bättre samordning av det offentligas resurser för att uppnå bästa möjliga resultat inom medie- och informationskunnighet hos medborgarna.

– Det finns en samverkan mellan aktörerna men den skulle kunna bli bättre genom någon form av nationell insats. Det finns egentligen ingen struktur som håller ihop alla delar.

Utifrån ett 50-årsperspektiv är det nödvändigt med ett krafttag, menar hon.

– Det är en stor folkbildningsinsats, det här är den nya samhällskunskapen. Vi kan läsa och skriva, men nu måste vi lära oss att det igen. Det kommer kräva stora insatser från en mängd aktörer.

Du hör hela intervjun här:

 

Blogg 02 Jun, 2019

PODD | Ska vi vara oroliga för kronförsvagningen?

Varför sjunker kronan i värde och är det nödvändigtvis något dåligt? Senaste avsnittet av Pengar och Politik ger dig allt du behöver veta om kronförsvagningen.

Hur hänger kronförsvagningen ihop med inflationen? Är det bra eller dåligt eller spelar det ingen roll att kronan är svag? Varför klagar exportföretagen på kronkursen när de borde tjäna på det? Kan löneökningar vara en väg framåt? Många frågor får sitt svar i det här avsnittet.

En kort kommentar hinns också med om den aktuella rapporten om migration och sysselsättning, och varför det inte gör någon nytta att införa låga löner för så kallade enkla jobb.

Med: Jenny Lindahl & Sandro Scocco.

Blogg 31 Maj, 2019

Sociala medier från förr

Dags för fredagsmys igen! Den här helgen kan vi snacka om hur åsiktsmångfald lättar ångest och vad vi kan lära av Bostadskongressen 1930. 

Känner du ångest för framtiden? En nyligen publicerad amerikansk studie visar att du genom att diversifiera, alltså mixa, ditt nyhetsintag kan minska den känslan. Forskarna fann att såväl demokratiska som republikanska väljare kände mindre oro för aktuella frågor om de klev ut ur sina ekokamrar. Och det är väl egentligen inget konstigt med det. Men ändå fastnar vi alltsomoftast i våra bubblor.

Bostadsprofessorn Hans Lind pekade träffsäkert ut just ekokamrarna som trolig anledning till att bostadsfrågan alltjämt känns olöslig. Och som före detta bostadspolitisk nörd kunde jag inte låta bli att tänka på den första allmänna bostadskongressen 1930. Nej, jag var inte med, men har många gånger läst hela protokollet. Och var det något som präglade denna historiska övning så var det ambitionen att spräcka alla diskussionsbubblor. Under två dagar fylldes Konserthusets lilla sal av över 350 deltagare, som tillsammans representerade över 300 organisationer inom alla delar av bostadsfrågan.

Visst, några av de som medverkade var på gränsen till tokiga och lösningarna kunde spreta. Men alla talade på samma ställe, lyssnade och argumenterade. Inledningstalaren Axel Höjer, docent i hygien, satte tonen: ”Varje demokrat, oavsett om du kallar dig nationalist eller socialist, måste ha parollen i bostadsfrågan klar: Gemensamma uppoffringar, annars går det inte att skaffa alla medborgare bostäder som vi själva skulle kunna tänka oss att bo i.”

Det tog sedan flera decennier att nå fram förstås, men besluten på kongressen är imponerande givet den breda bas som var på plats. Kanske kan dagens ansvariga bostadsaktörer hitta inspiration genom att ta en liten tidsresa. Vilket enklast sker här.

Att inspireras av historiska händelser är dock inte samma sak som att historien har svaren på nutida problem. Det är viktigt att, som historieprofessorn Timothy Snyder, ständigt påminna om att de som drömmer sig tillbaka nästan aldrig har några tankar om framtiden. Och det är ju ändå alltid dit vi är på väg.

