Foto: Privat/Försäkringskassan

Debatt Det är dags att stärka patientsäkerheten, inte försvaga den.

Sex av tio återkravsbeslut från Försäkringskassan har rättsliga brister, och många saknar en tydlig motivering till varför en utbetalning anses felaktig. Detta systemfel slår mot människor som redan befinner sig i en utsatt situation.

Utredningar visar att otydligheter i underlaget är en av orsakerna, uppgifter behöver förtydligas och kompletteras. Det kan vara inkonsekventa uppgifter från olika vårdgivare som är en av anledningarna till felaktig bedömning. Uppgifter som är snarlika kan lätt bli felskrivningar när det inte är uppenbart.

Förväxlingsbara uppgifter kan exempelvis innebära fel gällande om personen kan gå 50 meter eller 500 meter, kan lyfta 1 kg eller 21 kg eller om man klarar av att upprätthålla koncentrationen i 4 minuter eller 40 minuter åt gången. Om en utredning innehåller flera uppgifter som blir förväxlingsbara med varandra blir den sammanlagda och totala differensen så stor att det kan påverka hela eller delar av beslutet och med det uppstår ett felaktigt återkrav.

När beslut om vård, ersättning eller rehabilitering baseras på fragmenterad information lämnas patienten ensam, utan skyddsnät. Rättssäkerheten undergrävs. Jag ser i mitt arbete som patientombud hur myndigheter gång på gång skapar en selektiv bild av patientens situation, där uppgifter lyfts ur sitt sammanhang och formar beslut som inte speglar verkligheten. Patienten står ofta helt chanslös. Det är inte värdigt i ett modernt välfärdssamhälle.

Brist på helhetsbild

En av de vanligaste orsakerna till felaktiga återkrav är att vården och myndigheterna saknar en samlad överblick över patientens faktiska situation. Exempel på ett scenario som läkare beskrivit:

En patient med obesitas ska genomgå en gastric bypass. Samtidigt har personen hjärtsvikt och svåra knäproblem. Sjukskrivningen beror i grunden på hjärtsvikten men om sjukskrivningen i journalen kopplas till ”knäsmärta” eller ”obesitas” jämför Försäkringskassan patienten med en grupp som ofta anses arbetsför. Bedömningen sker på felaktig grund, trots att patienten inte kan arbeta.

Sådana missar sker inte för att personalen inte bryr sig, utan för att informationen är splittrad. När sjukskrivningen inte kopplas till den bakomliggande orsaken riskerar hela kedjan av bedömningar att bygga på felaktiga premisser. Det är då återkrav uppstår. Det är då patienter får bära konsekvenserna av systemfel.

Self-tracking som verktyg 

Vi behöver verktyg som stärker patientsäkerheten och fyller igen det informationsglapp som i dag leder till felbehandlingar, lång väntan på specialistvård och felaktiga myndighetsbeslut. Self-tracking är ett sådant verktyg.

När patienter själva dokumenterar symtom, funktion, medicinska variationer och vardagliga begränsningar skapas en kompletterande och sammanhängande bild som vården i dag inte alltid lyckas fånga samtidigt som risken för förväxlingsbara uppgifter minskar. Det kan:

  • Förebygga och identifiera risker i tid
  • Tydliggöra symtomutveckling
  • Underlätta remiss till rätt specialist
  • Minska risken för felbedömningar och felaktiga återkrav
  • Ge vårdgivare ett analyserat och verifierat beslutsunderlag

Det här är inte en ersättning för vårdens bedömning, det är ett sätt att stärka den.

Vården måste ta ansvar 

Patienter ska inte behöva föra sin egen kamp mot stuprörssystem, splittrade journaler och myndighetsbeslut som baseras på bristfälliga underlag. Vården behöver:

  • Dokumentera sjukskrivningar på rätt grund
  • Säkra att helhetsbilden följer patienten genom hela vårdkedjan
  • Använda patientens egen data som komplement när information saknas
  • Skapa tydligare rutiner som förebygger felbedömningar och felaktiga återkrav.

Men det räcker inte längre att varje region arbetar i sitt eget system. Det här är ett nationellt problem och kräver ett nationellt ansvar.

Jag riktar därför en direkt uppmaning till Elisabet Lann, sjukvårdsminister, Jakob Forssmed, socialminister, Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister, och Anna Tenje, äldre- och socialförsäkringsminister, att tillsätta en nationell utredning om hur sjukvården, Försäkringskassan och socialförsäkringssystemet ska kunna arbeta mer samlat för att säkerställa patientsäkerhet, korrekt dokumentation och rättssäkra beslut.

Det är dags att stärka patientsäkerheten, inte försvaga den.

När sex av tio återkravsbeslut bygger på rättsliga brister är det inte patienterna som ska ändra sig. Det är systemet. Och det är staten som måste ta ansvar för att rättssäkerheten i socialförsäkringen inte fortsätter att erodera.

Nanda Holm, Patientombud inom den europeiska patientorganisationen EURORDIS, Grundare av Woxzia Health Tech