Regeringen behandlar symptomen inte problemet

Debatt Kriminaliteten i välfärden stoppas inte med bara mer kontroll – vi måste angripa problemet vid roten

Regeringen presenterade nyligen ett paket med ökade kontrollåtgärder för att hindra kriminella från att utnyttja välfärden.

Det är förstås bra att problemet uppmärksammas – men regeringens lösning missar själva grundfrågan: varför har vi byggt ett system som ens behöver så här mycket kontroll?

Man behandlar symptomen, men inte problemet.

I Norge har regeringen tillsatt en egen utredning om hur man kan “avkommersialisera välfärden”

Under flera decennier har Sverige öppnat upp välfärden för privata aktörer, både vinstdrivande och ideella. Argumenten har varit valfrihet och innovation, men privatiseringarna har också skapat nya risker: mer komplexa styrsystem, fler aktörer att granska och fler glipor att utnyttja för kriminella.

Att kontrollera denna marknad kostar pengar. Redan i dag vet vi att kommuner och regioner har svårt att hinna med tillsyn och kvalitetsuppföljning. De ökade kontrollkostnaderna underskattas ofta – och nu föreslår regeringen ytterligare skärpningar utan att ställa frågan: vore det inte både billigare och säkrare att låta välfärden drivas i gemensam regi?

Det är en fråga som diskuteras internationellt. I Norge har regeringen tillsatt en egen utredning om hur man kan “avkommersialisera välfärden” – alltså stegvis minska inslaget av privata vinstdrivande aktörer för att bygga ett mer robust, offentligt system. Norge gör detta inte av ideologiska skäl, utan för att säkra kvaliteten, minska risken för fusk och minska behovet av omfattande och dyra kontrollsystem.

Om vi i Sverige menar allvar med att bekämpa kriminaliteten i välfärden, behöver vi därför tänka större än bara fler kontroller och sanktioner. Vi behöver våga prata om systemets utformning – och se att en välfärd i gemensam regi inte bara stärker demokratin och jämlikheten, utan också gör det svårare för kriminella att slå klorna i våra gemensamma resurser.

Nuvarande regeringen kommer knappast att driva på denna förändring. Därför är det nu upp till andra aktörer – förutom den politiska oppositionen behöver  föreningar, kyrkan, ideella organisationer och folkrörelser – att göra sina röster hörda.

Det är dessa krafter som historiskt har byggt det svenska välfärdssamhället. Nu behövs de igen, för att försvara det mot både kriminalitet och söndervittring.

Det är dags att bredda debatten – och samla de krafter som kan bära förändringen framåt.

Ola Andersson, har tidigare varit chef för effektivitetsrevisionen i Göteborgs stad och har därefter varit förbundschef på Samordningsförbundet DELTA på Hisingen  i Göteborg och där han även har verkat på nationell nivå. Samordningsförbund har som uppgift att samordna Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens, kommuners och regioners insatser med utgångspunkt från medborgares behov.