Kapprustning Nej till Kärnvapnen är det enda som gäller, skriver Lena Näslund.
Donald Trump planerar att starta kärnvapentester. Då säger USA att man ska bryta mot provstoppsförbudet från 1996. Nästa steg är givet. Ryssland och Kina hakar på. Kapprustningen är ett faktum.
Trump, Putin och Xi Jinping hotar omvärlden. Experterna säger att ett krig i Sverige inte är troligt, men vi kan väl inte bara se till oss själva. Det är dags nu, även om det är sent, att skriva på FN-avtalet om förbud mot kärnvapen.
Olof Palme var stark motståndare till kärnvapen. I ett tal någon månad före sin död sade han:
– Det gäller ju hela mänskligheten överlevnad. Därför tycker jag att man borde försöka åstadkomma en klar, bindande internationell överenskommelse.
– Vi borde överväga om man inte i folkrätten skulle skriva in ett förbud mot användning av kärnvapen, som en del i en process som leder till allmän och fullständig nedrustning.
Och så blev det, den 22 januari 2021 trädde FN-avtalet i kraft. Kärnvapen blev då, som det sista massförstörelsevapnet, förbjudna enligt internationell lag. Men Sverige har inte ratificerat avtalet
Lång historia av kamp mot kärnvapen
Kärnvapen avslutade andra världskriget. De har sedan dess förföljt oss, eller varit våra trogna följeslagare. De kan kallas avskräckande, fredsbevarande eller domedagsvapen.
Svensk socialdemokrati har en unik och uthållig historia i kampen för en kärnvapenfri värld. På 1960-talet ville Högerpartiet och ÖB ha en svensk atombomb. Men regeringen Erlander sa nej. En atombomb skulle göra Sverige till ett mål och kraftigt minska vår säkerhet.
Och här spelade S-kvinnor en viktig roll. Förbundet stoppade svenskt kärnvapen. Inga Thorsson, Alva Myrdal och Ulla Lindqvist tog en fajt i partistyrelsen, och vann. Det sägs att det var finansminister Gunnar Sträng som först gick kvinnorna till mötes. Atomvapen var för dyrt. Därefter ändrade sig även Tage Erlander.
1968 fick S-kvinnorna partikongressen att besluta att Sverige aldrig skulle skaffa kärnvapen. Det beslutet gäller fortfarande.
1970 skrev Sverige under icke-spridningsavtalet (NPT), som arbetats fram och beslutats av FN. Detta gäller också fortfarande.
Även de fem kärnvapenstaterna, som då fanns, skev under. De förband sig därmed att så småningom avskaffa kärnvapen. Vilket vi alla vet att de inte har gjort.
1982 lanserade den internationella Palmekommissionen doktrinen om Gemensam säkerhet. Den viktiga formuleringen lyder så här: ”Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för hot om ömsesidig förintelse”.
Under Palmes tid arbetade Sverige för ett fullständigt provstopps-avtal. Sverige fördömde alla kärnvapenprov, oavsett vilket land som utförde dem. Och här hade Margot Wallström betydelse. Både som riksdagsledamot och som aktivist. Hon deltog i protester i Söderhavet mot de franska provsprängningarna. Hon skapade opinion. Men, det var dessa franska tester i Söderhavet som ledde fram till att Frankrike i dag har 200 kärnvapenstridsspetsar och att Macron – nu när den etablerade världsordningen har rasat – erbjuder EUs länder att komma in under hans kärnvapenparaply.
En av de första att tacka ja var Danmarks statsminister Mette Fredriksen. Andra politiker och debattörer vill utveckla egna kärnvapen, och då måste vi som är rädda stå upp för den traditionella svenska linjen: Nej till kärnvapen är det enda som gäller!
Ville inte stöta oss med Nato
Hur det just nu ser ut i Tidö-regeringen är osäkert, men KD har signalerat att ”Europa behöver vara beredd att ta ett större ansvar för att säkra en gemensam, europeisk strategisk avskräckning i form av kärnvapenförmåga”.
1986 samlade Olof Palme politiska ledare från alla kontinenter och skapade Femkontinents-initiativet. Det var ett budskap till Reagan och Gorbatjov. Det lämnades över den 6 mars 1986. Budskapet var ett av de sista papper som Olof Palme undertecknade. Det innehöll krav på att inte tillåta provsprängningar med kärnladdningar. Sex länder från fem kontinenter stod bakom initiativet. De erbjöd sig också att övervaka kontrollen av ett provstopp.
Reagan och Gorbatjov hade haft ett toppmöte i Genève i november 1985. Ett nytt möte i Reykjavik var på gång och Palme med flera ville påverka herrarna så att de tog beslut om provstopp.
Så blev det inte då, men i samband med Stockholmskonferensen – som avslutades i september 1986 – enades man om ett slutdokument om utvidgade och stärkta förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i Europa.
Nästa stora steg kom 22 januari 2021 när FN:s konvention om förbud mot kärnvapen trädde i kraft, men då var Sverige inte med på vagnen. Kärnvapen blev då, som det sista massförstörelsevapnet, förbjudna enligt internationell lag. 50 länder hade skrivit under avtalet och därmed blev det lag.
Trots att Sverige varit med om att driva fram avtalet skrev vi inte under. Vi ville inte stöta oss med USA och NATO.
Vad gäller i avtalen?
Det väckte förstås kritik, men när Socialdemokraterna strax därefter både lade fram en proposition om DCA-avtalet och startade förhandlingar med NATO stod det ganska klart varför vi inte hade skrivit på. Det handlade om närheten till USA.
När det gäller kärnvapen är det detta som gäller i båda dessa avtal:
– Ansökan år 2022 till NATO om medlemskap innehöll ingen uttrycklig markering om kärnvapen.
– I DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) med USA, som ingicks hösten 2023, är det samma sak. Kärnvapen nämns varken i avtalet eller i Tidö-regeringens skrivelse 2024 till riksdagen. Både regeringen och Socialdemokraterna tror att USA kommer att fråga oss först innan man tar in kärnvapen i Sverige. Med tanke på det som har hänt, och händer, så känns det inte särskilt troligt.
Frankrike och Storbritannien har egna kärnvapen. Fyra stater utanför Europa – som alla är i krig eller inbördeskrig – har kärnvapen: Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea.
Amerikanska kärnvapen är utplacerade i Belgien, Holland, Italien, Turkiet och Tyskland samt på örlogsfartyg. För dessa vapen finns, liksom för de ryska, en fullt utbyggd strategi för användning i Europa. Risken för ny kapprustning med kärnvapen i Europa är mycket stor, och den ökar.
Kärnvapenstaterna har svikit sina löften att avskaffa domedagsvapnen. Och de följer inte den internationella lagen om förbud mot kärnvapen.
Att nu inte ta klar ställning måste tolkas som att vi vill ha dessa vapen. Vår säkerhet och vårt oberoende äventyras. Socialdemokraterna står fortfarande formellt för en anti-kärnvapenlinje, men hur länge det håller – när det endast är upprustning som diskuteras – det vet ingen, och det skrämmer.
Hotet om ett kärnvapenkrig är det enskilt största hotet mot vår överlevnad. Sverige har sedan 1940-talet använt diplomati, internationellt samarbete och förtroendeskapande åtgärder i arbetet för fred och gemensam säkerhet.
Det borde gälla även nu
Och Socialdemokraterna borde ta ställning för ratificering av FN-avtalet om förbud mot kärnvapen!
Lena Näslund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
