Foto: Socialdemokraterna/Flickr.

Det behöver föras en liknande kamp för socialsekreterarna, som det görs för lärarna.

Alla är eniga – det är kris inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård, ändå händer inte mycket när det gäller arbetsvillkoren. Kommunerna har pengar för att anställa folk, det finns tjänster att söka, men det är inga som söker tjänsterna.

Det menar Cecilia Grefve i en intervju i DN, regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, som har besökt ett 50-tal kommuner under två år för att få en bild av hur illa läget är. Och det är riktigt illa.

Hälften av socialsekreterarna och biståndshandläggarna säger att de sällan eller aldrig har tillräckligt med tid att utföra sitt arbete. Var fjärde socialsekreterare söker eller ska börja söka annat jobb, enligt DN.

En del av dem som söker sig bort från sin kommunanställning går i stället till olika bemanningsföretag, där man lockar med högre lön och bättre arbetsvillkor. Vilket ger den absurda situationen att en socialförvaltning kan tvingas hyra in personal från privata uthyrare till dubbla kostnader, mot om de varit anställda hos kommunen.

Krisen inom socialtjänsten är inte ny, men den måste tas på större allvar än den verkar göras av kommunerna. Att nio av tio kommuner har svårt att anställa är katastrof.

Det är dessutom, som DN skriver, inom den del av socialtjänsten som utför det mest kvalificerade arbetet som krisen är som störst. De som drabbas av bristerna inom socialtjänsten är de som redan är mest utsatta, inte minst barn och unga. Det handlar om allt från olika stödjande insatser till att placera barnen för att ta dem från deras vanliga miljö, ett arbete som ofta hänger ihop med skolans förutsättningar för att klara sitt arbete med de elever som behöver hjälp för att klara sin skolgång.

Jämför man socialtjänstkrisen med skolkrisen och lärarnas arbetssituation, har lärarna, lärarfacken och politikerna länge höjt sina röster i den offentliga debatten. Alla kämpar för att situationen för verksamma och blivande lärare ska bli bättre.

Det måste föras en lika högljudd kamp för socialsekreterarna, inte minst av politiker och chefer inom kommun och förvaltning.