SCB:s partisympatimätning gör det bara än mer uppenbart. Miljöpartiet har nått ett nytt stadium. Partiet övertar nu Nya Moderaternas roll som fenomen i svensk politik.

Miljöpartiet är Sveriges näst största parti bland studenter och SACO-medlemmar. I storstäderna Göteborg och Stockholm är partiet näst intill i kapp Socialdemokraterna. I landet som helhet fullständigt krossar Miljöpartiet de små partierna. Om Miljöpartiet halverade sin väljarbas skulle man fortfarande vara Sveriges tredje största parti. Partiet tar röster från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och framförallt från Socialdemokraterna. Man ökar väljarstödet med nästan tre procentenheter från i maj och med drygt fyra procentenheter sedan valet.

Socialdemokraterna har lämnat ett stort vakuum efter sig i svensk politik. Fallet i självbilden har varit djupt. Från en roll som experter på samhällsutveckling till en bild som offer för medierna. Expertrollen gick först till Moderaterna. Nu är den på väg att tas över av Miljöpartiet – Sveriges piggaste oppositionsparti. Efter Carema-skandalen var Gustav Fridolin snabbt ute på DN Debatt.

I ett samhälle där allt fler invånare ingår i befolkningsgrupper som Socialdemokraterna i dag har svårt att tilltala rycker Miljöpartiet fram. Partiet framstår som de samhällsingenjörer som Socialdemokraterna en gång var. Själva fundamentet för partiet är den teknokratiska insikten om att politiken måste anpassas efter de gränser som naturen sätter. Partiets företrädare är välutbildade och trovärdiga. När de talar ligger fokus på rationalitet, men under ytan anas ett återhållet socialliberalt patos.

Partiet fångar den anda av liberal konsensus som erövrat den allmänna debatten de senaste femton åren. Post-politiken hävdar att intressekonflikter är “ute” och att politik handlar om rationell förvaltning. Devisen från valrörelsen om att “modernisera Sverige” sammanfattar partiets positivistiska anda. Och så den kanske viktigaste ingrediensen i MP-koden: Partiets politik skrämmer ingen.

I takt med att partiet lämnar uppstickarrollen förskjuts kommunikationen. Det handlar inte längre om att föra fram smalare sakfrågor som miljöpolitik. Inte heller om en ambivalent relation till makt. Nu handlar det om partiets socialliberala strategi för att erövra mitten. Genom att måla de breda politiska penseldragen och öppet tala om strategi hoppas partiet få andra att berätta om partiets historia och sprida den vidare. Just som Schlingmann etablerade hjälterollen i svensk politik åt Nya Moderaterna genom att låta andra berätta om partiets strategi.

Så talar ett parti med självförtroende. Ett parti som är redo att axla hjälterollen efter Reinfeldt och de Nya Moderater som tyngs allt mer av visionslöshet och en stat som inte förmår upprätthålla basfunktioner som vård och utbildning.

Manteln är ryckt från kung Reinfeldt, men kronan sitter kvar, tills vidare.

Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström skriver i dag om SCB:s partisympatiundersökning och Socialdemokraterna i Expressen.