Men för den som, likt undertecknad, ibland oroar sig över ungdomens fäbless för de sociala mediernas arena och vilka effekter detta har för deras intellektuella utveckling kan en historisk återblick ibland vara minst lika ångestdämpande som diversifiering av nyhetskonsumtionen.
I alla fall upplevde jag det så efter att ha tittat in i två stycken hundraåriga dagböcker som finns i min familjs ägo. 18-årige Einar skildrar där en vardag från ett svunnet Stockholm, men med scener ur ungdomars vardag som kunde vara hämtade ur Skam. Einar tecknade bokstavligen sina dagar och dagböckerna lästes flitigt av hans vänner. Som vilket Instagram- eller Snapchatkonto som helst. Du ser lite av Einars vardag bakom mig i bilden ovan. Vill du kliva in djupare i hans värld gör du det här.  (Jag har ännu inte lagt ut de sista sidorna, kanske för att det är svårt med avslut. Fråga bara alla GoT-fans…)

På Dagens Arena älskar vi historien, men tror att framtiden har de bästa lösningarna. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss hela vägen in i framtiden.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör 

Blogg 28 Maj, 2019

PODD | Grön våg och högersväng – läget efter EU-valet

Nya allianser i parlamentet och en grön – men även nationalistisk – våg över Europa. Veckans avsnitt av Arena Tyckonomi analyserar konsekvenserna av EU-valet.

Det blir efter EU-valsdiskussion i podden. Varför slog den ”gröna vågen” inte igenom mer i det svenska valresultatet och vad är det hos Moderaterna som gör att de lockar så många förstagångsväljare? Det är några av frågorna som tas upp.

– I Stockholm och Uppsala och andra storstäder tycks Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ha sugit upp de tidigare Fi-väljarna men tappat till Sverigedemokraterna på landsbygden. Så den dimensionen kommer vara väldigt viktig i utvärderingen tror jag, säger Lisa Pelling.

Jesper Bengtsson menar att de frågor som vänster traditionellt kunnat mobilisera väljare kring inte längre fungerar som politiska lockbeten.

– Om det är något så har enstaka frågor – Brexit, den katalanska frågan, migrationsfrågan och abortfrågan, som blev stor i slutet av den svenska valrörelsen – tagit väldigt mycket plats. Medan de klassiska rättvisefrågorna inte fungerar riktigt – människor röstar inte utifrån de premisserna.

– Det är helt uppenbart när man använder strategin att prata om de traditionella socialdemokratiska rättvisefrågorna att man tänker sig att det ska finnas en mottagare som förstår vad man menar och som känner identitet med de frågorna. Men den väljarbasen är inte tillräckligt stor längre, så antingen måste man försöka spela med i det här nya landskapet och hitta sina frågor som funkar just den här valrörelsen, eller så måste man försöka bygga upp en mer långsiktig strategi, säger Jesper Bengtsson.

En grön våg har dragit över Europa har det sagts i eftervals-analyser. Inte minst gick gröna partier kraftigt fram i Tyskland och Frankrike. Men i Sverige märks inte den trenden lika starkt.

– Jag tror att Miljöpartiet gjorde fel som inte satte meterologen högst upp på sin lista. Jag tror att Pär Holmgren hade haft den trovärdighet som krävs för att ta alla klimatröster, han hade kunnat ta debatten mycket tydligare med Centerpartiet än Alice Bah Kuhnke som alla inser inte kommer sätta sig i något klimatutskotet utan fortsätta ägna sig åt kulturfrågor eller möjligtvis migrationsfrågor som ju inte alls varit särskilt viktiga i det här valet, säger Lisa Pelling.

Hör hela diskussionen i podden – och följ oss i poddappar!

PS. En rättelse: Elsa kallar Michel Barnier för liberal i podden – men han är en konservativ politiker för UMP, samt chef för Brexit-förhandlingarna .

Blogg 24 Maj, 2019

Kvinnlig röst får FN att reagera

Dags för fredagsmys igen! Och den här helgen kan vi snacka om varför Siri har en kvinnlig röst. Eller om Public Service riskerar att kramas ihjäl av sina försvarare.

