Den långa efterkrigstiden är över. Europa behöver samla sig.
Venezuela visar att man ska ta Donald Trump på orden. Så sammanfattade USA:s utrikesminister Marco Rubio attacken under en av presskonferenserna efter den tredje januari.
Med tanke på hur mycket Trump säger är det faktiskt ett remarkabelt påstående, men det finns skäl att ta Millers kommentar på allvar. Särskilt för Danmark, Kanada och Panama, som Trump ända sedan han tillträdde har hävdat att USA borde annektera eller på annat sätt ta kontroll över.
Den folkrättsligt illegala kuppen i Caracas var, som det verkar, inte en omfattande regimförändring. Någon demokratisering av landet tycks inte finnas i sikte och den demokratiska oppositionens ledarfigur María Corina Machado viftas bort av Trump som “respektlös”. Troligen är han sur för att hon accepterade det Nobelspris han själv tyckte att han borde fått.
Ja, världen är galen.
I stället är det vice presidenten, Delcy Rodríguez , från samma brutala regim som styrt landet i två decennier som nu tar över Venezuela. Efter att ha lagt sig för Trumps krav.
Frågan är: vad är Trumps nästa steg? Efter kuppen har frågan om Grönland kommit upp flera gånger, och inget som sagts av några officiella företrädare för den amerikanska regeringen borde ha lugnat vare sig Danmark, Grönland eller EU.
Förvillande likt Putin
I CNN vägrade Stephen Miller svara nej på frågan USA kan tänka sig ett militärt ingripande för att annektera Grönland. Han svarade bara att Grönland tillhör den västra hemisfären, som USA anser att de har rätt att kontrollera. Gång på gång kom samma svar. Sedan gjorde han tillägget att någon militär operation inte skulle bli nödvändig eftersom det bara bor 30 000 personer på ön. Han sade också att Danmark saknade historiska skäl att kontrollera Grönland. En argumentation som var förvillande lik den Putin använde dagarna innan kriget mot Ukraina.
Andra företrädare för Vita huset har gjort liknande uttalanden. Och under söndagen kom beskedet att militära medel “är ett alternativ för presidenten.”
Saken är att USA inom ramen för Nato redan är på plats på Grönland. Så självklart skulle USA inte möta något motstånd om de tog hela kontrollen.
Som Danmarks statsminister Mette Frederiksen konstaterade nyligen skulle det däremot innebära Natos död.
Klamrar sig fast vid USA
Exakt så måste det senaste årets utveckling nog tyvärr tolkas. USA är inte med längre. Europas länder står på egen hand.
Det är ett fullständigt epokgörande skifte. Rent geopolitiskt är vi tillbaka till tiden före andra världskriget. Ja, till och med perioden som föregick första världskriget.
Med en avgörande skillnad.
Det finns en politisk konstruktion som skulle kunna skapa en motvikt mot andra stormakter.
I dag finns EU.
Men klarar EU den utmaningen?
Reaktionerna efter attacken mot Venezuela antydde att svaret är nej. Dels för att reaktionerna generellt var mycket vaga, inte minst från Sverige och ett par andra länder. För att inte tala om Storbritannien, som inte ens under Labourregeringen på allvar verkar tala om att återvända till EU.
Det är som att flera europeiska ledare fortfarande, Ulf Kristersson är en av dem, klamrar sig fast vid att USA är det enda vi har att hålla i handen. Och visst, om tre år kan en viss ordning vara återställd i Washington. Men tills dess hinner mycket hända. Väldigt mycket. Om det ens blir en förändring efter nästa presidentval. Trump kan fortfarande hitta metoder för att sitta kvar. Eller så kan J.D, Vance kan bli president efter Trump.
Utvidgning
Det kortet är helt enkelt väldigt osäkert. Det enda vi vet är att USA är på väg bort från den ordning som präglat världen, och hela EU:s förhållningssätt till geopolitiken, sedan andra världskriget.
I det läget måste EU ena sig kring några huvudlinjer. Som utrikespolitiken, och stärka det militära samarbetet. Just nu används USA:s groteska hållning som ett argument mot att Sverige gick med i Nato, men är det verkligen så? Är det inte en lika rimligt analys att det svenska medlemskapet gör att vi nu har lättar att stärka samarbetet ytterligare med andra Nato-medlemmar?
Kanske kan även en fortsatt utvidgning av EU vara svaret. Ett allt större EU skulle försvåra att länder som i dag står utanför hamnar i stormakternas intressesfär.
Det finns förstås stora hinder. Ungern är ett. Den växande högerextremismen i flera länder ett annat.
Men det är bråttom. Utvecklingen går fort och EU-ledarna känner stressen.
Trump sade nyligen att han inte tänkte göra något åt frågan om Grönland under de kommande 20 dagarna. Det är ungefär så lång tid det tar för EU att skicka ut en kallelse till möte mellan stats- och regeringscheferna. Att enas om nya steg för samordning brukar ta åratal.
Men den tiden finns inte nu. Och snart är enighet det enda kort kontinenten har kvar att spela ut.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
