Vad skulle du göra om skotten avfyrades här?

Det får aldrig bli normalt, men är det på väg att bli det?

Det jag vill att mina vänner i Europa ska fundera på när de ser det som händer i USA, skriver min vän Daraka Larimore-Hall, är vad de skulle göra om samma sak började hända i deras egna länder.

Vad skulle du göra, om det hände här?

Det korta klippet som visar skjutningen av den 37-åriga trebarnsmamman Renee Nicole Good i Minneapolis är skakande.

Tungt beväpnade män går fram mot en bil, en uniformerad man rycker och sliter i framdörren, sträcker sig in genom det öppna sidofönstret. När bilen backar och sedan kör framåt som för att köra därifrån avlossar en annan soldatklädd man flera skott, ett går rakt genom framrutan.

Propagandan började direkt

Omedelbart efter skjutningen börjar Trump-regimens propagandaapparat att sprida sin bild av händelsen. En mamma med sin sexårings gosedjur i handskfacket som stannat för att filma ICE och får panik när en maskerad man försöker bryta sig in i hennes bil är enligt Trumps sheriff till minister för inre säkerhet Kristi Noem en person som medvetet försökt köra över och döda en tjänsteman. Han sköt ”i självförsvar”, kvinnan gjorde sig skyldig till ”inhemsk terrorism”, säger hon.

Skulle du vara en av dem som redan samma kväll samlades på torget i din stad, med ett handskrivet plakat? Kanske till och med en av dem som konfronterade ICE-agenterna direkt, vad fan håller ni på med?!? Kanske du hade varit en av dem som fick pepparsprej och tårgas i ansiktet, ICE-soldaterna avlossar ett moln av kemikalier bara några decimeter från en upprörd grannes ansikte, hade du varit han som ändå stod kvar?

Hade du varit en politiker med samma ryggrad som Minneapolis borgmästare Jacob Frey som – trots att han vet att det riskerar att trigga dem ännu mer, och trots att ICE allt mer framstår som presidentens personliga armé – bad ICE dra åt helvete? Ni bär ansvar för att en människa har dödats, sa han, och ni bär ansvar för att dra härifrån. Vi vill inte ha er här. Get the fuck out of Minneapolis.

Minnesota ingen slump

Många svenskar har lättare än andra att föreställa sig vilken skräck som ICE sprider. Alla som flytt från diktaturer där maktens förlängda arm ser ut precis så: maskerade, tungt beväpnade, oberäkneliga i allt utom den ständiga beredskapen av bruka övervåld. Många av oss har sett liknande scener utspela sig på Västbanken, där IDF angriper människor som görs till hot och måltavlor när de rör sig i sina egna kvarter, på väg till skolan, på hemväg från jobbet. I sina hemmasnickrade uniformer påminner ICE-agenter om beväpnade bosättare som tar sig rätten att angripa vem som helst, när som helst.

Det är inte normalt, det får aldrig bli normalt. Inte på Västbanken, inte i Minneapolis, inte i Sverige.

Är det på väg att bli det?

Det är så här ”återvandring” och ”massutvisningar” ser ut i praktiken, skriver min vän som varit förbundssekreterare för Demokraterna i Kalifornien, men också vistats mycket i både Sverige och Norge. Att ICE just nu mobiliserar uppemot tvåtusen man i Minneapolis och delstaten Minnesota är ingen slump, det handlar om att det är demokratiskt styrd delstat, men det sker också i en kontext av hatattacker riktade mot delstatens somaliska diaspora, representerad i dem amerikanska kongressen av Ilhan Omar.

Alltid handlat om att tvinga bort människor

Alla anklagelser som riktas mot somalierna i Minnesota, skriver min amerikanske vän, har jag sett riktas mot somalier i Sverige. Runt om i världen använder politiker förskönande omskrivningar, men för de främlingsfientliga har det aldrig handlat om att ”förbättra integrationen”, påminner han. Det har alltid handlat om att tvinga bort människor. Det som händer i USA är den oundvikliga nästa fasen av invandrarfientlig politik.

Vad skulle du göra, om det hände här?

Det är inte om det händer här. Men frågan handlar om när det händer. När hatet normaliseras. När de som protesterar brännmärks som terrorister.

I vardagen, på gatorna, i språket. Och motståndet, det är här och nu.

Lisa Pelling