Den politiska och mediala logiken spelar Sverigedemokraterna i händerna. Som när politikerna i s-styrda Bromölla stödde Sverigedemokraternas förslag om en beräkning av kostnaderna för flyktingmottagandet i kommunen. Då grep partiledningen och Marita Ulvskog in. Socialdemokraterna i Bromölla backade.
För en månad sedan när EG-domen kom, ville LO skriva om utstationeringslagen. Men arbetsmarknadsminister Littorin sa då att det inte behövdes. I fredags från riksdagens talarstol kom nya besked. Varför har Totto bytt fot? Man kan ana att det beror på signaler från arbetsgivarna. Sedan det inledande jublet från det politiserande skiktet av arbetsgivarvärlden tystnat, har man också på den kanten insett att man kan hamna i en förödande konkurrens.
Tiden talar för vänsterpartiet, men inget händer. I helgen samlas deras kommun- och landstingspolitiker för att diskutera uppmuntrande exempel från Holland och Trondheim. Samtidigt pågår diskussioner om revidering av partiprogrammet. Det finns många exempel på brännande politiska frågor som inte finns eller är motsägelsefulla hos vänsterpartiet.
Gårdagens partiledardebatt var bra. Den var ideologisk och belysande, även om Fredrik Reinfeldt ville tona ner skillnaderna genom att flera gånger påpeka att Mona Sahlin inte är hans fiende. Debatten handlade om vems verklighetsbeskrivning som ska gälla. För det är just det som står på spel. Alliansens ensidiga bild av sin politik och dess positiva följder, eller helheten och högerpolitikens följder för det svenska folket?
Folkpartiets utspel bygger på idén att kärnkraften ska befria svenska folket från personliga uppoffringar i klimatfrågan. Att fyra nya reaktorer ska vara en quick fix, en snabbis som i ett slag lyfter alla bördor för medborgarna framöver. Men ytterligare kärnkraft är vare sig quick eller fix. Att påstå att mer kärnkraft ska lösa klimatfrågan är snudd på bedrägeri.
Det finns inga argument. Inga politiska i alla fall. De politiker som tycker att äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna argumenterar med stöd av känslor, hävd och tradition. Det finns ingen anledning för svenska staten att ta hänsyn till en sådan konservatism, som säger att allt var bättre förr och bör förbli som det en gång var. Den civila lagstiftningen måste utgå från rättigheter och likabehandling, inte kristdemokratiska känslor och religiösa traditioner.
"Äntligen sjunker produktiviteten!" skriver Svenskt Näringsliv i rapporten "Produktivitetsfall: Ja tack!" och är därmed den enda aktör som lyckas se något positivt i den senaste tidens utveckling. Produktiviteten i svensk ekonomi har tvärnitat. Tre kvartal i följd har den fallit och det är mycket anmärkningsvärt. I någon mån kan Fredrik Reinfeldt sägas ha fått vad han vill. I valrörelsen gick moderaterna till hårt angrepp mot just "den produktivitetsdrivna ekonomin".
Den idé om strypt anhöriginvandring som integrationsminister Nyamko Sabuni och migrationsminister Tobias Billström ventilerade i medierna i höstas har nu fått fäste hos statsministern. I nyårsintervjun med Svt:s KG Bergström förklarade han att den arbetslinje som alliansregeringen "tydliggör för hela svenska folket" även ska gälla människor som har kommit hit från andra länder. Han fick inte frågan hur frånvaro av man eller hustru och barn ökar nyanländas chanser att få jobb eller minskar diskrimineringen av dem på arbetsmarknaden.
Krister Hanner gick in på Apoteket i Sturegallerian och köpte värktabletter för 6 000 kronor. Det var maj 2001 och Hanner var vd för hälsokostföretaget Bringwell. Han ställde upp förpackningarna i skylten till en av sina butiker. Sedan ringde han polisen och anmälde företaget för brott mot läkemedelslagen. Samma dag kunde man som av en händelse läsa en annons i de stora tidningarna. "Vad har dessa tre herrar gemensamt?". Annonsen ställde frågan över en bild på Göran Persson, Kim Jong Il och Fidel Castro. Svaret var förstås: apoteksmonopol.
I måndags kom de förväntade domarna för dödsmisshandeln på Kungsholmen i Stockholm. Några dagar tidigare presenterades åtalet mot den man i Rödeby, norr om Karlskrona, som samma helg sköt ihjäl en 15-årig pojke och skadade en annan. Båda fallen öppnar mot en större diskussion om manlighetens terror, om ett civilsamhälle som låst in sig, om en offentlighet som rationaliserats bort. Den som vill kan antagligen till och med använda dem för ett bokslut över den nyliberala galenskapens epok.
Konsekvenserna av "Vårdval Stockholm" blir allt mer synliga. I går kunde Svenska Dagbladet berätta om att 90 anställda har köpts ut av landstinget i Stockholm, när vårdcentralerna i socialt utsatta områden bantats inför nyordningen från årsskiftet. Kunde den borgerliga majoriteten i landstinget inte ha gjort något vettigare för dessa 50 miljoner än att glesa ut vårdpersonalen i de delar av Stockholm där befolkningen är sjukast?
Förra veckan anklagade Per Ström i Svenska Dagbladet feminismen för att nedvärdera män samt sakna ambitioner att åstadkomma jämlikhet. Ström har fel i sak men debatten som följt ger honom i någon mån rätt om en svensk feminism på god väg att göra sig själv meningslös. I svensk debatt anses Fredrik och Filippas uppdelning av tvätt vara en jämställdhetsfråga. Men inte att deras barnflicka helt lagligt har arbetat för mat, husrum samt 3 500 kronor i månaden.
Mona Sahlin har gått om Fredrik Reinfeldt i förtroende bland väljarna. Ett viktigt skäl är nog att socialdemokraterna suttit still i båten och låtit regeringen hållas. Men att siffrorna för både partiet och partiledaren ser så bra ut betyder inte att opinionen är lojal med någon av dem. Väljarna tycker just nu bara mer illa om alliansen än om socialdemokraterna. Hur ser svaren ut från (s) när alliansens siffror vänder? Är oppositionspolitiken redo?
I dag släpps världens största demokratishow ut på banan: det amerikanska presidentvalet. Demokraterna är lika starka som republikanerna är oväntat svaga. Lilla Iowa avgör inget, men betyder mycket. Opinionsmätningarna visar dött lopp mellan de tre demokraterna. Det radikala hoppet är helt klart John Edwards. Han har länge jämförts med Bobby Kennedy.
Säga vad man vill om Mona Sahlin, men hon har politisk fingertoppskänsla. I ett utspel på DN Debatt (29/12) mönstrade hon Metta Fjelkner från Lärarnas riksförbund och Eva-Lis Preisz från Lärarförbundet. Måltavlan för utspelet - utbildningsminister Jan Björklund - har aldrig lyckats åstadkomma en liknande allians. Björklunds svar lät inte sig vänta. Det var om man så vill "hårt": Det är dags att göra upp med flumskolan - betyg åt sjuåringar!
