Krönika Och vill samtidigt gärna få stöd av Trump.

Har Sverigedemokraterna i själva verket varit kamrater hela tiden, enade i den antiimperialistiska kampen mot USA?

Det är i alla fall den slutsats man frestas att dra efter att ha läst en debattartikel i Expressen, där Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och partiets utrikespolitiska talesperson Aron Emilsson plötsligt tar strid mot Donald Trumps ambitioner att lägga beslag på Grönland. Det är, menar de, ett uttryck för: ”ett imperietänkande som står i direkt konflikt med internationell rätt”.

Tänka sig, här kommer politiker som fått nationalismen med modersmjölken till försvar för folkrätten, EU, ja till och med FN-stadgan!

Idén om en nationalisternas international är lite som det anarkistiska partiet, eller autisternas sällskapsklubb

Man märker att det är en obekväm position för dem, och de försöker spinna det till att Trumps politik i själva verket är ett uttryck för den ”rotlösa globalism” de alltid har motsatt sig. Det är förståeligt, för det måste vara pinsamt när mannen de har nominerat till Nobels fredspris kommer och trampar på det heligaste av heliga – den nationella suveräniteten.

För vem hade kunnat ana att revanschlystna extremnationalister vid makten skulle vilja erövra andra länder? Det har ju aldrig hänt tidigare i världshistorien …

Ändå har det funnits någon slags märklig föreställning om att nationalistiska regeringar runtom i världen ska främja världsfreden.

Men idén om en nationalisternas international är lite som det anarkistiska partiet, eller autisternas sällskapsklubb: det går inte riktigt ihop. För när alla nationer vill gynna sina egna intressen visar det sig med tiden – hör och häpna – att dessa intressen krockar. Och när samarbete är uteslutet återstår rå makt som den avgörande faktorn.

Störst och starkast på skolgården vinner.

I det ljuset framstår det som extra begåvat att Sverigedemokraterna, tillsammans med sina europeiska systerpartier, konsekvent arbetar för att försvaga EU. Det vill säga –  ett av få verksamma skydd små stater som Sverige har mot stormakternas ambitioner. Här bjuder man till och med in Trumpadministrationen, vars nationella säkerhetsstrategi har som mål att splittra och försvaga Europa. Bara dagen efter att debattartikeln publicerades säger Åkesson i en intervju i Aftonbladet att han skulle välkomna Trumps hjälp i valrörelsen. Sverigevänner, vilka? Femtekolonnare och quislingar känns mer passande.

Inom EU-samarbetet har SD konsekvent motsatt sig Macrons tanke på ”strategisk autonomi”, och företrädare för partiet – och deras tankesmedja Oikos – har regelbundet predikat att Sverige måste acceptera att vi lever i en mer multipolär och transaktionell värld där man gör affärer, tar för sig och inte krånglar med principer. Men när vi får uppleva konsekvenserna av denna värld visar det sig inte vara så roligt längre.

Då är plötsligt FN-stadgan, EU, allianser och multilateralt samarbete, kort och gott: den liberala världsordningen, viktig.

Egil Sturk