Debatt Regeringen gjorde oväntat men viktigt uttalande, skriver Hazem Youness.
Sveriges nuvarande regering, ledd av Ulf Kristersson, har ofta förknippats med ett starkt och obalanserat stöd till Israel – inte minst genom sitt samarbete med Sverigedemokraterna, ett parti som kritiserats för extrema ståndpunkter.
Mot denna bakgrund var det överraskande – men desto viktigare – att höra utrikesminister Maria Malmer Stenergard fördöma den israeliska regeringens planer på tvångsförflyttningar i Gaza och beskriva den humanitära situationen som den värsta sedan kriget bröt ut i oktober 2023.
I uttalandet efterlyste regeringen respekt för internationell humanitär rätt, säkert humanitärt tillträde och betonade att Gazaremsans territoriella gränser inte får förändras. Det är starka ord – särskilt från en regering som tidigare undvikit att kritisera Israel offentligt.
Men ord räcker inte längre. Om Sverige vill leva upp till sin självbild som försvarare av mänskliga rättigheter och folkrätt, krävs konkreta åtgärder. Det innebär:
– att återuppta det ekonomiska stödet till UNRWA, som spelar en avgörande roll för palestinska flyktingar,
– att sätta press på EU att agera för en omedelbar vapenvila,
– att frysa säkerhets- och militärsamarbeten med Israel.
Sverige har historiskt haft en stark röst för rättvisa, jämlikhet och internationell solidaritet. Det är ett arv som byggts upp av olika regeringar och partier genom decennier. När jag själv kom till Sverige för första gången för över 20 år sedan som en ung palestinsk-syrisk aktivist, för att delta i ett ungdomsprogram om demokrati, blev jag djupt imponerad. Här talade man inte bara om frihet – man praktiserade den. Här gällde principerna för alla människor, oavsett ursprung.
Jag lärde mig att frihet inte kan vara selektiv. Att kvinnors rösträtt infördes för över hundra år sedan är ett uttryck för ett samhälle som byggt sin styrka på inkludering. Och det är denna demokratiska modell som inspirerat mitt arbete i Sverige i dag – inom folkbildningen och i dialog med människor från olika bakgrunder som söker förståelse, rättvisa och delaktighet.
Men på ett personligt plan är det inte bara en princip. Min farbror – min pappas bror – bor i Gaza tillsammans med sina barn och barnbarn. Nästan 40 personer i hans hushåll. Jag vet inte längre hur jag ska prata med mina kvinnliga kusiner där. Vad säger man till någon som inte längre kan försvara sitt barns rätt till skolgång, sin dotters rätt till mat, sin familjs rätt till liv? Som svensk-palestinier blir det ibland outhärdligt att försvara rätten till åsiktsfrihet eller klädval, när det jag innerst inne vill försvara – är rätten till bröd och andning.
Därför är det avgörande att Sverige inte bara reagerar med ord. Att tala är viktigt. Men att agera – i enlighet med sina egna principer – är vad som ger orden mening.
Hazem Youness, tidigare palestinsk diplomat som tjänstgjort i Damaskus och Tasjkent.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
