Debatt En av de politiska utmaningarna handlar om att skapa förtroende. Att ha en försvarsminister eller krigsminister men inte en fredsminister skapar knappast sådant.
Det finns många skäl till att känna osäkerhet. Några av skälen heter Putin, Trump, NATO och DCA (Defence Cooperation Agreement), ett avtal ingånget med USA. Härtill kommer Sveriges uteblivna roll som fredsskapare och förespråkare för avskaffande av kärnvapen.
Farlig under provokation
President Putin är en oberäknelig person, som förfogar över och använder diktatoriska metoder i sitt ledarskap. Vi vet också att han låter sig lätt provoceras. NATO utgör en huvudmotståndare och Sverige, som en del av NATO, kan få Putin att rikta blickarna mot Sverige. En sådan personlighet blir farlig under provokation.
Om Trump vet vi att vi inte kan veta vad han tar sig för. Kan han komma att passivt åse hur Putin försöker närma sig Baltikum och andra europeiska länder? Och vilka blir följderna i USA av de diktatoriska tydliga tecken som nu framträder hos Trump? Hur kommer amerikanarna att reagera om och när Trump sätter sig över demokratiskt fattade beslut?
Militäravtal med USA
Med USA har Sverige träffat ett militäravtal. USA, vars president Donald Trump signalerat en vilja att ta sin hand från NATO, den allians som sades ska skapa säkerhet för Sverige. Avtalet innebär, i första hand, att USA får tillgång till sjutton svenska militärbaser. USA får rätten att ha tillgång till baserna Berga, Boden, Halmstad, Härnösand, Kiruna, Kristinehamn, Kvarn, Kiruna, Ravlunda, Revingehed, Ronneby, Såtenäs, Uppsala, Vidsel, Visby, Älvdalen och Östersund. Syftet med avtalet sägs vara att USA ska kunna agera militärt i Sverige utan att blanda in NATO.
Genom avtalet har det blivit möjligt för USA att agera militärt från Sverige. Till detta ska läggas den provokation som både svenskt NATO-medlemskap och ständig närvaro av amerikansk militär i Sverige medför. En ännu mörkare bild framträder när den tonar fram mot den bakgrund där Sveriges fredsröst tystnat och svensk kamp för avskaffande av kärnvapen upphört.
Brist på förtroende
Varför är vissa politiska ledare beredda till och benägna att döda människor? En tysk före detta diplomat, Michael von der Schulenburg, menar att dödandet bottnar i brist på förtroende. Alltså, en av de politiska utmaningarna handlar om att skapa förtroende. Att ha försvarsminister eller krigsminister men inte fredsminister skapar knappast sådant.
Även den skada, som NATO-medlemskapet kan komma att visa sig orsaka, hade kunnat undvikas om vi hade fortsatt att stå utanför militäralliansen NATO. Att ha lämnat rollen som fredsskapare och som en kraft i strävanden att avskaffa kärnvapen är ytterligare förtroendeförstörande.
Förtroendeskapande åtgärder
Förtroendeskapande åtgärder kan och måste sålunda handla om att inrätta ett fredsdepartement. Det kan handla om att återgå till att i olika organ, såsom FN och NATO, verka för avskaffande av kärnvapen. Trovärdigheten skulle även påverkas av en återupptagen roll som diplomatisk aktör, innebärande diplomatiska kontakter med krigförande parter, i vilka måste påvisas frånvaron av historiska bevis för våldet som konfliktlösare. Även de ofattbara lidanden våldet åstadkommer måste stå i centrum i diplomatin.
Man ska inte heller bortse från ekonomiska realiteter. Vad gör det med ett folk att ofattbara belopp i statsbudgeten upptas av militärutgifter? Dessa pengar skulle kunna och bör i stället användas för miljö- och klimatförbättringar, för fredsinsatser och för välfärdsinsatser.
Svenska politiker kan dock tänka om. Återskapa Sveriges roll som fredsskapare. En viktig signal skulle kunna vara inrättande av ett fredsministerium med en fredsminister. Varför försvarsminister, men inte fredsminister?
Harald Nordlund, före detta kommunalråd och riksdagsledamot (FP) Uppsala
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
