Karl-Allan Danielsson bodde bara 200 meter från Åsele sjukstuga. Men när han i början av april fick en stroke tog det mer än en timme innan han kom dit. Orsak: Ambulansen var indragen. Det är bara en av flera incidenter efter landstingets neddragningar i södra Lappland.
Det är Socialdemokraterna som med hjälp av Miljöpartiet drivit igenom beslutet i Västerbottens läns landsting. Förutom den indragna ambulansen i Åsele har man bland annat också tagit bort akutvårdsplatserna i grannkommunen Dorotea.
Tanken är att verksamheterna i kommunerna ska komplettera varandra.
Bakgrunden till hela sparpaketet är landstingets dåliga ekonomi. Inför 2012 skulle 150 miljoner kronor bantas bort och fram till 2015 lika mycket till. För att klara det måste man ta till rejäla grepp som både effektiviserar och utvecklar nya metoder, menar det socialdemokratiska landstingsrådet Peter Olofsson.
– Jag har full förståelse för att åtgärderna skapar oro lokalt, men gör vi inte strukturförändringarna nu kommer läget att vara mycket värre om några år, säger Olofsson som hellre pratar om satsningar än nedskärningar.
– Vi satsar till exempel mycket på glesbygdssjukhusen i Storuman och Vilhelmina där vi med modern teknik kan ge specialiststöd och ställa diagnoser på distans. Det är en klar förbättring av akutsjukvården i inlandet. Men vi måste också våga göra förändringar där vi ser att pengarna inte används effektivt, säger han.
Landstingsrådet säger förändringar när andra säger försämringar. De fyra akutplatserna på sjukstugan i Dorotea och ambulansen i Åsele var nämligen två sådana ”ineffektiva” verksamheter. De kostade mycket men var lågt utnyttjade.
Enligt landstinget ägnade ambulanspersonalen i Åsele förra året bara elva procent av arbetstiden till utryckningar.
Väckte stor ilska
Vad landstingsledningen inte riktigt räknat med var den oro, ilska och motkraft beslutet skulle utlösa i de två kommunerna.
Karin Danielsson är en av de upprörda. Hennes man Karl-Allan dog några veckor efter hjärnblödningen och den onödigt långa väntan på ambulans:
– Jag tycker det är fruktansvärt. Även om det kanske inte hade hjälpt Karl-Allan om han fått komma till sjukstugan tidigare, känns det som att all trygghet plötsligt är borta.
Hon har svårt att förstå landstingets beslut.
– Det blir väl ingen besparing om ambulansen från Vilhelmina, sju mil bort, ska tvingas komma för att köra en patient 200 meter. Och sedan tillbaka till Vilhelmina igen. Det borde väl också landstingsledningen kunna räkna ut.
Emma Ohlsson är av samma åsikt. Hennes 1,5-årige son Signar är svårt sjuk och behöver snabbt komma under akutvård när anfallen slår till. I ett känsloladdat brev till landstingspolitikerna skriver hon om sin ångest inför den förlorade tryggheten sedan ambulansen försvann.
”När vi hittar honom blå nästa gång, så vet vi inte om vi kan få den hjälp som krävs. Vi vet inte om Akutbilen kan rädda Signars liv!”, skriver Emma och vädjar om att beslutet rivs upp.
Emma och Karin är inte ensamma om att vara upprörda. Både i Åsele och Dorotea har många skrivit på protestlistorna och demonstrerat. Med de stora avstånd det handlar om här i södra Lappland – bara Åsele är lika stort som hela Blekinge – tror få invånare på att vårdkvaliteten kan upprätthållas.
Hälso- och sjukvårdslagen talar redan i andra paragrafen om ”alla människors lika värde” och ”en vård på lika villkor för hela befolkningen”. Något som de protesterande menar satts ur spel med landstingets beslut.
– Det här är en rättvisefråga. Står det i lagen att vi ska ha vård på lika villkor ska det också vara så. Vi i glesbygden ska inte behöva betala två gånger för den vård vi har rätt till, säger Ingrid Oscarsson i Dorotea.
Har ockuperat sjukstugan i tre månader
Hon är pensionerad lärare och en av initiativtagarna till den numera riksbekanta och rekordlånga sjukstugeockupationen i Dorotea. Sedan mer än tre månader sover minst tre, fyra personer över i vårdlokalernas foajé, med kravet att akutplatserna ska öppnas igen och ambulansen återinsättas i grannkommunen.
Sammanlagt turas ett femtiotal Doroteabor om att sova över, och Ingrid Oscarsson ser inga tecken på att glöden skulle mattas av.
– Nej, tvärtom. Kampviljan är obruten hos alla. Jag har bott i Dorotea i 40 år och aldrig känt en sådan gemenskap och kraft som nu. Det är en fantastisk känsla.
Till en början var fastighetsägaren, landstinget, tveksam till att låta ockupanterna stanna kvar, men kanske för att slippa än mer negativ uppmärksamhet gav man med sig.
– De första veckorna hade man hyrt in nattvakter som skulle ha koll på oss, men det blev för dyrt. Nu är vi ensamma i lokalerna från det att personalen stänger vid femtiden till klockan sju på morgonen, säger Ingrid Oscarsson.
På kvällarna håller man regelbundna, protokollförda möten, skriver brev till politiker och planerar nya aktioner. Doroteaupproret har också fått stöd från många i andra Västerbottens- och Norrlandskommuner.
