debatt I anständighetens namn kräver vi att den fängslade socialdemokratiske presidentkandidaten Selahattin Demirtas friges för att kunna bedriva sin valkampanj i Turkiet på samma villkor som övriga kandidater, skriver Anders Österberg (S), riksdagsledamot i utrikesutskottet och Kadir Kasirga (S), riksdagskandidat från Stockholm
Att hålla ett val betraktas som ett av de viktigaste uttrycken för att ett land ska bedömas vara demokratiskt men det finns ytterligare kriterier än att bara hålla val vart fjärde år.
Vanliga kriterier för att ett land ska bedömas vara demokratiskt är att landet har ett civilsamhälle med föreningar, fri press som kan granska makten, en fungerande politisk struktur med olika politiska partier, fria och offentliga val, en lagstiftande församling och framförallt en rättstat där lagarna är lika för alla.
För en månad sedan meddelade den turkiske presidenten Erdogan att Turkiet tidigarelägger valen som egentligen skulle ha anordnats i november 2019 till i år den 24 juni 2018.
Beslutet om att tidigarelägga presidentvalet och parlamentsvalet kom precis efter deklarationen om ett valsamarbete mellan Erdogan och det nationalistiska partiet MHP. Till presidentvalet kandiderar, förutom Erdogan, fem kandidater men den riktiga utmanaren är Selahattin Demirtas, tidigare ordförande för HDP, som frihetsberövades förra året och som nu riskerar 142 års fängelse.
Medan de andra presidentkandidaterna reser runt fritt och arbetar med sina valkampanjer sitter Demirtas i fängelse.
Därifrån, i sin cell och på fängelsegården får han nu planera sin kampanj. I anständighetens namn kräver vi att Selahattin Demirtas friges för att kunna bedriva sin valkampanj på samma villkor som de andra kandidaterna.
HDP-medlemmar förföljs systematiskt av myndigheter och flera av deras parlamentsledamöter bl.a. tidigare medordförande till Selahattin Demirtas, Figen Yuksekdag är frihetsberövade idag och riskerar horribelt långa fängelsestraff.
Taktiken från oppositionen är att låta presidentvalet avgöras i andra omgången men som det ser ut nu finns inget strategiskt beslut om hur partierna CHP, Saadet och IYI skulle agera om Selahaddin Demirtas skulle bli den andra motkandidaten.
En annan fråga som många analytiker ställer är om Erdogan kommer att erkänna ett sådant resultat med tanke på när samma man år 2015 utlyste ett extra val för att få egen majoritet i parlamentet.
Valen den 24 juni är i år extra viktiga eftersom en ny lag kommer att träda i kraft efter valen som kommer att ge presidenten enskilt mer makt än vad presidenten har idag.
I skuggan av inbördeskriget i Syrien har Turkiet snabbt utvecklats till att få ett allt mer repressivt och auktoritärt styre. Alla oppositionsyttringar stämplas som förräderi och speciellt om dessa kommer från det socialdemokratiska partiet, HDP, som är Turkiets tredje största parti.
De kurdiska städer som nu har demolerats av turkisk militär har haft ett gemensamt signum och det är att HDP vann överlägset i dessa städer med en stor marginal av rösterna i senaste valet. Kurder över hela världen jublade när HDP kom över den högt satta spärren på 10 procent i parlamentsvalet.
AKP:s första mandatperioder präglades av lovordade reformer, som dock oftast gynnade partiets politiska mål att förstärka religionens roll i samhället liksom presidentens makt.
Många, både i Turkiet och i Europa, hade också stora förväntningar på AKP när partiet kom till regeringsmakten 2003. De första mandatperioderna präglades också av lovordade reformer, men oftast var dessa av en karaktär som enbart gynnade AKPs politiska mål – att förstärka religionens roll i samhället och att stärka presidentens individuella roll och makt.
När det kommer till minoriteternas frihet, existensberättigande och rättigheter i Turkiet har AKP slagit bakut och gjort precis som de tidigare turkiska regeringarna också gjorde. Det är en stor och djup besvikelse.
En annan stor förväntan var att Erdoğan och AKP skulle lösa konflikten på Cypern samt normalisera relationen med Armenien. Men i Turkiet är den allmänna uppfattningen fortfarande att det inte har begåtts något folkmord mot armenier eller Seyfo mot andra kristna minoriteter under Osmanska imperiets sista år.
I de turkiska skolböckerna läser barnen istället om hur armenierna förrådde turkarna och att armenierna var femtekolonnare som har utnyttjats av väst i allmänhet och av Ryssland i synnerhet under första världskriget. Besvikelserna fortsätter.
Det är verkligen synd att Erdoğans val och utveckling har placerat honom där han idag befinner sig. Han hade istället kunnat gå till framtidens historieböcker som en Willy Brandt för armenierna och en Yitzhak Rabin för kurderna. Det är synd att han inte har tagit den chansen.
Vi tror att det är viktigt för varje ledare att under sin resas gång fråga sig själv hur hen vill bli ihågkommen i framtidens historieböcker – som ett mörkt kapitel eller som ett ljust kapitel. Det är också en fråga som även president Erdoğan bör ställa sig.Med den politik han driver och fortsätter att driva ser det nämligen väldigt mörkt ut.
Anders Österberg (S) är riksdagsledamot i utrikesutskottet
Kadir Kasirga (S), är ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och riksdagskandidat från Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