Valet till Europaparlamentet är knappt igång förrän det är över. Har du ännu inte bestämt dig vad att rösta på så har vi gjort en diger satsning på att upplysa våra läsare om var partierna står i avgörande frågor. Har du redan bestämt dig så kan det vara dubbelt värt att kolla in vad våra experter tycker om partiernas svar.

Parallellt med den hastigt uppkomna EU-debatten rullar livet vidare, och i nyhetsflödet får som vanligt en hel del saker inte tillräcklig uppmärksamhet. Som FN-organet Unescos rapport om digitala tjänster ur ett genusperspektiv häromdagen. Och som fokuserade på den viktiga frågan om att medborgarnas digitala kunskaper måste hållas könsneutrala.
Men rapporten lyfte även upp en annan intressant aspekt, nämligen att digitala tjänster som Echo och Siri har kvinnliga röster som automatinställda. Och vad det betyder ur ett könsmaktsperspektiv i familjer där kvinnor, om än artificiella, ständigt ges olika order. Något att reflektera kring nästa gång du ber Siri om något offentligt. Att byta röst på tjänsten är för övrigt lätt.

FN-rapporten rekommenderade tjänsterna att utveckla en mer ”könlös” röst. Hur en sådan låter är jag dock lite osäker på. Kanske borde automatinställningen istället vara en blandning av röster. Mångfald helt enkelt.

Och på tal om mångfald: Attackerna på svensk Public Service blir allt tätare. Stockholmsmoderater vill lägga ned SVT och SR, och flera SD-distrikt vill sälja SVT2 och P3. Regeringsföreträdare å sin sida springer nu fram till försvar, vilket säkert kan kännas bra för PS-vänner. Men samtidigt riskerar försvaret av PS att kantra över till partipolitik. Och då kan SVT, SR och UR plötsligt ha hamnat i ett betydligt sämre läge, eftersom detta då kommer bekräfta PS-hatarnas tes om politisk agenda.

Det vore alltså bra att lätta upp de hårdaste kramarna från regeringspartierna, annars är risken stor att bolagen får svårt att andas. Och den perfekta frågan att utmana regeringen på är kanske den så kallade förhandsprövningen. Den är ju i sig effektlös, men har av någon anledning ännu inte skrotats av nuvarande regeringen, trots bolagens protester. Så för integritetens skull vore det logiskt om bolagen nu utmanar S och MP i deras nuvarande PS-kramande genom att kräva prövningens avskaffande.

På Dagens Arena har vi inga sådana problem. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör 

Blogg 20 Maj, 2019

PODD | Kooperativ kämpe

När många söker öppenhet, inflytande och samhällsengagemang borde den kooperativa idén skörda framgång. Men universiteten bryr sig inte om att utbilda om kooperation längre. I vår intervjupodd snackar vi med Jan Edén på Svensk Kooperation om hur det kunde bli så.

Svensk kooperation är en paraplyorganisation som arbetar för att höja kunskapen om den kooperativa affärsmodellen. Jan Edén är verksamhetschef på organisationen, och han anser, kanske föga förvånande, att kooperationen i Sverige mår jättebra. Åtminstone ur ett perspektiv.

– Det går oerhört bra för de kooperativa företagen om man tittar ur ett affärsmässigt perspektiv. Det här är kommersiellt drivna verksamheter med krav på att visa resultat och det gör de.

Men han erkänner att det finns andra perspektiv.

– Sen har vi en utmaning i att förklara den kooperativa, ömsesidiga modellen. Den här typen av företag står för 3-4 procent av närvaron i näringslivet, vilket gör att det är en okänd företagsform för många. Men de hundra största ekonomiska föreningarna omsätter samtidigt tillsammans över 400 hundra miljarder, har 100 000 anställda och runt tio miljoner medlemskap. Så det är ju en affärsform som engagerar en stor del av den svenska befolkningen. Många är nog inte medvetna om att de är medlemmar i en kooperativ verksamhet.

