Analys Valresultatet är ett försök från juntans sida att tvätta sitt rykte.
Allmäna val har nu hållits i Myanmar, fem år efter att Myanmars militär grep absolut makt, avsatte den demokratiskt valda regeringen och arresterade ledande ministrar.
Valet är inte början på en återgång till någon form av demokratiskt styre. Istället är det ett försök från militärens sida att legitimera sin egen makt och förbättra relationerna med den omvärld som fördömde kuppen i februari 2021 och de massmord på demonstranter som protesterade mot maktövertagandet. Hundratals demonstranter sköts då till döds och tusentals greps medan unga och gamla oppositionella drog ut i djungeln och bergen för att strida mot den nya juntan tillsammans med etniska rebeller, som i årtionden slagits för sina rättigheter.
Ingen opposition tilläts
På grund av säkerhetsläget i landet hölls valen i tre omgångar, den 28 december och den 11 och 25 januari. Knappast förvånande visar det officiella resultatet att militärens eget parti, the Union Development and Solidarity Party (USDP), vann en jordskredsseger. 80 procent av alla platser i parlamentet kommer nu att besättas av kandidater från USDP samtidigt som militären själv, enligt den författning som skrevs av ett handplockat råd och antogs av en farsartad folkomröstning 2007, redan har rätt att besätta 25 procent av alla parlamentsposter.
Resten gick till småpartier som på ett eller annat sätt är allierade med militären.
The National League for Democracy (NLD), som leds av Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi och vann verkliga jordskredssegrar 2025 och 2020, fick inte delta i valen. Partiet tilläts inte att omregistreras i enlighet med nya, strikta regler som juntan infört. Detsamma gäller flera andra pro-demokratiska partier.
Det fanns med andra ord ingen opposition värd namnet. Suu Kyi, statskansler innan kuppen, och president Win Myint sitter fortfarande i isoleringsceller i fängelser på okänd ort.
Viktig rutt för Kina
Valdeltagandet och lågt, på sin höjd 55 procent, och många säger att de gick för att rösta enbart därför att de var rädda för repressalier om de stannade hemma. Enligt ett påbud, infört i juli förra året, var det brottsligt att kritisera valproceduren och de som gjorde det riskerade långa fängelsestraff och kunde till och med att dömas till döden.
Det nya parlamentet kommer att samlas i mars och då utse en president och en ny regering.
Den regeringen och det parlamentet kommer att domineras av militärer i uniform och USDP ledamöter som bytt ut sina uniformer mot civila kläder. Västvärlden, som skarpt kritiserade upprinnelsen till valen, kommer även då med all säkerhet att fördöma militärens manövrar. Även det vanligtvis timida Association of Southeast Asia Nations (ASEAN), där Myanmar är en av tio medlemmar, har sagt att de inte kommer att godkänna valresultatet.
Men det blir i det långa loppet Myanmars närmaste grannar och geopolitiska realiteter som kommer att avgöra vilken legitimitet den nya regeringen får. Beijing har redan gratulerat USDP för ”valsegern”, mest därför att de kinesiska myndigheterna vill säkra sitt inflytande över ett land som utgör en ekonomisk korridor mellan de sydvästliga, kinesiska inlandsprovinserna och Indiska oceanen.
Rutten är viktig för export från de landomslutna kinesiska provinserna och Kina importerar redan olja och gas till Yunnan via pipelines från hamnen i Kyaukphyu på den burmesiska kusten. För Kina rör det sig också om att stärka sin allmänna ställning som en dominerande makt i hela regionen.
Indien vill balansera
Kinas främsta regionala rival Indien må vara en demokrati, men geopolitiska överväganden väger tyngre. Indien vill balansera och även motverka det starka kinesiska inflytandet i Burma. Därför har Indien aldrig kritiserat den militärregering som sitter via makten i huvudstaden Naypyitaw. I stället vill New Delhi öppna nya handelsleder mellan Indiens nordöstra delstater och Myanmar. Indien ger också begränsad militär hjälp och officerare i Myanmars armé får vidareutbildning på indiska försvarsakademier. Indien har dessutom ett direkt säkerhetsintresse som påverkat dess politik gentemot Myanmar. Etniska, separatistiska rebeller from de nordöstra delstaterna Assam, Nagaland och Manipur har baser i nordvästra Myanmars berg varifrån de då och då lanserar räder in på indiskt territorium, för att sedan dra sig tillbaka till baserna på andra sidan gränsen. Indien behöver hjälp från Myanmars militär för att få ett slut på det. Men den viktigaste faktorn för Indien är först och främst att begränsa det kinesiska inflytandet.
ASEAN:s avståndstagande från valen kommer inte att ha någon större inverkan på situationen inne i Myanmar. ASEAN styrs av två gyllene principer: konsensus och icke-inblandning i medlemsländernas inre angelägenheter. Det har betytt att ASEAN aldrig löst en enda dispyt inom blocket. De lade sig inte i konflikten i Östra Timor där FN och Australien till slut fick ingripa.
ASEAN har heller inte försökt medla på ett sätt som givit resultat i den nu pågående gränskonflikten mellan Thailand och Kambodja. Detsamma gäller dispyter över gränserna mellan Thailand och Kambodja, Thailand och Laos, Malaysias delstat Sabah och Filippinerna, samt Kambodja och Vietnam.
Sedan finns länder som Australien och Japan vilka länge förordat ”engagemang” med Myanmars militär och motsatt sig bojkotter och hårda sanktioner. De kan mycket väl hävda att valen är ett steg i rätt riktning och att samtal måste trots allt inledas med den nya regeringen i Naypyitaw. Det är då möjligt att även de mest inbitna internationella kritikerna kommer att följa efter.
Fredsmäkleri blivit miljardindustri
Fredsmäklande grupper i Norge och Schweiz kommer med all säkerhet att flockas till Myanmar för att försöka medla fred mellan regeringsstyrkorna och etniska och politiska rebeller. Argumentet att det investerats enorma summor pengar i tidigare försök som alla misslyckats biter inte på de organisationerna. Fredsmäkleriet i Myanmar har blivit en miljardindustri med även andra intressenter än enbart de norska och schweiziska.
Strider ute i landet betydde att val inte kunde hållas i 67 (enligt en del uppgifter 68) av Myanmars 330 kommuner och även under själva valprocessen fortsatte Myanmars flygvapen att bomba vad de såg som rebellfästen men i flera fall var rena civila mål, som bröllop och begravningar. Motståndet är starkt, men inte starkt nog för att utgöra ett direkt hot mot militärens makt. Enligt uttalanden skall motståndet ledas av the National Unity Government (NUG), som före detta parlamentsledamöter och andra demokratiska krafter bildade efter kuppen.
Men verkligheten på marknivå är den att NUG, som mestadels befinner sig i exil, har ytterst lite inflytande över motståndet. Det är i de flesta fall lokaliserat med olika väpnade motståndsgrupper i strid med varandra över kontroll av territorium och vad det innebär i form av skatteuppbörd, möjlighet att skaffa nya rekryter och liknande.
Trots några välvilliga gester från militärens sida, som att upphäva undantagstillståndet i landets största stad Yangon och, mitt under valprocessen, frige några fångar för att fira landets självständighetsdag den 4 januari, är den oundvikliga verkligheten att generalerna kommer — om inte något helt oväntat inträffar — behålla makten under överskådlig framtid. Och även om det kommer att ske gradvis och med största försiktighet utgör valen det första ledet i vad som oundvikligen kommer att leda till vad som inte behöver innebära ett direkt erkännande men i alla fall ett godkännande av det militära styret.
Bertil Lintner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
