Befolkningsminskning oroar

Debatt Ann Heberlein förringar den globala demografiska utmaningen.

Våren 2024 växte en  debatt fram i svenska media i den globala befolkningsfrågan, den demografiska utmaning som världen står inför. Det är angeläget att denna debatt fördjupas. Världen står inför en dramatisk demografisk implosion.

Sveriges demografiska situation är mindre alarmerande än situationen i många andra länder. Vår, till följd av invandringen, relativt unga befolkning gör att folkmängden under kommande decennier kommer att växa, i avtagande takt. Allt medan allt färre barn föds och befolkningen åldras. 

Ann Heberleins vinkel

I en artikel i  Svenska Dagbladet den 21 november med titeln ”Unken oro över minskat barnafödande” har teologen Ann Heberlein gett sin syn. Enligt henne är hela befolkningsfrågan egentligen en icke-fråga, barnafödandet har varierat historiskt.

Heberleins artikel handlar primärt om det svenska barnafödandet, som sjunkit under en rad år och i dag är det lägsta sedan Sverige år 1750 började föra befolkningsstatistik. Men hon tar också upp ”de sjunkande födelsetalen globalt”, och konstaterar upplysningsvis att ”det nämligen inte bara är i Sverige som barnafödandet minskar”: ”Kvinnor föder färre barn i hela västvärlden , men också i delar av Asien”. Det är enbart i Afrika som folkmängden fortsatt ökar. 

Därför frågar hon sig ”om hudfärg har något med den stora oron att göra”. Oron är, konstaterar hon, ”unken”. Det enda verkliga problem som hon ser är att det låga barnafödandet leder till att befolkningen snabbt åldras, att det blir allt fler äldre och allt färre unga. 

Befolkningsimplosion

Under kommande decennier förväntas jordens befolkning förvisso att öka med drygt en och en halv miljard. Ändå handlar en växande, angelägen debatt om den pågående befolkningsimplosionen, om den dramatiska minskning av jordens folkmängd som förestår. Hur går det ihop?!

Huvudförklaringen till den motsägelsefulla bilden är att Afrikas befolkning, som idag uppgår till 1,5 miljarder, förväntas öka till 2,8 miljarder 2050 och drygt fyra miljarder i slutet av 2000-talet, innan den planar ut och börjar minska. Detta trots att det globala genomsnittliga födelsetalet sedan 1980-talet faller från över 6 barn per kvinna till 4,5. Befolkningsökningen blir dramatisk då barnadödligheten samtidigt har minskat radikalt.

Den förväntade afrikanska befolkningsökningen är i sig betydligt större än hela den förväntade globala ökningen. I klartext betyder det att den sammantagna folkmängden i resten av världen samtidigt kommer att minska, från dagens ca 6,7 miljarder till drygt 6 miljarder. Redan i dag finns mer än 60 länder med sjunkande folkmängd. I 110 av världens 204 länder och territorier ligger födelsetalen redan under den kritiska nivån 2,1 barn per kvinna.

Sydkorea, Japan … 

Sydkoreas folkmängd förväntas att halveras under det närmaste halvseklet, från 50 till 25 miljoner invånare. Japans folkmängd beräknas samtidigt minska från 125 till under 75 miljoner. 29 procent av befolkningen är redan 65 år eller äldre, och var tionde person över 80.

Det japanska födelsetalet för 2024 var fem procent lägre än året innan, och det lägsta sedan 1899. Folkmängden minskade med 900 000, dvs en och en halv gånger Göteborgs befolkning. Japanska samhällens överlevnad är inte längre bara en hypotetisk fråga. Ökad arbetskraftsinvandring är en nödvändighet, något som gett upphov till ett nytt – framgångsrikt – invandrarfientligt parti.

Populismen har kommit till Japan.

… Kina och Indien

Kinas demografiska dilemma är delvis självförvållat. Dess folkmängd var fram till för ett par år sedan större än Indiens. Idag föds, trots kommunistpartiets uppmaningar, bara 1,1 barn per kvinna, lika få som under eran av leninistisk ettbarnspolitik.

Konsekvenserna är en demografisk implosion utan motstycke. Under de senaste fyra åren minskade antalet barn på kinesiska förskolor med en fjärdedel. Tiotusentals dagis stängdes ner. Helt nyligen infördes, i ett försök att bryta trenden, ett barnbidrag på ca 4 000 kr per år för barn under tre år. Vigsel kan ske i balsalar.

Indiens födelsetal har sjunkit drastiskt och uppgår idag till mindre än 2,1 barn per kvinna, en nivå som kan leda till slutsatsen att landets folkmängd, på i dag drygt 1,4 miljarder, skulle vara relativt stabil.

Det är emellertid en förhastad slutsats då halva Indiens befolkning är under 29 år och den förväntade livslängden redan 72 år. Som en följd förväntas folkmängden öka till 1,7 miljarder, innan den börjar minska.

Situationen i EU

Konsekvenserna för EU är dramatiska. EU:s åldrande befolkning beräknas enligt Eurostat komma att minska till cirka 420 miljoner vid sekelskiftet, motsvarande mindre än fem procent av jordens förväntade befolkning. Ekonomierna kommer att tappa fart. Knappt något pensionssystem kommer att stå pall. En oundviklig konsekvens är ett växande behov av arbetskraftsinvandring.

Inget exempel stödjer den spontana föreställningen att utvecklingen självklart går att ”rätta till”. Det är förvisso möjligt, och nödvändigt, men inget land har visat vägen. Att de nordiska länderna med deras utvecklade barnomsorg och välfärdspolitik ändå står inför stora utmaningar visar på problematikens omfattning.

Ökad arbetskraftsinvandring kommer för många länder att bli en tilltagande nödvändighet. I en tid av växande populism.

Konsekvenser

Avfolkning kommer, konstaterar Nicolas Eberstadt, en ledande auktoritet, ”att förändra mänskligheten i grunden, troligen på många sätt som samhällen inte har börjat beakta och kanske ännu inte är i stånd att förstå”. (Foreign Affairs, oktober 2024)

Ann Heberlein förringar lättsinnigt utmaningarna.

Börje Ljunggren, F.d. ambassadör i Kina, Asienspecialist, medarbetare på Utrikespolitiska institutet och Harvards Asiencenter.