”Ingen berättade för Dominique Strauss-Kahn att chefspositionen på IMF inte betyder att du kan göra med människor vad du kan göra mot länder”, twittrade den amerikanske sociologen Kieran Healy i söndags.

Händelserna i sviten på Sofitel i helgen har sänt en chockvåg över världen och i synnerhet i Strauss-Kahns hemland Frankrike. Sedan länge är åtminstone ett av Strauss-Kahns tidigare våldtäktsförsök känt. Tomas Lindbom påminner på sin blogg om att journalisten Tristane Banon utsattes för ett övergrepp under en intervju 2002. Men hon anmälde aldrig saken. Hon vågade helt enkelt inte. Det var för ”skrämmande” att utmana en av Frankrikes ledande politiker. Men i New York tog det slut. En hotellstäderska anmälde Strauss-Kahn efter ännu ett övergrepp.

Med sin chef inspärrad i fängelse i New York lamslås IMF i en för organisationen och världsekonomin känslig tidpunkt. Hemma i Frankrike har delar av Socialistpartiet hoppats att han skulle komma hem och kandidera i nästa års presidentval. Med sin erfarenhet och pondus antogs han enkelt kunna vinna över den konservative Nicolas Sarkozy. Av allt detta blir det nu inget. Har vi någonsin tidigare upplevt ett lika uppseendeväckande fall från en så hög maktposition?

Men detta är egentligen en bisak. Fängslandet av Dominique Strauss-Kahn handlar om något helt annat. Vi har kommit till en punkt där sexuella trakasserier och sexuellt våld inte längre passerar utan vidare. Även om det rör sig om högt uppsatta makthavare. Julian Assanges besök i Sverige förra året är ett annat exempel. Men det kostar på.

Assange har en högljudd supporterskara som demoniserat de kvinnor som anmält honom. Vilket illustrerar att vi fortfarande har en lång väg att vandra. På samma sätt upprörs delar av det franska politiska etablissemanget (och särskilt den socialistiska eliten) över att en så betydelsefull fransman kan behandlas så illa av den amerikanska staten.

Det hoppfulla är trots allt att även maktens män nu kan ställas till svars för sina brott. Det som för bara några decennier sedan passerade obemärkt accepteras inte längre på samma sätt som tidigare. Medvetenheten om sexuella trakasserier och våldtäkter är större i dag. Lagstiftningen har skärpts.

Jag läser att Dominique Strauss-Kahn är känd för att vara ”svag för kvinnor”. Vilket förvisso inte är brottsligt. Men med makt – och särskilt gränslös makt – följer ofta en gränslös syn på medmänniskor och medarbetare. Under den mäktigaste av de mäktiga finns många underställda. Män med makt har genom historien ofta använt denna makt för att tillskansa sig fri tillgång till kvinnor och sex. Oavsett om det varit frivilligt eller ej.

Här går en lång historisk tråd från romerska kejsare, via kungar och baroner till många av dagens makthavare. I den kan vi också skriva in katolska präster och idrottstränare som förgriper sig på barn. Eller för den delen kaffeflickorna på Carl XVI Gustafs herrmiddagar.

Den 14 maj greps Dominique Strauss-Kahn på JFK-flygplatsen i New York. Budskapet var entydigt: Hit men inte längre!