Analys Irans befolkning vill förändring, men riskerna med angreppet är enorma.
USA och Israel bombar Iran. Om man ska tro Donald Trump är bombningarna ”massiva”. I skrivande stund talar presidenten om att fem städer har attackerats och den högste ledaren ayatolla Khameneis hem ska ha jämnats med marken, liksom många militära mål och regeringsbyggnader.
De senaste uppgifterna talar om att toppar i Revolutionsgardet dödats.
Syftet med bomberna verkar vara dubbelt. Dels att stoppa Irans planer på att skaffa kärnvapen. Efter det korta kriget och de snabba bomningarna förra sommaren hävdade Trump att han redan lyckats med den saken. Det verkar han ha glömt nu.
Det andra målet är regimförändring.
Kan det lyckas?
Ytterst få av Irans invånare skulle sörja om regimen verkligen föll. Massprotesterna i början av det här året visade hur stort missnöjet med det islamistiska styret faktiskt är.
När regimen slog ned demonstrationerna med massivt våld och dödade tusentals människor, sin egen befolkning, upphörde protesterna. Människor vågade sig inte längre ut.
Men det gjorde inte regimen mer populär.
Enligt de osäkra underlag som finns har mullorna och militären stöd av omkring 20 procent av befolkningen.
Många i och utanför Iran hoppades också att USA redan då, i januari, skulle stötta demonstranterna genom att bomba centrala mål och skaka om regimen, samtidigt som det fanns ett tryck från gatorna.
Men trots att Donald Trump gav löfte om understöd hände i det läget ingenting.
Sedan dess har USA mobiliserat fartyg och luftstridskrafter i farvattnen utanför Iran, bland annat världens största hangarfartyg USS Gerald R. Ford.
Den fråga alla ställer sig är nu om Donald Trump, som i höstas mer än något annat ville ha Nobels fredspris och som nu startat sitt tredje angreppskrig på ett år, kan lyckas med det här kriget?
Det enkla svaret är att det är osäkert.
Till att börja med är det svårt att kasta omkull en regim med enbart bombningar från luften. Dessutom är Iran något helt annat än de flesta andra länder där USA gjort militära ingripanden.
Landet har en enorm militärapparat. Flera hundra tusen man under vapen och är redo att mobilisera ännu fler. Och även om grupper som Hizbollah och Hamas försvagats av de senaste årens angrepp mot dem har Iran fortfarande troligen en kapacitet att iscensätta en våg av terror i andra delar av världen.
Civila ska göra jobbet
Donald Trump uppmanar de som demonstrerade i januari att åter inta gatorna för att understödja bombningarna. Så ska regimen bringas på fall.
Många är säkert beredda att göra det. Men risken för att de iranska säkerhetsstyrkorna slår tillbaka dem med ännu större brutalitet än i januari är överhängande.
Det är onekligen lite udda att Trump uppmanar en civilbefolkning att ta den verkliga risken med ett uppror. Det är deras blod som kommer flyta om det inte går vägen.
Det andra stora frågetecknet är vad som skulle hända efter att mullorna fallit. Erfarenheterna från Irak, Afghanistan och andra länder där USA genomfört snabba regimförändringar med militära medel talar inte för att en sådan övergång kommer att bli vare sig enkelt eller konfliktfritt.
Ledande experter menar att risken för inbördeskrig är överhängande.
Med allt detta sagt: de allra flesta skulle dra en lättnades suck om regimen verkligen föll.
Iran är en av världens hårdaste diktaturer. Ledarskapet skyr inga medel för att behålla makten.
Läget är nu osäkert. Kriget kan eskalera till en regional storkonflikt med flera länder inblandade.
En hel värld håller andan.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
