Foto: Pixabay.

Barnafödande Det låga barnafödandet är alarmerande enligt experter. Samtidigt går det inte att förklara utvecklingen enbart med faktorer som hälsa och ekonomi. Patrik Öhberg, forskare och lärare vid SOM-institutet, visar i en ny studie att det kan finnas en matchningsproblematik bland män och kvinnor som kan ha betydelse.

Barnafödandet har sjunkit drastiskt i Sverige. Från nästan 2 barn per kvinna 2010 till färre än 1,5 barn per kvinna 2025. Förra året föddes 97 500 barn vilket är det lägsta antalet födda på 23 år. Enligt en utredning regeringen tillsatte för att analysera varför barnafödandet minskar kan utvecklingen få allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomi. I värsta fall kan befolkningen minska med 4 miljoner till nästa sekelskifte, och BNP bli mindre än hälften av vad den hade varit med stabil demografi.

Utredningen konstaterar att minskningen syns i hela landet och i alla socioekonomiska grupper. Sämre ekonomi är därför inte den stora förklaringen, menar man. I stället har man börjat snegla mot kulturella och sociala faktorer. 

En som har tittat närmare på detta är Patrik Öhberg, forskare och lärare på SOM-institutet vid Göteborgs universitet. 

– Situationen är absolut alarmerande. Vi har hela tiden trott på den medicin vi delat ut, som bra barnomsorg och generös föräldraförsäkring, och helt plötsligt är folk resistenta. Utredningen påpekar uttryckligen att de gamla förklaringsfaktorerna bakom lågt barnafödande inte räcker längre. De gamla sanningarna måste omprövas, säger han till Dagens Arena.

Ingen antibarn-kultur

I en ny studie, där Patrik Öhberg undersökt hur befolkningen tänker kring barnafödande, visar det sig att avvaktandet med barn främst handlar om att man vill fokusera på annat i livet följt av att det är svårt att hitta rätt partner. Därefter kommer att man inte har råd och oron över klimat, krig och samhällsläget.

Studien visar samtidigt att det inte finns någon antibarn-kultur i Sverige. 92 procent av deltagarna svarar att det gör livet mer meningsfullt att skaffa barn. 73 procent uppger att det är delvis felaktigt att föräldrar lägger för mycket tid på sina barn. Och 67 procent tycker delvis att politikerna borde göra mer för att öka barnafödandet.

Två politiska förslag som får starkt stöd är att höja barnbidraget (56 procent tycker att det är ett bra förslag) och att möjliggöra arbetstidsförkortning med bibehållen lön under småbarnsåren (73 procent tycker att det är ett bra förslag).

Men studien visar också på ett tydligt ideologiskt dilemma. Sannolikheten att män till vänster vill ha barn är mycket lägre än att män till höger vill det. Bland kvinnor är sannolikheten ungefär lika stor till höger och vänster. Patrik Öhberg menar att det är intressant ur flera plan.

Matchningsproblematik

I takt med minskat barnafödande har vi också sett ett växande könsgap i politiska åsikter. Forskning visar att 52 procent av unga män placerar sig högerut på den politiska skalan, bara 24 procent anser sig stå till vänster. Bland unga kvinnor står samtidigt 43 procent till vänster och 31 procent till höger. Enligt forskare är gemensamma värderingar tenderar att vara betydelsefullt när par ska bilda familj. Och skilsmässor är vanligare bland par med olika politiska värderingar. 

– Det är intressant att det finns en ideologisk koppling som kan vara en pusselbit i den här frågan. Till vänster finns det många kvinnor men färre män, som dessutom är mindre intresserade av att skaffa barn. Medan det till höger finns fler män som vill skaffa barn, men färre kvinnor. Det är en matchningsproblematik, säger Patrik Öhberg. 

Varför vänstermännen är mindre villiga att skaffa barn har han ingen förklaring till. Han framhåller att man diskuterar vilken betydelse det har att män till vänster tycker att jämställdhet och feminism är viktigt, och att vänstern pratar mer om samhällsproblem som klimatkrisen och överbefolkning. Han tror däremot att det kan finnas potential för staten att få vänstermännen att bli mer positivt inställda till att skaffa barn.

– Vänstermänniskorna har en viss acceptans för en mer aktiv stat. Så kanske staten kan lyfta fram barnafödandet som något positivt och härligt. Och förklara att det är viktigt för att inte välfärdssystemet ska braka ihop, säger Patrik Öhberg.

Olle Bergvall