Jämställdhet Det är viktigt att tala om det obetalda, osynliga omsorgsansvaret som många mammor bär. Det skriver Conny Allaskog, ordförande för Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) på Internationella kvinnodagen.
Psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till längre sjukskrivningar i Sverige. Försäkringskassans nya statistik visar att stressrelaterade diagnoser dominerar och att tre av fyra som sjukskrivs för stress är kvinnor. Samtidigt lever många av dessa kvinnor i en dubbel verklighet. De är inte bara arbetstagare i ett pressat arbetsliv. De är också mammor till barn med psykisk ohälsa.
Obetalt omsorgsansvar
På internationella kvinnodagen talar vi ofta om löneskillnader och glastak i relation till ojämställdhet inom arbetslivet. Men vi måste också tala om det obetalda, osynliga omsorgsansvaret som många av dessa mammor bär – och vilka konsekvenser det får för deras arbetsliv, hälsa och ekonomi.
Nästan var tredje person som är sjukskriven för stress uppger att privatlivet gör det svårt att komma tillbaka till arbetet. Det är särskilt vanligt bland kvinnor i åldrarna 30–49 år, det vill säga i de år då många har barn hemma. I mer än var tredje långvarig stressjukskrivning finns dokumenterade svårigheter i privatlivet – oftast kopplade till ett barn som mår psykiskt dåligt eller har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det handlar alltså inte bara om brister i arbetsmiljö. Det handlar också om vilket stöd som familjer, i synnerhet mammor, får eller inte får.
Drar tungt lass
I likhet med statistiken från Försäkringskassan visar en rapport från NSPH att många mammor drar ett tungt lass. Könsskillnaderna är tydliga. 66 procent av mammorna har blivit sjukskrivna på grund av sitt barns situation, jämfört med 28 procent av papporna. Åtta av tio mammor uppger att deras sociala liv påverkats negativt. Mammor gör också fler arbetslivsanpassningar, som att gå ner i arbetstid, byta jobb eller sluta jobba helt, med sämre ekonomi som följd.
Forskning visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa löper ökad risk för egen psykisk ohälsa och stressrelaterade besvär. Många beskriver en vardag präglad av samordning av vårdkontakter, krishantering och ständig beredskap. Samtidigt som de stöttar ett barn som mår psykiskt dåligt ska de hantera både arbete och hushåll – men väldigt få erbjuds avlastning eller stöd för egen del.
Utöver att erbjuda avlastning behöver det kommunala anhörigstödet byggas ut. Kommunerna har enligt socialtjänstlagen ansvar för anhörigstöd, men stödet varierar kraftigt över landet. I vissa kommuner finns anhörigkonsulenter, i andra är stödet begränsat eller svårt att hitta. Det bekräftas i vår rapport, där över 40 procent av de anhöriga svarar att de inte fått stöd för egen del, trots att många lever i en ytterst pressad situation.
Anhörigstöd en investering
Att kvinnor generellt tar ett större ansvar som anhöriga och för anhörigvård är välkänt sedan tidigare. Det anmärkningsvärda är att samhället låter det fortsätta. När brister i vård och omsorgssystem för barn med psykisk ohälsa kvarstår får kvinnor betala priset. Det är en jämställdhetsfråga som måste tas på betydligt större allvar.
NSPH kräver därför att ansvariga ministrar:
– stärker det riktade stödet till mammor till barn med psykisk ohälsa för att minska sjukskrivningar och möjliggöra ett hållbart arbetsliv
– inför ett riktat statsbidrag till kommunerna för att utveckla och stärka anhörigstödet kopplat till psykisk ohälsa
– säkerställer att det finns samlad, lättillgänglig och nationellt samordnad information om anhörigas rättigheter och tillgängligt stöd.
Att stödja anhöriga är inte en kostnad. Det är en investering i hälsa, arbetsförmåga och jämställdhet.
Conny Allaskog, ordförande Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
