Nobelpriset mumma för rödgrön regering

Vad kan vi lära oss av ekonomipristagarna?

I min familj kallas veckan då Nobelpriserna tillkännages för ”korkade veckan”. Ens naturvetenskapliga kunskapsluckor framträder då alltför tydligt. Jag får kämpa för att förstå vad pristagarnas upptäckter har för praktisk nytta.

Annat är det med ekonomipriset.

I år känns det nästan lite för lättfattligt. Så, vad kan en framtida finansminister ändå lära sig av det?

Som gammal skåpmat

Robert E. Hall och Michael Woodford får dela på 12 miljoner (!) kronor för att de lett i bevis att människors och företags konsumtion, i till exempel lågkonjunktur, beror på vad de har för förväntningar på sin ekonomiska framtid. En del av den forskning som ligger till grund för priset publicerades i slutet av 1970-talet. Sedan dess har centralbanker och finansdepartementet ungefär agerat i enlighet med den. Därför känns ”upptäckten” (med all respekt för de inblandade forskarna) som gammal skåpmat. Trots detta finns det i forskningen några nutida lärdomar att dra för svenska politiker, särskilt för de som vill öka tillväxten och se till att jobben blir fler.

I korthet kan man säga att Robert E. Halls forskning visar att människor inte fattar ekonomiska beslut baserat på tillfälliga tillskott i plånboken, utan baserat på hur de tror att deras privatekonomi kommer att utvecklas på längre sikt. 

Låt mig ge ett exempel: Om du vet att du kommer få en engångsutbetalning av ett elstöd eller att du kommer att få ett extra barnbidrag till jul, så leder det inte till att du går ut med barnen på restaurang eller börjar konsumera mer. Det enda som kan få dig att konsumera mer är om du är säker på att du på sikt kommer att förbättra din ekonomiska situation, genom exempelvis höjd lön eller en permanent höjning av barnbidraget.

Det enda möjliga undantaget kan vara om du har så små marginaler att du, vid extra klirr i kassan, direkt går ut och handlar mat och vinterkläder. Saker som du annars inte hade haft råd med.

Förbättra läget för de sämst ställda

För en framtida rödgrön regering som hoppas kickstarta ekonomin och dessutom (i delar) vill öka jämlikheten kan dessa forskningsrön vara mumma. Om de vill få hjulen att snurra snabbare kan en viktig komponent vara att förbättra läget för de som i dag har sämst privatekonomiska framtidsutsikter.

Sedan 2021 har antalet svenskar som lever i fattigdom fördubblats till 730 000, enligt SCB:s statistik från tidigare i år. Och det är just det här gänget man borde rikta in sig på om man vill öka tempot i ekonomin. Denna grupp, som idag knappt har så de klarar sig, skulle kunna öka sin konsumtion om de bara visste att de nya ekonomiska förutsättningarna höll över tid.

De senaste åren har vi gått i motsatt riktning. Socialförsäkringar och försörjningsstöd hänger inte med i den allmänna prisökningen. Och så var det redan innan inflationschocken. Ersättningen från A-kassan, vars hela idé är att du ska kunna upprätthålla din ekonomiska nivå när du är mellan jobb, trappas av i snabbare takt än tidigare. 

Sugen på en ny regering

Samma sak gäller för de med låga pensioner och de som i framtiden riskerar att få låga pensioner. Om en stor andel förväntar sig att bli fattigpensionärer så kommer det, enligt Robert E. Hall, påverka deras ekonomiska beteenden redan i dag. Detta trots att de i skrivande stund har ett arbete med en stabil, men genomsnittlig, knegarinkomst.

Man blir bra sugen på en ny regering när man ser fattigdomsstatistiken. Kanske kan Robert E. Halls forskningsrön övertyga även Centerpartiet att minskade ekonomiska klyftor är bra för tillväxten?

Silvia Kakembo