Jag känner mig förrådd av Kristdemokraterna

Vi delar tro och, trodde jag, människosyn.

Jag började livet på flykt. I Småland av alla ställen. Vilka det var som gömde mig? Jo, folkpartister, kristdemokrater, och en och annan centerpartist, kan man gissa. Och trots att jag redan som tonåring förstod att jag politiskt hörde hemma till vänster om mitten har jag alltid känt släktskap med kristdemokrater.

Den kristna människosynen är inte så komplicerad. Den följer de principer som Jesus predikade: Ta särskilt väl hand om änkan, den faderlöse, den fattiga och invandraren. Varför? Jo, för att de behöver det mest.

Det var i samband med köttbullslunchen

Därför blev jag särskilt illa berörd när jag fick se Ebba Buschs videohälsning till Sverigedemokraterna på deras landsdagar häromveckan. Hon flörtar skamlöst med sitt samarbetspartis kongressombud, sådär charmigt som bara Ebba kan. Framför sig har hon en svensk flagga och ett berg med köttbullar. I bakgrunden, en röd träpanel. Idylliskt.

Det som får mig att reagera är att hon på bordet framför sig också har ett glas mjölk. Oskyldigt, kan man tänka. Men eftersom jag på förekommen anledning (Aktivklubbarnas framfart) varit tvungen att läsa på om högerextrema uttryck, så vet jag – och troligen även Ebba och Kristdemokraternas kommunikationsteam – att mjölken är en lågmäld, men ändå tydlig och välkänd, symbol för vit makt och överhöghet. Ebba river ner skratt hos kongressombuden och får applåder.

Och jag, jag känner mig förrådd. Ebba har jag tyvärr gett upp hoppet om för längesen. Kanske var det i samband med köttbullslunchen med Jimmie Åkesson? Eller när hon önskade att demonstranter hade skottskadats i samband med protesterna mot koranbränningarna?

Någonstans där förstod jag att Ebba och jag troligen har olika definitioner av vad strävan efter ”jesuslikhet” innebär – något som varje troende kristen åtminstone bör göra ett försök att uppnå.

Men alla ni andra då?

Men alla ni andra då, ni kristdemokrater från min barndoms Jönköping? Köper ni Ebbas Buschs linje? Till vilket pris då? Vart tänker ni att vi långsiktigt ska vara på väg? Känns det bra i magen och själen att bidra till att Sverigedemokraternas människofientliga ideologi förvandlas till konkret politik, och dessutom en politik som gör människor rädda och otrygga?

Det är ju vanskligt att hävda att Jesus skulle opponerat sig mot utvecklingen. Det vet jag ju inget om. Men när jag går till min bibel och där läser att kärleken är störst av allt, då är det svårt för mig att se hur vanliga, troende kristdemokrater får det hela att gå ihop.

När min familj efter några år i Sverige flyttade till Månsarp i Småland välkomnades vi med blommor och öppna armar av medlemmar i den lokala missionsförsamlingen. I mitt inre drömmer jag om att det Småland och den människosyn jag fick möta gör comeback, även i Kristdemokraterna.

Silvia Kakembo