Har tredje världskriget redan inletts?

Stora krig uppstår när de politiska kontinentalplattorna krockar med varandra.

Ingen kunde förutse att skotten i Sarajevo 1914 var inledningen på första världskriget.

I september 1939 delade Hitler och Stalin på Polen. Allt enligt Molotov–Ribbentrop-pakten som några veckor tidigare hade slutits mellan Tyskland och Sovjet. Det blev början på det andra världsomspännande kriget under 1900-talet.

Det var två fruktansvärda militära konfrontationer som vi kallar världskrig, det andra värre än det första.

”Med käppar och stenar”

Den stora rädslan för vad ett tredje världskrig skulle leda till medförde att supermakterna under kalla kriget ändå la band på sig själva. Särskilt som ett potentiellt kärnvapenkrig framstod som en förskräckande och avskräckande möjlighet. Albert Einstein fick en gång frågan om vilka vapen det tredje världskriget skulle utkämpas med. Han svarade att han inte visste, men att ”det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar”.

Nu växer oron för att ett nytt världskrig står för dörren, eller att det kanske redan har inletts. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skedde för fyra år sedan, men strider har pågått i östra Ukraina sedan 2014. Då annekterades också Krim av Ryssland. I samband med fyraårsdagen av krigsutbrottet sa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj apropå det tredje världskriget att ”Putin redan startat det”.

Men vi kan addera nya krig och ökade spänningar i olika delar av världen till den här oroande bilden. Perioden efter murens fall 1989 var i och för sig inte fredlig. Elfte september-attackerna mot USA blev inledningen på ett långt ”krig mot terrorismen”. USA invaderade Irak två gånger med förödande följder för hela världen.  En bred koalition inledde ett krig mot talibanerna i Afghanistan. Ryssland har krigat i Georgien, Tjetjenien och Ukraina.

Och nu har flera nya krig brutit ut, särskilt i Mellanöstern. Israels svar på Hamas brutala terrorattack i södra Israel 2023 blev en förökande hämnd som drabbade Gazas befolkning med mångfalt fler dödsoffer, en blockad som förorsakade ett omänskligt lidande och en medvetet skapad svält: stora delar av Gaza ligger nu i ruiner.

Världsekonomin skälver

Förra året genomförde USA och Israel samordnade militära attacker mot Iran, som understött Hamas. De senaste veckorna har kriget återupptagits med stora missil- och bombattacker mot Iran och Hizbollah i södra Libanon. På kort sikt och så här långt tycks förtryckarregimen i Iran inte ha försvagats, kanske har den till och med stärkt sitt grepp, även om många av dess ledare har dödats.

Nu har Donald Trump beordrat ytterligare militär till området. Det verkar bli en mer långvarig konflikt än vad som antyddes i början. Vilket visar att det är svårare att avsluta och dra sig ur en militär konflikt än att inleda den. En rad länder i Mellanöstern är redan involverade i och drabbade av konflikten.

I och med att oljetransporterna från området har pausats så skälver det i hela världsekonomin av oro och osäkerhet. Till detta kan vi lägga en rad andra militära konflikter. Vi har strider mellan Afghanistan och Pakistan samt Thailand och Kambodja. Kina agerar sedan länge aggressivt i Sydkinesiska sjön, och ska enligt uppgift redan ha bestämt en tidsplan för att ta kontroll över det demokratiska Taiwan. De gamla spänningarna mellan Japan och Kina har skärpts. Japans nya premiärminister Sanae Takaichi har deklarerat att Japan kan komma att ingripa med våld om Taiwan attackeras. Vilket fått Kina att reagera och i högt tonläge tala om inblandning i landets inre angelägenheter. Kina håller fast vid att Taiwan ska införlivas med Fastlandskina.

Trump argumenterar som Putin och Xi

Donald Trump har lovat att sätta det egna landet först och prioritera kontroll över den västra hemisfären, dess egen ”legitima” intressesfär enligt den nya amerikanska säkerhetsdoktrinen. Kraven på att Grönland och Kanada ska tillhöra USA är ett logiskt uttryck för en föreställning om att stormakterna ska kunna styra och kontrollera sina intressesfärer. Den tankefiguren förenar ledarna för de tre mäktigaste länderna i dagens värld. För precis så agerar och argumenterar också Putin och Xi Jinping.

