Essä Samhället behöver kunskaper om självhushållande och jordbruk. Måste ett mer traditionellt, enklare liv förknippas med den konservativa vågen? undrar Selma Yousif Mesbah.
En kvinna med huckle dyker upp i mitt flöde. Hon tar ett glas vatten vid en relaterbart full vask i sitt lantliga kök, klämmer i lite citronsaft och sköljer ner ett par tabletter, probiotika står det i beskrivningen. Därefter går hon och den lilla dottern ut på trappen, barfota, för att känna gräset och få de första strålarna morgonsol. De hälsar på ankorna, plockar bär som de mumsar på medan de beundrar den vackra morgonen innan de går in i köket igen.
Så vackert tänker jag, så där vill man ju leva, det där strävar jag efter själv. Att vakna och gå rakt ut i gräset, se på mina höns med de små ludna kycklingarna, komma in i deras lunk. Istället för att jag som nu, börjar dagen med att scrolla i sängen.
Varför får den här kvinnan så mycket hat, vad är så fel med detta egentligen?
Tradwife möter boss girl
Väl inne i köket ställer kvinnan fram en egen produkt, chokladpulver med benbuljong, som hon tillreder till sig själv och dottern. Jaha tänker jag, det var bara reklam. Kvinnan i videon heter Hannah Neelman och driver kontot och företaget Ballerina Farms.
Hon är en fixstjärna inom den så kallade tradwife-trenden, som syftar på kvinnor som marknadsför en traditionell kvinnoroll, där mannen jobbar och försörjer kvinnan som är underlåten mannen och mest stannar hemma och föder barn. Hannah, en före detta lovande balettdansös, är gift med en mormon och arvtagare till ett flygbolag. Hon har just fött sitt nionde barn (och självfallet lagt upp videon av hemmafödseln) och flödet är fullt av bilder på glada barn som lever lantliv på bondgården och är med i köket där Hannah lagar hemmagjord gourmetmat från grunden, med gårdens egna produkter. Men också proffsiga bilder och filmer på deras egna proteinpulver och vätskeersättning, resor över hela världen, matlagningskurser i renommerade kök och samarbeten med andra världskända influencers med samma konservativa estetik.
Det är alltså både en inspiration för det lokala, småskaliga och traditionella och den globala kapitalismen och entreprenörsandan som influencers ofta marknadsför. Tradwife möter boss girl.
Ett liv fyllt av sammanhang
Att många kvinnor känner en stark längtan efter en sådan livsstil är inte konstigt. Ett liv fyllt av sammanhang, gemenskap, tydliga roller och en närmare relation till naturen, där att laga en lasagne får ta en hel dag i anspråk, med allt från att plocka äggen till pastan, mjölka korna för att kunna göra mozzarellan, plocka tomater, lök och morötter till att mala köttfärs till såsen.
Det är väl egentligen så livet borde se ut? I motsats till att komma hem stressad från jobbet och slänga in en fryst lasagne i ugnen, som de bortskämda ungarna ändå inte vill äta, för de har inte lärt sig uppskatta det jorden har gett dem. Kanske för att maten oftare kommer från fabriken.
Ju mer jag tittar på Ballerina farms konto desto fler kvinnor i huckle och traditionell klädsel dyker upp i mitt flöde. En kvinna bakar tunnbröd i en stuga någonstans i Norrland och jag blir förtjust, ingen bakar ju tunnbröd längre, det vill jag också göra! Hon börjar dock predika om att kvinnan ska vara underlåten mannen, eftersom det står så i bibeln och jag scrollar förfärat vidare.
Hade jag inte gjort det hade jag fastnat i ett virrvarr av kvinnor på småbruk som predikar allt från konservativ kristendom till nationalism och ren rasism. Då känns det tryggt att gå tillbaka till Ballerina farms mjuka och kapitalistiska content, där allt är perfekt kurerat som i en livsstilstidning, där det känns som att Hannah är en fri kvinna, en stark kvinna. En lycklig kvinna som valt detta liv, inte för att vara underdånig sin man eller patriarkatet, utan för att hon föredrar att föda barn, laga mat från grunden och sälja produkter online via genomarbetade marknadsföringskampanjer, där barnen ofta är rekvisita.