Tusentals har skrivit under upprop och både enskilda och föreningar har skänkt pengar för att man ska ha råd med bussresorna de drygt 20 milen till landstingshuset i Umeå där de ansvariga politikerna sitter.
Företagare flyttar
Ett brett stöd har de också fått av lokala politiker i både Åsele och Dorotea. Även från Socialdemokraterna, som alltså går emot sina partikamrater i landstinget.
– De tänker alldeles för kortsiktigt. Akutvården är en överlevnadsfråga, inte bara för alla gamla som bor här. Vi har redan drabbats av att företagare som velat flytta hit dragit sig tillbaka på grund av den indragna ambulansen, säger kommunalrådet i Åsele, Bert-Rune Dahlberg, (S).
Han är djupt besviken på sina partikamrater i landstinget.
– Visst fan är jag det. Nu vill de att vi ska hjälpa till att betala det här, men det är landstingets sak att sköta sjukvården. Vill man experimentera med en akutbil får man göra det i Umeå där det finns alternativ.
Den akutbil Dahlberg pratar om är bemannad med lokal vårdpersonal som snabbt kan rycka ut och på plats vårda den sjuka eller skadade. Från början var dock akutbilen så liten att en liggande patient inte ens fick plats. Nu har en större bil satts in, men i den får bara personer med livshotande tillstånd transporteras.
Vid ett benbrott till exempel, kan smärtstillande och andra akuta insatser göras via akutbilen, men för själva transporten måste ambulansen från någon av grannkommunerna komma, många mil bort.
Om de nu finns tillgängliga.
– De kan ju vara ute på andra uppdrag. Och det har redan hänt en hel del. Folk som skadat sig i olyckor och tvingats ligga på gatan och frysa i väntan på ambulansen. Det känns helt ovärdigt, säger Karin Danielsson.
Överenskommelsen om akutbilen gäller till slutet av juni. Just nu förhandlar Åsele kommun med landstinget om fortsättningen.
Kommunalråd Bert-Rune Dahlberg tänker inte skriva under någon förlängning och upprepar huvudkravet att ambulansen sätts in igen.
– Det är dessutom bråttom. Eller ska någon hinna dö först innan det här eländet är över? undrar han.
När landstingsbudgeten för 2012 antogs i juni förra året var också Vänsterpartiet med, men partiet hoppade av när sparåtgärderna i inlandet konkretiserades under hösten.
– Vi tyckte att budgetens inriktning var bra, men det här kändes inte rätt. Att ambulanser och akutvård skulle bort hade aldrig varit uppe på bordet. Vår bedömning var att det inte skulle kunna genomföras, säger vänsterns Maria Grip som också lämnade sitt uppdrag som landstingsråd i samband med avhoppet.
Neddragningen har blivit en prestigefråga
Den borgerliga oppositionen gick fram med en egen, lika stram budget men med neddragningar på annat än vård. Bland annat ville man skära mer än dubbelt så mycket i administrationen och tredubblade den besparing som bättre hygien skulle kunna ge i form av färre vårdskador. Kultur och lokaler var andra områden de borgerliga ville spara mer på.
Centerns landstingsråd Olle Edblom skakar på huvudet åt den situation som uppstått. Han tycker att socialdemokraterna målat i sig i ett hörn.
– Är det verkligen värt allt detta bråk? Besparingen är så liten att ett enda strokefall med en vårdkrävande patient som följd kan radera ut allt. Jag förstår inte att sossarna står på sig, säger Edblom som tror att det gått prestige i frågan.
– I vilket fall kommer den opinion socialdemokraterna dragit på sig helt säkert att märkas i nästa val, säger han.
För socialdemokraten Peter Olofsson har de senaste månaderna varit pressande. Han blir också irriterad när opinionsläget och nästa val kommer på tal. Han säger kort ”det är mycket möjligt att det kommer att märkas i valresultatet 2014”, men menar att det vore ansvarslöst att inte genomföra förändringarna nu.
– Då sitter vi kanske på ett underskott på 500 miljoner kronor om några år. De andra kan säga vad de vill men vi har helt enkelt inget alternativ.
Olofsson är också irriterad på mediebevakningen av landstingsbudgeten som han tycker bara fokuserat på neddragningarna och inte alls på de satsningar han menar samtidigt görs.
– Jag har aldrig varit med om någon fråga där så mycket desinformation förekommit. Att säga att vi bara skär ner på inlandssjukvården är lögn. Men det är så medierna vinklar det och våra politiska motståndare hakar på, säger Peter Olofsson.
Flera kommuner har hakat på
Nu sprider sig dessutom protesterna. Flera andra inlandskommuner i Norrland har fått känna på liknande neddragningar och nu till helgen samlas stridsvilliga från de fyra nordligaste länen i Arvidsjaur för att dra igång det man kallar Lapplandsupproret.
– Kiruna med 23 000 invånare förlorade sin akutkirurgi trots olycksrisken i gruvan. Andra kommuner i Norrbotten har tappat delar av akutvården, säger Ingrid Oscarsson i Dorotea som tror att Lapplandsupproret kan bli en väckarklocka om vad som håller på att hända med sjukvården ute i den svenska glesbygden.
– Det här är en partipolitiskt obunden rörelse som slåss för att också vi ska få den sjukvård vi via skattsedeln betalar för. Vi kommer absolut inte att ge oss. Tvärtom, nu lyfter vi vår kamp ännu ett steg, säger hon.
Bertholof Brännström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.