Donald Trump har attackerat Venezuela och kidnappat landets president Nicolás Maduro. Det är som ett laglöst land, lite vilda västern.

Blockaden mot Kuba slår hårt mot denna fattiga kommunistiska diktatur, och mer våld utlovas från USA:s sida. USA har en lång tradition av att intervenera politiskt och militärt på sin egen ”bakgård”. Det är ingen tillfällighet att försvarsministern i USA nu tituleras Krigsministern och chefar över Krigsdepartementet. Donald Trump är en Krigspresident.

Kalla kriget var en tid av terrorbalans mellan två supermakter, USA och Sovjet. Sedan följde en era av nedrustning och avspänning. Då tycktes det som om öst och väst närmade sig varandra. USA var nu den dominerande supermakten. Men Ryssland kom att sörja den förlorade kontrollen över delrepubliker som hade blivit självständiga och som hade vänt sig västerut. Även länderna i östra Europa frigjorde sig från imperiets maktklor, blev medlemmar i EU och i Nato.

Ryssland vände sig samtidigt inåt och hemåt. Putin odlade föreställningen att det gamla imperiet förnedrats och förlorat sin naturliga makt och glans. Därför måste Ryssland ta tillbaka kontrollen över förlorade landområden och återta den roll landet hade under de fornstora sovjetiska åren. Europa och EU är i Moskvas perspektiv en degenererad fiende som representerar en motpol till hela den ryska idén och nationalismen. Och även Donald Trump odlar bilden av att Europa styrs av ”woke” och hotas av en inre ”liberal” eller ”socialistisk” fiende. Samtidigt växte Kina efter den ekonomiska liberalisering som inleddes 1979 till en ekonomisk stormakt med den alltmer uttalade viljan att också bli en global politisk maktfaktor. 2000-talet ska bli Kinas århundrade.

En oberäknelig krigare

Ryssland, Kina och USA och många andra länder sätter nu sina egna nationella intressen i första rummet. Det ökar i sig risken för ytterligare eskalering av redan existerande krig och konflikter.

Särskilt oroande är förstås att de tre stormakterna styrs av ledare med enorma maktambitioner. Ryssland styrs av en brutal autokrat och skicklig maktspelare: Putin. Kina leds av en diktatorisk envåldshärskare: Xi Jinping. USA har en president som är en oberäknelig krigare såväl hemmavid som ute i världen: Donald Trump.

Detta är i sig synnerligen oroande. Stora krig uppstår när de politiska kontinentalplattorna krockar med varandra. Att de tre stora militärmakterna vill utöka sina intressesfärer är illa och illavarslande nog. Inte minst för alla de som drabbas när ländernas krigsmaskiner sätts i rörelse. Men för eller senare riskerar stormakterna att hamna i konflikt med varandra, även militärt. Kanske är det i Mellanöstern konflikter trappas upp? För här har Ryssland tappat ytterligare makt och inflytande. Ryssland har ju varit allierat med Syrien och Iran, och därmed indirekt med Hamas och Hizbollah. Syriens ex-diktator Bashar al-Assad lever nu i exil i Moskva. Regimen i Iran är pressad, om än inte uträknad.

Krig svåra att avsluta

Hur ett tredje stort krig kommer att gestalta sig vet vi förstås inte. Men. Vi har aldrig sedan åtminstone 1945 levt i en lika osäker och farlig tidsålder som i dag. Väntar oss ett Harmagedon där kärnvapnen tas i bruk? Eller blir det utdragna konflikter med drönare, bomber och missiler utan slut? Kommer framtidens krig att styras av artificiell intelligens? Historien lär oss bland annat att mindre konflikter kan skalas upp om de inte biläggs i tid och krig kan vara svåra att avsluta när de väl har inletts.

Vi vet inte varthän detta barkar. Men riskerna är nu så stora att vi måste bilda opinion och verka för eldupphör och avspänning här och nu. Europeiska unionen kan och bör spela den rollen. Den eviga freden må vara en utopi. Men det eviga kriget är i dag ett hotfullt och skrämmande alternativ som inte får bli en realitet.

Håkan A Bengtsson