debatt I Chile pågår en brottsutredning rörande 660 svenska adoptionsärenden, och det finns misstankar om brott i samband med adoption från fler länder. Internationellt adopterade behöver stöd från staten för att kunna söka information om sitt ursprung, kräver 70 internationellt adopterade från 19 olika länder.
Svenska staten har under decennier stött och uppmuntrat internationella adoptioner och cirka 60 000 personer har adopterats från andra länder till Sverige. Men när adopterade växer upp och får kunskap om sin bakgrund framträder frågor kring hur adoptionerna hanterats. Det förekommer att adopterade undanhålls information eller har otillförlitlig information om sin bakgrund, att adopterade får veta att de adopterats utan sina föräldrars samtycke eller att de varit föremål för handel med barn.
Svensk internationell adoptionsförmedling har huvudsakligen bedrivits av intresseorganisationer för adoptivföräldrar. Verksamheten har framhållit barnets rätt till att växa upp i en familj medan andra för barnet centrala rättigheter kommit i andra hand. Mot bakgrund av denna erfarenhet vill adopterade individer och adopterades organisationer påtala brister i det svenska internationella adoptionssystemet och peka på utvecklingsbehov.
Oegentligheter kring adoptionsförmedling uppdagas i land efter land. Just nu pågår i Chile en brottsutredning där drygt 660 svenska adoptionsärenden ingår. En parlamentarisk utredning i Chile har redan visat att föräldrar under hot och påtryckningar tvingats lämna barn för adoption och att nyfödda barn har dödförklarats och blivit adopterade till bland annat Sverige. Adopterade från Bolivia, Chile, Colombia, Etiopien, Indien, Sri Lanka och Sydkorea har i upprop lämnat beskrivningar som tyder på att problemen kan beröra tusentals internationellt adopterade i Sverige. Därför bör Sverige ta sin del av ansvaret och tillsätta en oberoende utredning som granskar om det förekommit brister i hur Sverige hanterat internationella adoptioner och vilka aktiva åtgärder som i så fall behöver vidtas med anledning av detta.
Internationellt adopterade behöver samma säkerhet som nationellt adopterade vad gäller rätt att få ta del av sin bakgrundsdokumentation. I dagsläget saknas direktiv för vilken information om ett barns bakgrund som ska bevaras och på vilket sätt vid internationell adoption. För många av dem som adopterades under 1960 och -70 talen finns bakgrundsdokumentationen enbart i privat ägo, till exempel hos privata adoptionsförmedlare eller deras arvingar, oåtkomligt för den adopterade.
I dagsläget saknas direktiv för vilken information om ett barns bakgrund som ska bevaras och på vilket sätt vid internationell adoption.
Våra erfarenheter av att som adopterades organisationer försöka hjälpa adopterade som vill söka sin ursprungsfamilj visar att det behövs en professionell organisation med kompetens och kapacitet för uppgiften. Adopterades organisationer kontaktas också av myndigheter och organisationer i ursprungsländerna som söker personer som adopterats till Sverige. Detta innebär att små ideella intresseorganisationer får integritetskänslig information som vi inte har kapacitet att ta hand om på ett säkert sätt. Det finns alltså ett stort behov av att staten tar ett ansvar för att utreda hur man kan organisera praktiskt individuellt stöd för adopterade som söker efter sin ursprungsfamilj.
År 1997 infördes en bestämmelse i Socialtjänstlagen (2001:435) som gav kommunerna skyldighet att ge stöd efter adoption. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, konstaterar att adoptionsspecifikt stöd saknas i de flesta kommuner och att det vanligaste är att adoptionsspecifikt stöd inte erbjuds alls. Detta ser vi varken som hållbart eller rimligt då forskning visar att adopterade har en förhöjd risk gällande både allvarlig psykisk och social ohälsa samt suicid. Därför behövs en utredning av hur psykosocialt stöd efter adoption kan organiseras i ett livstidsperspektiv.
Mot bakgrund av ovanstående vill vi att Sverige granskar sin internationella adoptionsverksamhet. Staten har genom statsbidrag stött förmedlingsverksamheten och möjligheten att bli förälder genom internationell adoption. Nu är det hög tid att svenska staten tar ansvar också för att förverkliga adopterades rättigheter.
Marit Arnbom, Finland, kassör AFO
Bonnie Berggren, Chile, kassör Chileadoption.se, lärare
Tobias Hübinette, Sydkorea, docent i interkulturell pedagogik, universitetslektor
Lovisa Kim, Korea, Sydkorea, socionom och leg. psykoterapeut
Hanna Wallensteen, Etiopien, ordf. AEF, leg. psykolog
Detta är en förkortad version av den skrivelse med samma namn som lämnades till socialminister Lena Hallengren och Socialdepartementet 2020-01-27. Skrivelsen, med referenser och samtliga underskrifter, finns att läsa i sin helhet här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
