Debatt Deras akademiska erfarenhet verkar ha suddat ut förmågan att se verkliga problem.
I en text på Arena Essä den 3 januari kritiserar Urban Strandberg och Michael Gruber regeringen för många saker när det gäller integrationspolitiken, men framför allt för dess sätt att uttrycka sig då ”språket skapar normer”. De menar att regeringen måste byta retorik. Annars sänks spärrarna mot diskriminering och särbehandling.
Samtliga partier i regeringsunderlaget har påpekat, om än i lite olika valörer och ordval, hur betydelsefulla många invandrares insatser är för samhället. Detta undviker debattörerna dock helt att nämna. Samtidigt verkar de vilja helt ignorera problem och utmaningar kopplade till en stor asylinvandring. Trots att det finns tydliga vetenskapliga belägg för att samhällsproblem påverkas av hög asylinvandring, bristande integration och utanförskap.
Det är också anmärkningsvärt hur debattörernas text i första hand kretsar kring ordval och språkriktighet när de vill avfärda regeringens analys av samhällsproblemen. Det är nästan som om den akademiska erfarenheten – där diskurs och semantik ofta är i centrum – har suddat ut förmågan att se verkliga, konkreta fenomen som faktiskt formar människors liv.
Statistiken är tydlig
Låt oss börja med arbetslösheten. Debattörerna vill flytta fokus bort från vad regeringen beskriver som integrationens utmaningar till retoriska begrepp om “strukturer” och “diskriminering”. Det hjälper dock föga att byta etiketter när statistiken är tydlig: arbetslösheten bland utrikes födda är väsentligt högre än bland inrikes födda i Sverige. Enligt SCB var arbetslösheten bland utrikes födda omkring 16,2 procent 2024, jämfört med 5,7 procent för inrikes födda – alltså nästan tre gånger så hög. En del av detta beror på lägre utbildningsnivå och svaga språkkunskaper, vilket i sin tur påverkar möjligheterna till arbete och etablering i arbetslivet.
Det är viktigt att påpeka att detta inte enbart är semantik: det är ett reellt, mätbart problem för såväl individer som samhälle. Att sopa det under mattan genom att tala om “retorik”, “språkbruk” eller “kulturella normer” förändrar inte faktum att en betydande grupp människor står utanför arbete, egen försörjning och därmed deltagande i samhällsgemenskapen.
Skolan är ett annat exempel där debattörerna lyfter fram goda resultat generellt, men undviker att se hur dessa resultat försvagas när man särskilt analyserar elever med utländsk bakgrund som kommit till Sverige under de senaste decennierna. Forskning, bland annat av Gabriel Heller Sahlgren och andra utbildningsekonomer, visar att skillnaderna i skolprestation är mycket stor mellan infödda och elever med utländsk bakgrund. Det är alltså helt fel att säga att den svenska grundskolan i en internationell jämförelse är dålig. Det är den inte för den majoritet som har svenska som modersmål. Meritvärden och gymnasiebehörighet ligger däremot på en skrämmande låg nivå i många av våra grundskolor där majoriteten av elever har utländsk bakgrund.
Överrepresenterade i brottsstatistik
När det gäller brott och otrygghet är situationen också långt mer komplex än vad debattörerna vill måla upp med övergripande begrepp som “strukturer”. Forskning pekar på att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottsstatistik, inklusive allvarliga brott. En analys visade att 58 procent av de som varit misstänkta för brott var födda utomlands, trots att de utgör en mindre del av befolkningen. Siffran är ännu högre för vissa kategorier som mord och rån.
Att hävda att socioekonomiska faktorer skulle förklara bort dessa skillnader förenklar verkligheten och förnekar sambanden mellan integration, utbildning, språkfärdigheter och brottslighet. Ja, socioekonomi spelar roll, men bland utrikes födda kvarstår överrepresentationen även efter justering för ålder, kön och utbildning – något flera forskningssammanställningar visar.
Det är inte bara ett “strukturellt problem” i abstrakt bemärkelse, utan en praktisk verklighet som måste tas på allvar.
Vägen till en lyckad integration och ökad sammanhållning kräver ansträngningar från två håll. Möjligheterna ska erbjudas men individen måste också förvalta möjligheten och göra sitt yttersta. Det behövs därför en positiv förväntan och tydlighet om gränser, normer och regler
När man som Strandberg och Gruber avfärdar de verkliga utmaningarna som “ordval” eller “retoriska fällor” riskerar man att negligera just det som måste adresseras: hur vi skapar utbildning, jobb, trygghet och social sammanhållning i praktiken. Detta kräver inte bara retorik som låter vackert, utan politiska lösningar baserade på mätbar data, tydliga mål och en vilja att möta problemen där de faktiskt finns – inte bara i akademiska texter. Detta är just vad den nuvarande regeringen, som förhoppningsvis får fortsatt förtroende, är upptagen med.
Fredrik Lundgren, stabschef för Liberalerna i Göteborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
