"Högutbildade programmerare kommer inte att baka din kebabpizza", skriver Sjörs Joosten.

Regeringen vill enbart attrahera talangfulla, högutbildade arbetskraftsinvandrare för att växa sin tech-ekonomi och göra ”Sverige” till ett internationellt innovationsledande varumärke, men verkar inte förstå att vårt land är uppbyggt av skickliga och talangfulla människor i alla sektorer – som alla behövs för att hålla välfärdsekonomin vid liv.

Det har nästan blivit en daglig rutin att kolla mejlen och se ännu ett avslag på ett jobb jag nyligen sökt, för att sedan fortsätta leta efter nya möjligheter. Sedan maj förra året har jag varit på A-kassa och mina ersättningsdagar börjar ta slut. Frustrationen har nästan övergått i desperation, vilket nyligen fick mig att söka jobb som elcykelbud – men de sökte inte deltidsanställda. Det här är långt ifrån vad jag utbildade mig till under alla dessa år.

Hälften har högskoleutbildning

Med en doktorsexamen i sociologi från Stockholms universitet är jag fast besluten att fortsätta forska, stanna i Sverige och arbeta i det samhälle som gav mig möjligheten att genomföra mina doktorandstudier. Jag var hoppfull, visste att det skulle bli en utmaning, men att hitta jobb inom det smala forskningsfältet har varit extremt svårt, till nästintill omöjligt. Ändå känner jag en vilja att ge något tillbaka till det land som varit välkomnande – men som det ser ut nu, inte vill ha mig längre.

Jag är inte ensam i den här situationen. Det finns många högutbildade personer från andra länder som har kunnat studera och arbeta i Sverige, men som inte verkar kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Jag är lyckligt lottad som är född i Europa och har ett slags frikort när det gäller uppehållstillstånd – men det har inte alla. Mer än hälften av de icke-europeiska invandrare som lämnar Sverige har universitetsutbildning, och svenska techjättar protesterar mot att mycket kompetens nu lämnar landet på grund av migrationslagarna.

Därför blev jag förvånad när jag läste att ”Sverige kan inte vänta på talangerna”, ett uttalande från migrationsminister Johan Forssell tillsammans med Näringslivsrådet (som består av högt uppsatta personer inom näringslivet), i en debattartikel (Dagens Industri 27-06-2025, även tillgänglig via Justitiedepartementet). De föreslår ganska rimliga (om än mestadels institutionella) åtgärder för att stärka Sverige som en destination för talang, med målet att bli ett innovationsledande land och ett nav för spetskompetens inom flera branscher. Målet är att aktivt attrahera och behålla internationella toppkrafter. Hur då? Det måste bli lättare för begåvade invandrare att få uppehållstillstånd och stanna kvar, men också att ”varumärket” Sverige aktivt och positivt marknadsförs, med både innovation och – framför allt – hög livskvalitet.

Den större verkligheten

Visst, vi behöver internationell toppkompetens för att utveckla de innovativa techindustrierna – och många av dessa talanger finns redan här. Så låt oss behålla dem – bra! Men jag är inte säker på att den nuvarande regeringen verkar förstå den större verkligheten: Sverige är ett åldrande land där många är högutbildade. För samhället att ska kunna upprätthålla den livskvalitet vi är vana vid, krävs det att människor faktiskt gör jobben. Det handlar inte bara om högutbildade techjobb, utan om alla sektorer. Talang och kompetens finns överallt.

Många branscher skriker efter arbetskraft. Behovet av äldreomsorgspersonal är stort, likaså behovet av fler elektriker, rörmokare och installatörer. Dessa praktiska yrken är kanske inte högutbildade, men ändå mycket kompetenskrävande och visar prov på talanger som inte många har – eller vill ha – vilket i sig vittnar om en betydande skicklighet, såsom uthållighet.

Ja, jag kan kalla mig själv ”högutbildad”, men när jag kom hit för åtta år sedan, utan jobb, började jag direkt arbeta inom servicebranschen: först på en Irish pub, sedan en kvartersrestaurang, ett hotell, en foodtruck, och till slut ett vegetariskt lunchställe. På två och ett halvt år träffade jag många människor i Stockholms matscen, varav de flesta var från andra länder – och det är de fortfarande. En viktig bransch som bygger livskvalitet drivs till stor del av invandrare.

Ryggraden i varumärket

Oavsett om det handlar om äldreomsorg, sjukvård, energibranschen, byggsektorn eller restaurangnäringen – alla är nödvändiga, kanske vissa mer än andra, men alla behöver fler händer för att fungera. Tillsammans utgör de ryggraden i det som är varumärket Sverige. Högutbildade programmerare kommer inte att baka din kebabpizza, laga den trasiga diskmaskinen, städa huset (vilket du även kan be om RUT-avdrag för), leverera din foodora-beställning, ta ditt blodprov på vårdcentralen eller bygga den där väggen så att du kan tjäna en 3:e från din 2:e-lägenhet.

Invandrare behövs – nu och i framtiden – det måste vi som samhälle acceptera! De kanske inte alla är högutbildade, bidrar direkt till den internationella konkurrenskraften inom innovativ teknologi eller passar in i den tillrättalagda bild regeringen har av högkvalificerad invandring, men de är ändå avgörande för Sveriges överlevnad.

Forssell, som antagligen har annat att tänka på just nu, skriver i debattartikeln att ”Det handlar om människor som vill arbeta, investera och bygga en framtid i vårt land.” Exakt så! Men Sveriges framtid handlar inte bara om ekonomisk tillväxt och internationell konkurrenskraft – den är inte enbart byggd på högutbildade jobb. Om Sverige verkligen vill förbli ett ledande, levbart och hållbart land med hög livskvalitet, måste regeringen se bortom den innovativa techsektorn och erkänna det bredare socioekonomiska nätverk som håller samhället igång. Försök att behålla internationell kompetens så mycket som möjligt och få dem att känna att de är önskade – men framför allt, förstå att talangfulla invandrare behövs och finns överallt.

Sjors Joosten