Orden räcker inte till i Gaza

Israels krig lägger troligen grunden för flera krig.

Det är som om vi först i efterhand blir varse när tiden vände. Dramatiska händelser kan ändra historien. Vara inledningen på något bättre. Eller början på något värre.

I Dagens Nyheter beskriver filosofiprofessorn Martin Gustafsson västvärldens och EU:s politiska och moraliska kollaps i spåren av Hamas terrorattack 7 oktober 2023 och Israels brutala krig i Gaza: ”Vi har sprungit rakt i den terrorns fälla Hamas gillrade för oss.”

Chocken efter terrordådet i södra Israel för snart två år skapade en förståelig solidaritet och medkänsla med de drabbade, som på många håll också innebar ett närmast oreserverat stöd för Israels svar och krigföring i Gaza.

Svårt hitta rätt ord

Men efter två års krig har sympatierna svalnat, det har gått för långt, även för de som inledningsvis gav Israel ett slags carte blanche. Man kan invända att det tog lång tid. Ingen borde ju heller ha tvekat om att Israels svar skulle bli hårt och obevekligt. Men jag tror inte att någon kunde förutspå att det skulle gå så här långt. Det här överträffar våra värsta farhågor. Eller kanske inte?

Martin Gustafsson beskriver logiken på ett träffsäkert sätt: ”Terrorister uttrycker ofta denna logik genom att säga: Genom vårt dåd ska vi få er att visa ert rätta ansikte. Att gå i fällan innebär att låta sig bli sådan som terroristerna menar att man redan är.” Det krävs kanske en professor i filosofi för att sätta ord på det uppenbara och självklara. Men här grundläggande.

Efter två års krig på denna lilla landremsa som utgör Gaza (Halland är drygt tretton gånger större) är det svårt att hitta rätt ord för denna humanitära, politiska och moraliska katastrof. I Gaza lever drygt två miljoner människor. Vi talar om ett humanitärt och mänskligt mörker i ett veritabelt helvete. Åtminstone 60 000 människor har dött, även om det är svårt att exakt uppskatta och beräkna offren. Så många fler har skadats fysiskt och psykiskt. Så många har förlorat sina hem och tvingats fly. Så många har förlorat en eller flera medlemmar av sin familj. Och nu dör människor av svält, på grund av Israels strategiska beslut, uppbackade av främst USA.

Inte utraderat Hamas

Först nu börjat omvärlden vakna. Tyskland som hela tiden försett Israel med vapen har stoppat vidare leveranser. Till och med Sveriges regering som mer eller mindre gett Israel grönt ljus har här plötsligt bytt fot och nu krävt att EUs handelsavtal ska frysas. Även om Kristdemokraternas partiledare och vice statsministern Ebba Busch strax efteråt öppet i praktiken tog avstånd från regeringens beslut.

Efter snart två års krig har Israel inte lyckats att helt utradera Hamas, även om det bara är spillror kvar av den islamistiska organisationens militära förmåga. Och fortfarande finns det personer vid liv i den gisslan som Hamas tog den 7 oktober 2023, som förstås levt i helvete under alla dessa dagar.

Nu har Israel beslutat att besätta hela Gaza och ta sig in i Gaza stad där de kvarvarande Hamassoldaterna (och gisslan) befinner sig. Men också cirka en miljon palestinier. Dessa ska tvingas bort från staden. Israel ska ta kontroll över hela Gaza och sedan överlämna styret till någon annan. Dock förstås inte till Hamas. Men inte heller till det palestinska styret på Västbanken, vilket vore det rimliga om det på sikt ska kunna bli fred och försoning mellan folken i den här regionen.

Likt Vietnam?

Beslutet att besätta Gaza är kontroversiellt även i Israel. Det väcker starka känslor eftersom sannolikt inte någon av de kvarvarande i gisslan kommer att återkomma vid liv. Men också för att det försätter Israel och dess militär i en komplicerad situation. Någon har liknat utmaningarna i Gaza stad vid FNL:s gerillakrigsföring under Vietnamkriget.