Ansvaret för att driva och utveckla den kooperativa idédebatten och företagsformens ställning vilade i många år på Kooperativa institutet, med bland andra Alice Bah Kuncke som chef. Men denna organisation lades ned.

– Jag tror att vi har tagit upp tråden från när de försvann för en tio år sedan. Företagen har inte alltid varit jättebra på att lyfta fram sin kooperativa identitet, och jag tror att slutet för Kooperativa institutet kom under en period när det var lite kämpigt att vara ett kooperativt företag, när man inte såg behovet av den här samlande kraften.

Jan Edén ser en framtid för den kooperativa företagsformen, inte minst när det gäller företagsövertagande.

– En väldigt stor andel av landets företagare står inför ett generationsskifte, men det finns ingen att växla över till. Och då tycker vi att ett medarbetarägt företag vore toppen, för är det några som kan verksamheten så är det ju personalen. Och då behöver vi titta på hur vi förändrar skattesystemet, men även hur partsmodellen ser ut. Är man arbetsgivare eller arbetstagare?

Men han ser även att de krav som kommande generationer ställer på arbete gynnar kooperativa tankar.

– Om man tittar på alla unga som vill in på arbetsmarknaden och letar efter organisationer med ett tydligt värderingsstyrt sätt att jobba då man måste kunna säga att vi gör ju det här redan, vi uppfyller ju deras krav.

Det är emellertid tydligt att kooperationen kämpar i motvind med att nå ut. En kommande undersökning som Svensk kooperation nyligen genomfört visar att utbildningsväsendet inte längre bryr sig om deras roll.

– Vi har tittat på 150 olika kursprogram på universitet runtom i Sverige om det förekommer inslag om kooperativa företag, och inte på ett program fanns det med. Det blir en utmaning för oss, speciellt om universiteten ska utbilda morgondagens ledare.

Du hittar hela intervjun och tidigare avsnitt av vår podd här.

 

 

Överkurs:

Kooperationens sju grunder:

  • Frivilligt och öppet medlemskap
  • Demokratisk medlemskontroll
  • Medlemmarnas ekonomiska deltagande
  • Självständighet och oberoende
  • Utbildning, praktik och information
  • Samarbete mellan kooperativa föreningar
  • Samhällshänsyn
Blogg 19 Maj, 2019

Alla behöver en kompis – och vi behöver dig!

Vi älskar att ha dig som vår publik. Men vi behöver din hjälp för att bli ännu bättre. Och så här kan du göra om du vill stötta oss på olika sätt.

  • Vi vet att du redan prenumererar på vårt nyhetsbrev. Fortsätt med det! Och öppna gärna brevet så ofta du kan.
  • Men vet dina bekanta att även de kan prenumera på vårt nyhetsbrev kostnadsfritt? Kanske inte. Men det kan du i så fall hjälpa dem med. Allt du behöver göra är att knappa in deras e-postadress här.
  • Vi vill att det vi gör ska vara tillgängligt för alla. Men journalistik är egentligen aldrig gratis. Så om du vill stötta oss med en donation blir vi glada och framför allt stolta över att ha ditt förtroende. Vilken summa du än kan skänka så hjälper det oss att fortsätta bedriva fri journalistik. Och du gör det enklast här!

Tack för ditt stöd! Och för att du vill vara vår kompis.

Blogg 17 Maj, 2019

PODD | Money for nothing

Tre nationalekonomiska teorier om banker avhandlas i nya Pengar & politik, som också går igenom hur pengar skapas. Kan de komma ur luft?

Hur skapas pengar, och hur fungerar banker? Sandro Scocco går i det här avsnittet igenom tre nationalekonomiska modeller för hur banksystemet fungerar. De artiklar som hänvisas till är:
arenaide.se/wp-content/uploads/…n-economy-boe-1.pdf
arenaide.se/wp-content/uploads/…-pengar-artikel.pdf

Med: Sandro Scocco & Jenny Lindahl

Blogg 17 Maj, 2019

Bengaler är för losers

Dags för fredagsmys igen! Då tycker jag att vi borde snacka mer om polisens taktik angående fotbollspubliken, vilka risker deras vägval medför och vad de bör göra istället.

På väg hem från söndagens sedvanliga matcher i knattefotboll hamnade jag av misstag mitt i en kollision mellan fotbollsfans och polis. Jag körde förbi en stor arena utan en tanke på att två stockholmslag precis spelat mot varandra. Plötsligt vällde det ut människor runt om vår bil, och min familj fick se ett spektakel från första parkett. Det var ingen vacker syn.
Vi såg uppenbart trängda poliser och ordningsvakter som slog vildsint med batonger för att mota bort publiken, och drev dem rakt ut i körbanan, där vi kom farande. Och jag hoppades att ingen av de upphetsade männen som jagats ut runt vår bil skulle kika in och finna mina barn (och mig) klädda i färgerna för den tredje av stadens stora klubbar. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur jag körde därifrån. Men vi kan väl säga som så att polisen hade annat att göra än kolla hur jag körde.

Relationen mellan svenska fotbollsfans och polisen är milt sagt ansträngd just nu. I sin ambition att komma till rätta med pyroteknik och annan förbjuden verksamhet på läktarna har ordningsmakten gett sig på det allra heligaste: flaggorna och overheadbanderollerna. Och supportergrupperna svarar med öppet förakt och provokation.
Som laglydig medborgare vill en ju alltid stå på polisens sida. Men när effekterna av det upptrappade läget leder till batongchocker och att till synes godtyckligt ihopsamlade grupper bussas ut och släpps i det okända så är polisen inne på en farlig stig. För varje ung människa som orättvist utsätts för ett övergrepp från polisen ökar misstron i samhället, och på sikt blir vi då alla förlorare.

Det är klart att polisen måste göra vad de kan för att upprätthålla ordningen, och jag förstår att det ligger i tiden med hårdare tag. Men återigen: hårdare tag mot vem? Att vildsint slå med batongen mot alla i sin närhet är inte en sund metod i något samhälle. Det vet vi redan.

Däremot kan en ju fundera på om hårdare tag inte kan behövas när de riktiga syndarna ska ställas till svars. Som den 23-årige man som valde att slänga en tänd bengal rakt in på en fullsatt läktare på ett annat stockholmsderby i höstas. In på en familjesektion dessutom, fylld med barn.
Jag var på den matchen. Det var overkligt att se ett brinnande spjut landa mitt bland familjer som skulle se på fotboll.
Häromdagen dömde Södertörns tingsrätt mannen som kastade till fyra månaders fängelse. Han dömdes, mot sitt nekande, för misshandel. Det blev fängelsestraff, eftersom den unge mannen redan hade tre tidigare misshandelsdomar. Men att slänga in en brinnande fackla i en folkmassa borde väl ändå vara ett betydligt grövre brott än misshandel. Speciellt om vi tror att hårda straff har en preventiv verkan. Vilket det förstås kan råda delade meningar om. Däremot står det rätt klart att pyroteknik lockar riktiga puckon.

Liknande incidenter har inträffat tidigare på andra arenor, och i alla sådana fall uppstår utmaningen att identifiera den skyldige. Så visst är det lätt att förstå att polisen vill förbjuda flaggorna, där bengalerna kan smugglas in, och overheadbanderollerna, som de skyldiga kan maskera sig under. Men jag tror inte på den metoden. Åtminstone inte så som den utförs just nu.