Hamnat i 1850
I den omsusade romanen Yesteryear skildrar Caro Claire Burke en liknande amerikansk tradwife, Nathalie, som hamnat i den tid hon idoliserar och marknadsför på sociala medier, nämligen året 1850. I denna tid har hon inga rättigheter, driver inget framgångsrikt företag och är ingen kändis. Hennes tillvaro styrs av den stränga äldsta dottern som hela tiden håller henne under uppsikt, och den dominanta maken Caleb, som i hennes förra liv i den moderna världen var en mjuk man som helst ville jobba på dagis. Här är han en riktig alfa, och delar av henne verkar njuta av att vara som ett kolli som oftast ligger utslagen i sängen, utmattad av livets alla krav men alltid redo att föda nästa barn.
I Yesteryear finns tydliga motsatsförhållanden mellan den moderna ”arga” kvinnan som jobbar i staden, är barnlös, trolös, singel och olycklig, en kugge i ekorrhjulet som aldrig får tillräckligt med uppskattning, hur mycket hon än försöker, och den mjuka, traditionella kvinnan, som finner lyckan i att acceptera sin roll som barnfabrik och hushållerska.
Det är två extrema ståndpunkter som slåss mot varandra, och jag förstår att detta handlar om de orimliga krav som ställs på kvinnor i alla delar av samhället, oavsett vilken livsstil eller livsåskådning man idkar. Men det är ändå något som skaver i denna förenklade uppdelning av verkligheten, en som jag upplever får förödande konsekvenser för samhällets fortsatta utveckling.
Talar till en inre längtan
Självhushållningsfrågan har blivit kapad av konservativa krafter så till den milda grad att allt som är traditionellt upplevs som konservativt och förknippas med en förtryckande och bakåtsträvande ideologi. Att vara en modern och ”arg” kvinna, flåsig av jakten på ökad tillväxt, är därför alltid att föredra framför ett klaustrofobiskt liv på ett småbruk på landsbygden. Att vilja värna om och föra vidare livsviktig traditionell kunskap blir därmed nedgraderat, något att instinktivt rygga tillbaka inför.
Att detta sker just nu, när hushållande med resurser och ett småskaligt liv i symbios med naturen är av största vikt för vår överlevnad, känns ödesmättat för någon som befinner sig i omställningsrörelsens periferi.
Det finns nämligen mycket som genomkorsar althögerns våta drömmar om etniska småsamhällen på landet och omställningsrörelsens utopier om småskaliga samhällen där man lever av landet. Båda talar till en instinktiv och djup inre längtan som många av oss bär på, efter ett enklare liv och att kunna återgå till ett ”före”. Göra allt som upplevs som ont, ogjort. I althögerns fall är det massinvandring, globalisering och feminism, medan omställningsrörelsen vill upphäva den globala uppvärmningen, jobba för nedväxt istället för tillväxt och leva fossilfritt i harmoni med naturen.
Tradwives genomskär dessa två strömningar genom att visa upp ett enkelt, oftast kristet, lantliv där familjen står i centrum, samtidigt som de delger kunskap om odling, djurhållning och självhushållande i alla dess former, något omställningsrörelsen också gör och som gröna vågen gjorde dessförinnan.
Oavsett vilken åsikt man har eller vilket läger man sällar sig till, så är självhushållande och jordbruk kunskaper vi behöver för att överleva, och dessa kunskaper försvinner i en alarmerande takt. Vi behöver fler bönder, fler människor på landsbygden och fler människor som kan ta vara på den traditionella kunskap som hållit oss vid liv i årtusenden. Kan vi förvalta den utan att förtrycka människor i processen, så har vi kanske en chans.
Selma Yousif Mesbah
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
