Debatt KDU ger slutreplik i debatten om familjepolitiken.
Liberala Ungdomsförbundet anklagar i sitt svar på vårt första inlägg KDU för att vilja vrida klockan 50 år tillbaka i tiden, enbart av den anledning att vi tror att föräldrar vet bättre än staten hur deras liv ska utformas.
Det handlar, i motsats till vad LUF anför, inte om att begränsa kvinnors ekonomiska frihet eller om en strävan efter att befästa könsroller i familjebildningen. Det handlar istället om något så fundamentalt som tron på att svenska föräldrar är rationella nog att själva bestämma när man ska vara hemma med sitt barn.
Inkonsekvent syn
LUF verkar mena att tron på individens förmåga att ta ansvar och välja själv är fundamental, till dess människor fattar beslut som strider mot förbundets principprogram. Då tycks friheten inte längre vara värd att försvara. Det är en inkonsekvent syn på både människan och valfrihet. För KDU är det enkelt – valfrihet i frågor som i högsta grad rör människors faktiska vardagsliv, som kan fattas utan att utgöra skada för andra, är värd att försvara oavsett om det är ideologiskt eller samhälleligt korrekt.
KDU har aldrig ifrågasatt jämställdhet som ett mål. Ett jämställt samhälle är ett samhälle där människovärdet skyddas och där en människas kön inte står i vägen för rätten och friheten att forma sitt eget liv. Vad vi däremot ifrågasätter är idén att staten, genom ytterligare en öronmärkt månad i föräldraförsäkringen, vet bättre än föräldrarna själva hur föräldradagarna ska fördelas. Att hävda att föräldrar inte är förmögna att fatta de beslut som är rätt för dem och deras familj utan att politiken ska kliva in och styra saker till rätta är just det omyndigförklarande vi vänder oss emot. Jämställdhet kan inte reduceras till ren matematik, där varje utfall som inte är lika mellan könen är att betrakta som ojämställt.
Ingen garanti för jämställdhet
Konsekvensen av ytterligare öronmärkta månader är ingen garanti för ökad jämställdhet eller mer närvarande pappor. Även efter att den tredje pappamånaden infördes i föräldraförsäkringen har vart tredje barn som fötts haft fäder som tagit ut färre än 30 dagar med föräldrapenning under barnets första två år. Konsekvensen av det är dels att föräldradagar brunnit inne, dels att mammor stannat hemma utan att ta ut föräldrapenning. Det är varken till gagn för jämställdheten, familjen eller samhället i stort och visar tydligt att vardagspusslets oändliga antal faktorer inte går att trolla bort i socialförsäkringen. Föräldraförsäkringen är ytterst till för barnet och för familjen som den samhällsbärande enheten. Den har inte till syfte att vara ett instrument för att nå kollektivt satta mål om jämställdhet eller att sträva efter idealistisk syn på familjen.
Max Pelin, vice förbundsordförande KDU Sverige
Matilda Anttonen, familjepolitisk talesperson KDU Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
