I dag väljs Håkan Juholt till ny partiledare. Partiledarskiftet sker i en för Socialdemokraterna turbulent och besvärlig period.
Tidskriften Tiden skrev för många år sedan att tre frågor har riskerat eller riskerar att splittra partiet: atomvapen, kärnkraft och EG (som EU benämndes på den tiden). Ingen av dessa tre frågor lämnar heller utrymme för kompromisser. Atomvapenfrågan var efter kriget synnerligen infekterad inom arbetarrörelsen. Folkomröstningen om kärnkraft 1980 ledde till att Miljöpartiet bildades året därpå. Det ”gröna” har emellertid alltid funnits som ett stråk inom arbetarrörelsen.
I EU-frågan har socialdemokrater hamnat på olika sidor i två avgörande folkomröstningar, först om EU (då blev det ja) och sedan om EMU (då det blev klart nej). På sätt och vis ligger denna konflikt kvar som ett obearbetat ett oläkt sår.
Så här 15 år senare borde de som eftersträvande ett EU-medlemskap erkänna att förhoppningarna om ett socialt Europa inte har infriats. Ingen kunde heller förutsäga den enorma kraft globaliseringen stått för och maktförskjutning den inneburit. Jämförelserna går till den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet. Den amerikanske ekonomen Larry Summers går ännu längre och hävdar att det är fråga om den största ekonomiska omvälvningen på tusen år.
EU har blivit mer marknadsorienterat än socialt. Sverige borde tydligare driva en egen position i Europa och inta en mer kritisk hållning till dagens finanskapitalism. Och inte alltid vara bäst och lydigast i EU-klassen. Socialdemokraterna har varit alldeles för passiva när det juridiska systemet i EU drivit igenom domar som kringskurit den svenska kollektivavtalsmodellen. Nej-sägarna borde samtidigt erkänna att EU och andra globala politiska arenor inte i sig är problemet utan en del av lösningen.
Håkan Juholts utmaning är att åter göra arbetarrörelsen vän med framtiden. Socialdemokratin har alltid bejakat modernismen och utvecklingen, inte på ett okritiskt sätt utan för att styra den och åstadkomma både ekonomisk utveckling och ökad jämlikhet – och ekologisk hållbarhet. Demokratin och folkstyret är ett övergripande värde som i sig skapar sammanhållning och värdegemenskap kring det allmänna. Målet för politiken är att möjliggöra att människor kan färdas väl – välfärd – genom livet och att så många som möjligt ska kunna förverkliga sina livsmål.
Detta slags framåtsyftande perspektiv lider Socialdemokraterna brist på i dag. Det går inte att hämta hem några färdiga politiska recept från Arbetarrörelsens arkiv, även om en ökad historisk medvetenhet inte skulle skada. Samtidigt är det nödvändigt att ifrågasätta marknadsexperimenten i sektorer som bör styras av ett allmänintresse. Vilket illustreras av krisen för järnvägen, de extrema vinsterna i elbolagen och den sänkta kunskapsnivån i skolan.
Jesper Meijling och Sverker Sörlin ringade in uppgiften i en artikel på DN-debatt härförleden: ”Socialdemokraterna måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen”. Utmaningen för Håkan Juholt är varken större eller mindre.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
