Musik På 4 minuter och 36 sekunder sammanfattar den amerikanska artisten och låtskrivaren den frustration och ilska många känner efter dödsskjutningarna i Minneapolis.

Bruce Springsteen är en artist som inte har dragit sig för att ta ställning i politiskt känsliga frågor. 2000 skrev han låten ”American Skin (41 Shots)”. En låt som handlar om Amadou Diallo, en immigrant från Guinea, som sköts till döds av fyra New York-poliser i februari 1999. Poliserna som skjutit 41 skott mot Diallo hade misstagit hans plånbok för en pistol.

Det är en stark låt om polisbrutalitet och om hur en oskyldig person fick sätta livet till, endast på grund av hans hudfärg. Något Springsteen förmedlar på ett briljant sätt med rader som:

Is it a gun? Is it a knife? Is it a wallet? This is your life

It ain’t no secret (it ain’t no secret)

It ain’t no secret (it ain’t no secret)

No secret my friend

You can get killed just for living in your American skin

Hänt mycket på 25 år

Det har hänt mycket på de 25 år som gått, sedan Springsteen släppte låten.

Black Lives-Matters har banat väg för en stor proteströrelse mot polisbrutalitet och våld mot svarta i USA. Men det som händer nu under Trumps andra presidentperiod är något helt nytt.

Den federala migrationspolisen ICE, som beordrats ut i olika delstater för att gripa personer som misstänks befinna sig olagligt i USA, har på kort tid skjutit ihjäl två personer i Minneapolis. Något som lett till massiva protester, samtidigt som agerandet i huvudsak har försvarats av Trumpadministrationen.

En annan sak som hänt är den snabba distributionen av musik. Artister behöver inte längre förlita sig på att få ut skivor i affärerna för att folk ska kunna lyssna på låtarna. Det går jättebra att lägga upp dem direkt på nätet. Det har gjort att Springsteen bara dagar efter att den 37-årige akutsjuksköterskan Alex Pretti blev ICE:s andra offer i Minneapolis, har kunnat släppa låten ”Streets of Minneapolis”.

Tillägnad de döda

Den amerikanske artisten och låtskrivaren berättade i samband med att ”Streets of Minneapolis” släpptes att den är ”tillägnad staden, våra invandrargrannar och till minne av de invånare som dödades av ICE-agenter, Renee Good och Alex Pretti”.

På 4 minuter och 36 sekunder sammanfattar Bruce Springsteen på ett mästerligt sätt den frustration och ilska jag tror att många känner efter dödsskjutningarna i Minneapolis. Och det råder ingen tvekan om vem den amerikanske artisten håller ansvarig för Good och Prettis död. Något som blir väldigt tydligt redan i låtens inledande vers:

Through the winter’s ice and cold

Down Nicollet Avenue

A city aflame fought fire and ice

‘Neath an occupier’s boots

King Trump’s private army from the DHS

Guns belted to their coats

Came to Minneapolis to enforce the law

Or so their story goes

Against smoke and rubber bullets

By the dawn’s early light

Citizens stood for justice

Their voices ringing through the night

And there were bloody footprints

Where mercy should have stood

And two dead left to die on snow-filled streets

Alex Pretti and Renee Good

Protestsång

”Streets of Minneapolis” är inte någon rocklåt på traditionellt Springsteen-manér. Den är skriven likt en klassisk protestsång i samma tradition som de låtar som framfördes av folkmusiker som Woody Guthrie och Pete Seeger. Sånger som Springsteen tillägnade en hel skiva 2006 med  ”We Shall Overcome: The Seeger Sessions”.

Det är helt rätt grepp.

”This machine kills fascists” var en slogan Woody Guthrie hade målad på sin gitarr. Och precis som Guthries låtar är ”Streets of Minneapolis” ett viktigt bidrag i kampen mot vår tids fascister.

Låten är en kommentar till det orättfärdiga våld som just nu utövas i Donald Trumps namn. Springsteen sätter ord på detta på ett sätt som ingen annan kan.