Krönika I Norge var det rättviseskäl, i Tyskland en åtgärd för att minska arbetslösheten och i Danmark en del av en omfattande krisbekämpning. I samtliga fall ledde det till att arbetstiden kortades. Trots benhårt motstånd från arbetsgivarna hoppas nu LO åstadkomma kortare arbetstid också i Sverige.
När det gäller reformer och åtgärder på arbetsmarknaden som åstadkommits genom samarbete mellan fack och arbetsgivare brukar Sverige nämnas som ett föregångsland.
Men partsansträngningarna gäller definitivt inte arbetstiden i Sverige. Medan facken i Norge, Danmark och Tyskland tog strid för kortare arbetstid under 1980-talet var det tyst i Sverige. Nu, 40 år senare, har frågan om arbetstidsförkortning blivit het.
Hård strid
För att lära mer av vad som faktiskt hände i några länder som har kortare arbetstid än Sveriges 40-timmarsvecka besökte Tommy Öberg och jag Norge, Danmark, och Tyskland*). Det som blev uppenbart var att facklig kamp för att korta arbetstiden är en jobbig resa som ofta leder till konflikt och hård strid med arbetsgivarna.
I Tyskland formulerade landets mäktigaste fackförbund, IG Metall, krav på 35-timmarsvecka redan i slutet av 1970-talet. Men det var först några år in på 1980-talet som kraven ledde till konkreta åtgärder. 1984 genomförde förbundet strejker och arbetsgivarna svarade med mycket omfattande lockouter. Trots att både arbetsgivarna och den konservativa regeringen var emot tvingades de till sist ge med sig.
En gradvis förkortning ner till 35 timmars arbetsvecka genomfördes. Ett av IG Metalls viktigaste argument för förkortningen var den höga arbetslösheten i Tyskland. Med kortare arbetstid kunde arbetslösa få jobb.
Många tjänstemän hade det redan
I Norge och Danmark fanns också fackliga krav på kortare arbetstid under 1980-talet. Inte oväntat inspirerades facken av vad som hände i Tyskland. Avstampet för krav på arbetstidsförkortning tog norska LO i början av 1980-talet. Efter en intern diskussion om behovet av en rad olika reformer fattades beslutet att LO skulle kräva att arbetstiden sänktes från 40 till 37,5 timmar.
Många tjänstemän hade redan 37,5 timmar och därför ansågs det rättvist att också arbetarna fick samma arbetstid. Vid förhandlingarna 1986 gjorde arbetsgivarna som sina tyska kollegor och besvarade strejkerna med omfattande lockouter. Men också i Norge tvingades arbetsgivarna till sist ge med sig. En uppgörelse träffades inom industrin som innebär att arbetstiden stegvis minskade till 37,5 timmar. Övriga parter på arbetsmarknaden följde efter.
I Danmark ställdes fackliga krav om arbetstidsförkortning mot den konservativa regeringens försök att få ordning på den usla danska ekonomin. Regeringen vill ha ner inflationen och lönekostnaderna. Facken krävde 35-timmarsvecka – ett krav som arbetsgivarna avvisade vid förhandlingarna 1985. En omfattande strejk inleddes och för få slut på konflikten ingrep regeringen. Ett lagförslag presenterades som innebar att arbetstiden kortades med en timme samtidigt som löneökningarna begränsades kraftigt. Till sist accepterade danska LO motvilligt regeringsförslaget. Vid nästa förhandling året därpå återkom facken med nya krav på förkortningar. Och den här gången träffades ett avtal inom industrin om att stegvis korta arbetstiden till 37 timmar. Liksom i Norge följde övriga parter på arbetsmarknaden efter.
Oklart i Sverige
På många andra håll i Europa kämpar fackförbund för kortare arbetstid. Europafacket försöker också på olika sätt att uppmuntra förbunden att träffa avtal om förkortningar.
Vad som kommer att hända i Sverige är oklart. Att LO bestämt sig för att driva frågan är tydligt. Men lika tydligt är arbetsgivarmotståndet. LO vill som bekant helst förhandla om förkortningen på centralnivå och inte via förbunden. Men det är enligt Svenskt Näringsliv uteslutet – en uppfattning som de delar med de privatanställda tjänstemännen.
Inom den kommunala sektorn är arbetsgivarna inom Sveriges Kommuner och Regioner minst lika negativa som de privata arbetsgivarna – samtidigt som det finns fackliga krav på förkortningar.
Det har tagit tid innan fackliga krav om kortare arbetstid nått Sverige, men nu är de här. Den centrala förhandlingen som LO hoppas på med Svenskt Näringsliv verkar visserligen inte bli av. Men frågan blir med all säkerhet viktig i avtalsrörelsen. Med tanke på vad som hänt i våra grannländer kan avtalsförhandlingarna 2027 bli en konfliktfylld historia – om facken lyckas mobilisera medlemmarna.
Anna Danielsson Öberg
*) Intrycken redovisas i rapporten ”Den eviga striden om tiden” som finns att ladda ner på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
