Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Foto Fredrik Hjerling/Pixabay

Debatt Den osynliga handen i skogspolitiken är lobbyisterna, skriver Pär Holmgren, som också passar på att lova att aldrig arbeta som lobbyist efter sin tid i politiken.

Skogspolitiken har i decennier försvarats med mantrat ”frihet under ansvar”, med stort utrymme för egna metoder för skogsägare och skogsindustri. Underförstått har varit att det är opersonliga marknadskrafter och skogsägares goda omdöme som avgör vad som avverkas, skyddas och restaureras.

Men Skogsstyrelsens nya rapport Makten över skogen visar att denna tilltro till den fria marknaden är falsk. Den osynliga handen i skogspolitiken är inte, som det ofta påstås, marknadskrafterna. Istället tillhör den lobbyisterna. Rapporten visar hur statssekreterare, ministrar och centrala utredare i allt större utsträckning rör sig mellan Regeringskansliet och public affairs-bolag som företräder skogsindustrins intressen. Sedan 2010 har denna karriärväg exploderat. Skogspolitiken har professionaliserats, men inte demokratiserats.

De demokratiska problemen allt mer påtagliga

Resultatet har blivit ett överdrivet fokus på kortsiktig vinst inom skogsindustrin. Gång på gång uppdagas nya avverkningar av urskogar och arter som utrotas från det svenska landskapet. Återkommande larmrapporter från forskare, myndigheter och civilsamhälle visar att den svenska naturen står inför ett massivt restaureringsbehov.

De demokratiska problemen med lobbyisternas ökande inflytande och politikens svängdörrar har dessutom blivit allt mer påtagliga, både i Sverige och i EU. Att bli lobbyist verkar vara det naturliga nästa steget för en toppolitiker – både Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) är i dag lobbyister. Göran Persson (S) är en välkänd skogsindustrilobbyist. Men när politik förhandlas fram av personer utan folkligt mandat, bakom stängda dörrar, urholkas förtroendet för politikens makt och möjligheter.

Den 18 februari lanserade jag, tillsammans med ett antal fristående skribenter, en rapport om tillståndet i den svenska skogen och vägen mot ett hållbart skogsbruk. Där lyfts bland annat vikten av större statlig inblandning i rådgivning och incitament, för att skogen ska bidra med mer än bara kortsiktiga vinster genom massa-, pappers- och timmerindustrin. Vi understryker också maktutredningens förslag – vi behöver ett lobbyistregister i Sverige.

Problemet med lobbyismens makt är inte heller unikt för Sverige. Även FN:s internationella plattform för för biologisk mångfald, IPBES, lyfter upp det i sin rapport. IPBES Business and Biodiversity Assessment visar att subventioner som betalas ut skadar den biologiska mångfalden snarare än återställer den, pådrivna av lobbying från företag och branschorganisationer.

Ni kommer aldrig att se mig arbeta som lobbyist efter min tid i politiken

I exemplet med den nedmonterade hållbarhetsrapporteringen blir de naturexploaterande bolagens lobbyframgångar uppenbara – idag rapporterar mindre än 1 procent av företagen sin påverkan på biologisk mångfald offentligt. I EU hade siffran sett annorlunda ut efter införandet av CSRD, om inte högern krokat arm med – just det, lobbyister – för att ta bort 90 procent av EU:s bolag från rapporteringskraven.

Mot den här bakgrunden är det hög tid att Sverige inför ett offentligt lobbyregister, likt det som idag finns i EU. Det är ett viktigt första steg mot att säkra de långsiktiga värdena och en demokratisk ekonomi. Det är inte en dag för tidigt, och det blir desto viktigare när även stora internationella bolag med intressen som inte delas av det svenska folket intensifierar sina kampanjer. Svenska väljare förtjänar att veta vilkas åsikter som deras företrädare tar till sig.

Jag vill avsluta med ett personligt löfte. Som politiker i parlamentet åtnjuter jag ett stort förtroende från svenska folket, och det förtroendet upphör inte den dag mandatperioden tar slut. Den makt och de resurser jag har fått genom politiken ska användas för att verka för folkets vilja – inte storföretagens. Ni kommer aldrig att se mig arbeta som lobbyist efter min tid i politiken.

Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker