Ingen blir rik av sig själv

Krönika Stefan Persson skulle inte haft några kläder på räckena utan textilarbetarna i fabrikerna.

I Sverige tillfaller 80 procent av landets samlade kapitalinkomster de rikaste 10 procenten, medan den fattigaste hälften äger drygt 4 procent. Den allra rikaste procenten står för merparten av kapitalinkomsterna. Men trots att inkomstklyftorna ökat i Sverige sedan mitten av 1980-talet, liksom inom många andra länder, kretsar debatten kring att de mest förmögna ska ges fortsatta skattesänkningar, samtidigt som inkomsttryggheten för de mest ekonomiskt utsatta grupperna ska försämras.

Minsta lilla förslag om att beskatta förmögenhet möts av näringslivslobbyns fulla kraft – som veckans utspel av Vänsterpartiet om miljardärsskatt.

Inte bara moralisk klangbotten

Det finns drygt 500 miljardärer i Sverige och hela 45 svenskar letar sig in på Forbes lista över världens dollarmiljardärer. Inkomstklyftorna har inte bara en moralisk klangbotten. De får systemiska konsekvenser för statsfinanserna. Den franske ekonomen Gabriel Zucman pekar i sin bok ”The hidden wealth of nations”, som handlar om miljardärernas skatteflykt, på omfattningen av de otaxerade inkomsterna och hur, i takt med att de rikaste blir allt rikare, detta leder till en koncentration av resurser som bidrar till att urholka statsfinanserna.

Zucman tar sin utgångspunkt i Frankrike, där den genomsnittlige fransmannen betalar ungefär 50 procent av sin inkomst i skatt, medan miljardären betalar ungefär 25 procent – varav hälften av det är skatt till andra länder.

Samtidigt har Frankrike omfattande problem med en växande statsskuld på ungefär 113 procent av BNP och ett folkligt missnöje med alltifrån höjd pensionsålder till höjt heltidsmått och nedskärningar i de sociala trygghetssystemen som sägs syfta till att sänka skuldsättningen (huruvida de gör det eller bara sänker tillväxten ännu mer är en egen debatt).

Om de rikaste bidrog mer skulle många av de impopulära nedskärningarna kunna utebli. Det är giltigt även för de utmaningar som kräver ökad gemensam finansiering i Sverige.

Vi diskuterar gärna den demografiska utmaningen med minskat barnafödande och att allt färre som ska försörja allt fler. Snarare borde vi diskutera utmaningen i att pengar som skulle gått till att finansiera välfärd via ett orättvist skattesystem, skatteplanering och skatteundandragande istället går till en liten rik elit.

Om beskattningen vore mer träffsäker och progressiv skulle det inte vara ett problem om den genomsnittliga kvinnan väljer att skaffa ett barn istället för två.

Varför är du miljardär?

Artisten Billie Eilish ställde i ett tal på ett Wall Street Journal-evenemang frågan, ”If you are a billionaire, why are you a billionaire?”. Det är en väl ställd fråga. För ingen blir rik av sig själv, inte ens de så kallade self-made miljardärerna (som man ska komma ihåg inte är norm, utan de flesta ärver sin förmögenhet). Kapital förädlas genom arbete. Spotify:s Daniel Ek vore ingenting utan de miljontals artister som producerar musiken som streamas via plattformen, dess mjukvaruutvecklare, programmerare och grafiker. H&M:s Stefan Persson skulle inte haft några kläder på räckena utan textilarbetarna i fabrikerna, bomullsplantagerna, transportarbetarna och de handelsanställda i butiker och lager. Utan den utbildade arbetskraften, infrastrukturen och de sociala skyddsnäten som hjälper till att upprätthålla köpkraften för såväl anställda som konsumenter, skulle miljardärerna inte ha kunnat skapa sin förmögenhet.

Ändå hotar många med flytt om en förmögenhetsskatt återinförs. I många västländer har förmögenhetsskatten tagits bort – däremot är det norm att det finns någon typ av fastighetsskatt. Fördelen med fastighetsskatten är att det är just fast kapital – det går inte att flytta sitt hus utomlands. I Sverige avskaffades både förmögenhetsskatten och fastighetsskatten under regeringen Reinfeldt 1, strax dessförinnan avskaffades arvs- och gåvoskatten.

I kombination med investeringssparkonto, ränteavdrag, ROT- och RUT-avdrag och förmånliga upplägg för att inkomstomvandla genom 3:12-reglerna (skattereglerna för fåmansbolag) träder bilden fram av ett Sverige som skatteparadis för superrika, vilket var temat för senaste Ekonomibyrån.

I Norge finns förmögenhetsskatt

I Norge finns förmögenhetsskatten kvar och höjningen av förmögenhetsskatten var en stor valdebatt 2025. Men Socialdemokraternas Jonas Gahr Störe gick ut som segrare, och trots allt verkar de flesta av Norges superrika bo kvar i landet. För vad är en lägre skattesats mot att susa på en allmän väg genom ett vackert fjordlandskap?

En återinförd förmögenhetsskatt vore ett litet steg på vägen mot ett mer rättvist skattesystem, och såhär i juletid kan det vara värt att påminna sig om Matteusevangeliet: Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Ett solidariskt finansierat välfärdssamhälle gynnar alla – även de med stora förmögenheter.

Det är dags att lägga skrämselpropagandan på hyllan.

Elinor Odeberg