I går kom regeringen och Miljöpartiet ut med en gemensam uppgörelse för migrationspolitiken. Den vittnar om en oförståelse för migranters och papperslösas behov och presenterar i stället en liberal ideologi och heteronormativ politik, skriver Sissela Nordling Blanco och Jonas Göthner, Feministiskt initiativ.
Om 22 dagar ska en ny S-partiledare rätta till glasögonen i talarstolen. Det börjar bli bråttom och partiledarvalet verkar just nu blockeras av egenintressen. Att den nya partiledaren får ett starkt mandat är, efter denna kalla och trista vårvinter, dessvärre osannolikt.
Libyen-uttalandet, Lundin Oil, Ubåtskommissionen. Mönstret är bara allt för tydligt. Carl Bildt ställs inte till svars. Medierna är oerhört hovsamma. Han är svensk politiks fripassagerare som kritiken bara rinner av.
Under morgondagen (3 mars) är LO och de andra parterna på arbetsmarknaden inbjudna till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M). Arbetsmiljö står på agendan och här presenterar LO sina fem stridsfrågor.
Åsiktsmässig mångfald och högt i tak på arbetsplatserna, är något som journalister ofta efterlyser av andra. Därför är det aktuella bråket för Journalistförbundets tidning Journalisten en skandal.
SVT:s dokumentär ”Generation utanför” visar en alarmerande utveckling i den servicesektor som domineras av unga. Men att bara tala om ”generationsojämlikhet” är missvisande. Klassdimensionen är viktigare. Dessvärre är regeringen handfallen och oppositionen lyckas inte hitta blåslampan.
Psykvården är vårt samhälles blinda fläck. De flesta av oss – som har stöd från andra människor, pengar på banken, arbeten och allmänt trygga sociala positioner – klarar till slut av att leva något sånär funktionella liv. Men alldeles för många gör det inte.
En utrikespolitisk nystart i Olof Palmes andra kräver att den gamla granskas. S bör ta initiativ till en vitbok över Socialistinternationalens förbindelser med Ben Ali och Mubarak. Det kräver Gabriel Wikström, ordförandekandidat SSU.
I dag är det premiär. Vi tar ledarsidan på Dagens Arena ett steg längre. Från och med nu får du även vad vi kallar en "helgledare": En lite längre text, signerad någon av våra ledarskribenter, varje helg. Först ut: En text om Olof Palme av Björn Elmbrant.
Det rör på sig i progressiva EU-kretsar, trots att högern dominerar de europeiska institutionerna. Förr eller senare kommer pendeln att svänga åt vänster. Då ska S-kretsen i EU vara tajt, förslagen konkreta. Men vilken svensk politiker blir först med att lyfta den radikala EU-debatten?
Sveriges regering gömmer sig bakom EU och vågar inte stå upp för mänskliga rättigheter. I stället har Sverige utvecklats till en av världens stora vapenexportörer. Att vapenexporten leder till fler jobb är oacceptabelt argument. Det är dags för krigsmotståndet att vakna.
Socialdemokratin har alla möjligheter att med nya medel och reformer återskapa det bästa ur den svenska modellens ekonomiska politik. LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, lägger fram fem områden för reformer till 2025.
Övriga allianspartier satt och sov när de gav Moderaterna makt över mediepolitiken. Kulturministern har fortsatt det gamla högerkorståget mot public service, men det som tidigare var slängig retorik är i dag deklarationer om bantade budgetar.
Går det att kombinera demokrati med massarbetslöshet och sämre välfärd? Nej, var det rungande svaret efter världskriget år 1945. Nu lever vi i en annan tid. I nästan alla länder i Europa skär man i budgetar, arbetslösheten stiger, fattigdomen blir allt mer outhärdlig.
I Socialdemokraterna ska alla med, men alla kan inte leda. Partiorganisationen och dess satelliter kräver en man, gärna en vit, bärandes glasögon. Detta i ett parti som enligt egen utsago vägrar acceptera könsmaktsordningen.
