Bild: Pixabay

debatt Utöver krispaket och extrabudgetar för näringslivet behövs nu en statlig insats för att stärka hemtjänst och äldreomsorg. Där finns den yrkesgrupp som på allvar kan avlasta sjukvården, skriver Johan Enfeldt.

Nu måste vi skydda våra äldre, läser jag i uppdatering efter uppdatering om corona-smittan. Samtidigt hör jag fler historier som denna:

”Enligt min 84-åriga mamma har arton (18!) olika personer från hemtjänsten varit hemma hos henne sedan Corona bröt ut.”

Jag har tillräckligt många år i kommun- och landstingspolitik för att veta att det mycket väl kan stämma. Jag vet att årliga besparingar i hemtjänsten motverkar kontinuitet och tvingar fram scheman utan luft. Jag vet att slimmad äldreomsorg i kommunerna ställer till problem i vården. Att äldre som borde få lämna sjukhus istället blir kvar i onödan. Att de därmed exponeras för onödiga smittor samtidigt som de upptar platser som behövs till andra patienter. Och det var innan corona-smittan.

Utöver krispaket och extrabudgetar för näringslivet hoppas jag på en ny statlig insats för att stärka hemtjänst och äldreomsorg. Där finns den yrkesgrupp som faktiskt har till jobb att skydda våra äldre och som på allvar kan avlasta sjukvården.

De som nu pratar om riskerna med just-in-time-leveranser och avskaffade lager i industri och sjukvård har inte studerat hemtjänstens utveckling. Där har just-in-time förfinats till att gälla personal. Det handlar ofta om precisionsbemanning. Tillfälligt anställda rings in regelbundet till en verksamhet där behoven egentligen är stabila och tämligen okänsliga för ekonomisk konjunktur. Över 60 procent av våra vårdbiträden saknar en fast anställning. Det har inte varit en framgångsrik strategi när det gäller att lösa personalbristen. Det kommer inte att vara det för att minska smittspridning. Att en äldre med behov av omsorg träffar alldeles för många olika personer från hemtjänsten beror på mångåriga besparingar. Om vi jämför hur mycket skattepengar vi satsar på de nätläkare som ofta rimligt friska patienter kopplar upp sig emot med vad vi satsar på hemtjänst blir det plågsamt tydligt. För ett nätläkarbesök på 5-15 minuter betalar vi 500 kronor. För hemtjänst betalar vi inte ens en fjärdedel. Vi betalar bara 443 kronor i timmen (Stockholm 2020). En insats hos en som tryckt på larmknappen nattetid tycker vi bara är värd 229 kronor. Hemtjänsten är tydligt underfinansierad.

Corona-smittan innebär en helt ny situation där behoven snabbt ökar.

Corona-smittan innebär en helt ny situation där behoven snabbt ökar. Vad kan vi göra akut? En första punktinsats i en statlig ändringsbudget kunde handla om finansiering och insatser för att snabbt få tillgång till mer personal:

  • Extra pengar till hemtjänst och äldreomsorg för att:
    • Lugna tempot, dvs minska antalet äldre som varje person i hemtjänsten träffar varje dag.
    • Öka grundbemanningen så att behovet att ringa in tillfällig personal minskar.
    • Skapa beredskap för att fler äldre kommer behöva hemtjänst pga karantän och sviter av sjukdom.
    • Förbereda för att tillfälligt använda t.ex. konferensanläggningar till fler platser i omsorgen.
  • Snabbutbildning eller omskolning till vårdbiträde för personer som varslats i andra branscher. Med utbildningsinsatser och bättre villkor kan rätt personer lockas till omsorgsyrken. Med mer personal kan vi minska antalet personer som de äldre exponeras för via hemtjänsten. Jag vet såklart att vi egentligen vill ha utbildade undersköterskor i omsorgen, men en sådan vidareutbildning får komma i nästa steg. Nu måste vi lösa det akuta behovet.

Blir det då inte svårt att genomföra detta när vi har en mängd olika utförare med olika avtal ute i kommunerna. Jo, därför måste satsningarna villkoras med krav i kommunernas respektive avtal med sina utförare. Rimliga krav är då kollektivavtalsliknande villkor, krav på ökad andel fast anställd personal och krav på att delta i utbildningssatsningar.

Alla prognoser pekade på stor personalbrist i äldreomsorgen redan innan corona. Det hänger naturligtvis ihop med att vi satsar för lite skattepengar där. Hittills är det personalen som har betalat priset med sämre arbetsvillkor. Äldre har betalat med sämre omsorg. En extra ändringsbudget med inriktning på äldreomsorg och hemtjänst skulle därför inte vara bara en tillfällig insats. Den skulle också vara en början på en uppvärdering av omsorg som yrke och viktig gemensamt finansierad välfärd.

 

Johan Enfeldt
S-medlem i Enköping
tidigare kommun- och regionpolitiker för L