Kanske är det för övrigt inte någon dålig jämförelse. Vietnamkriget hade inledningsvis starkt stöd i väst eftersom det betraktades som ett strategiskt krig för att stoppa kommunismen. Men för varje år kriget fortgick växte kritiken. De mänskliga offren på bägge sidor, främst den vietnamesiska, blev också ofattbara.

Ger sig Israel på ett liknande sätt in i en aktion landet har svårt att ta sig ur? Med en växande kritik från omvärlden som följd? Frågan är vad Israel vill åstadkomma med sin ockupation. Kanske vill Israel skapa en säkerhetszon och tvinga fler människor att flytta eller fly. Nya flyktingströmmar och rent av folkomflyttning, i värsta fall etnisk rensning, ligger i korten.

Netanyahus politiska karriär

Det finns förstås en politisk logik bakom Netanyahus agerande. Hans regering är beroende av stöd från den yttersta högern, som inte vill lägga några fingrar emellan, varken i Gaza eller på Västbanken som ockuperats sedan 1967 och där palestinierna pressas tillbaka av allt mer aggressiva bosättare som hela tiden utökar sitt territorium. Om regeringen faller, så faller också Netanyahu och hans politiska karriär lär vara över.

Men det finns också en längre historia. Den kokar ner till palestiniernas rätt till ett eget land och att kunna styra sitt eget öde. Allt sedan 1990-talet har planen varit att Gaza och Västbanken skulle utgöra en palestinsk statsbildning. Det var redan från början en skör process, som alla försoningsprocesser av det här slaget. Men PLO valde ändå att erkänna Israel. Det var en god början. Men i praktiken är fredsprocessen nu sedan länge död, en tvåstatslösning är i dagsläget en utopi och inte en realistisk möjlighet.

Hur ska en palestinsk stat kunna uppstå på ett kringskuret Västbanken och ett ockuperat Gaza? Hamas är en islamistisk rörelse som inte erkänner Israel. Men paradoxalt nog har Hamas framfart gynnat Israels strategi i och med att styret på Västbanken försvagats och den palestinska sidan splittrats, det finns sedan dess inte någon stark palestinsk kraft som Israel kan sluta överenskommelser med. Israel har i praktiken motverkat en självständig palestinsk stat. Benjamin Netanyahu talar sedan länge explicit om att en sådan aldrig kan accepteras.

Tyvärr en rimlig förutsägelse

Det finns alltså här också en strategisk och militär logik, där Israel på kort sikt framstår som oerhört framgångsrikt. Landet besitter ju en enorm teknologisk och militär överlägsenhet. Hamas är utslaget om än inte utraderat. Israel har samtidigt lamslagit Hizbollah och försvagat Iran, genom exceptionella militära aktioner. Men dessa militära framgångar har haft ett högt pris. Först och främst för befolkningen i Gaza som nu är en humanitär avgrund. Det finns ingenstans att fly, gränserna är stängda åt alla håll.

Orden räcker inte till. Men det som ser ut som en militär seger kan mycket väl vara Israels värsta seger. Som slutligen förvandlat landet från det som Israel en gång ville vara och bli. Det är en militär seger som inte skapar fred, utan ännu ett krig som lägger grunden för nya krig.

Martin Gustafsson gör i sin artikel en parallell till den 11 september 2001 och USA:s krig mot terrorn, ja glöm inte Afghanistan och Irak, och allt elände de krigen ledde till:

”Det tjugoförsta århundradets erfarenheter hittills ger inte några goda skäl till optimism. Å andra sidan är det som just nu sker i Gaza så fruktansvärt att det måste leda till en djupgående självrannsakan hos oss alla. Svårigheter har bara börjat.”

Det är dessvärre en rimlig förutsägelse. Vi kan inte vara tysta. Vi måste protestera. Vi måste stå upp för alla människors frihet och rätt att leva i fred.

Håkan A Bengtsson