Jag har gått på fotboll hela mitt liv. Jag älskar det. Engagemanget, sångerna, fanorna, tifot. Men jag skulle inte sakna röken, facklorna och knallskotten om de försvann. De är bara trams. Men om polisen på allvar vill få bort pyrotekniken från läktarna så bör de nog byta strategi.
Istället för att som nu odla ett misstroende för polismakten hos stora grupper, som i slutändan kan få katastrofala konsekvenser, så är det nog bättre att skapa en annan bild av bengalbrännarna.
Så länge det bara beskrivs som farligt och provokativt så kommer det locka kicktorskarna bland bekräftelsesökande unga män. Men ingen vill vara tönten i dessa grupper. Det handlar därför om att göra eldandet töntigt, något som bara losers sysslar med. Jag tror att varje klubb vet vilka som bör arbeta med en sådan strategi, varje förening har sina egna ikoner. Men en sak är säker, det är inte polisen som ska göra det.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör 

Blogg 15 Maj, 2019

PODD | Arbetsmarknad med funktionshinder

Stora neddragningar och omgörning med fler privata aktörer på samma bräde. Många oroas över förändringarna hos Arbetsförmedlingen, men hur ska de ske på bästa sätt? Och vad krävs för att fler personer med funktionsnedsättning ska få jobb?

Anders Forslund, professor på IFAU har sysslat med arbetsmarknadsforskning i många år. Han pekar på att det mesta är väldigt oklart med hur regeringen tänker sig genomföra förändringarna av Arbetsförmedlingen. En oro med att lägga över jobbmatchning på privata utförare är att tillgången på dem troligen ser väldigt olika ut i landet.

– Det är förmodligen så att det är hyfsat lätt att få privata utförare att etablera sig i Stockholm, Uppsala och Göteborg, men svårare i Ånge och Lycksele. Och det är förmedlingskontoren i Ånge och Lycksel och liknande orter som läggs ned. Så det är idag svårt att se hur man ska kunna lösa problemen för se som blir av med sina jobb utanför de större tätorterna, säger Anders Forslund i poddavsnittet.

Anders Forslund är orolig att förändringarna, som ska vara genomförda år 2021, går så fort så de inte hinner utvärderas under införandet. Även Malin Ekman Aldén, generaldirektör för Myndigheten för delaktighet är orolig för att saker ska gå för fort, vilket kan påverkar arbetssökande med funktionsnedsättning negativt.

– Mardrömsscenariet är att man bara flyttar ut de här systemen till andra utförare, men behåller alla regelverk och utformning av stödsystemen som de är, och inte gör de här förändringarna som vi redan i nuvarande system vet krävs för att man ska få bättre resultat. Ännu mer mardrömslikt skulle vara om man stramar upp regelverken.

– Jag tror att många arbetsförmedlare är duktiga och har stretchat och fixat för att göra det mesta möjliga för den enskilda personen, men lägger du ut på en extern förmedlare är du mer bunden att följa reglerna. Jag är övertygad om att det blir sämre för många på grund av att det kommer vara mindre flexibelt, säger Malin Ekman Aldén.

Peter Andersson, opinionsbildare på paraplyorganisationen Lika unika, värderingar och att man ser allas förmåga.

– Återigen börjar vi diskussioner om personer med funktionsnedsättning med stöd och bidrag, istället för att se förmågan: vad kan man, hur tar man vara på den viktiga resursen i samhället där många kan jobba 110 procent bara man får rätt hjälpmedel och förutsättningar?

– Jag lyssnar till exempel på arbetsmarknadsministerns dragningar om arbetsmarknadsläget och under de 20 minuterna hon talar har det varit ett fokus på nyanlända och väldigt sällan kommer personer med funktionsnedsättning fram. Om man inte lyfter det i politiken utan det år efter år, under uppgång och nedgång i konjunkturen är samma svåra läge med bakomliggande saker som diskriminering och att inte få chansen  så kommer vi inte ändra på det. Politiken måste börja prata om det här som ett  som ett resursslöseri, säger Peter Andersson.

Han är kritisk till att Arbetsförmedlingen använder begreppet »nedsatt arbetsförmåga« om många personer med funktionsnedsättning

– Personer med funktionsnedsättning är de enda som får börja med att tal om vad de inte kan – före de får säga vad de kan.

Gäster: Peter Andersson, Malin Ekman Aldén och Anders Forslund.
Programledare: Elsa Persson

Lyssna på hela avsnittet här och följ oss i poddappar eller på Soundcloud!