Palestinsk stilleståndsplan

Palestina Johan Schaar skriver om en tänkbar men sannolikt ogenomförbar plan för fred. 

Historien återkom den 7 oktober 2023. Det är Robert Malley och Hussein Agha, nära involverade som rådgivare åt USA, Israel och Palestina i de många fredsprocesserna sedan 1993, som drar denna slutsats i en självkritisk uppgörelse – Tomorrow is Yesterday.

Osloprocessen, senare förhandlingsförsök och omvärldens fasthållande vid en tvåstatslösning har inte lett till fred utan istället fördjupat motsättningarna mellan Israel och Palestina. Förhandlingarna har skötts av smala skikt från de två parterna. De två folkens historia och strävanden, det som bestämmer identiteter och föreställningar, har setts som störande element. Varken diasporan, de palestinska medborgarna i Israel eller flyktingarna, eller det sammansatta israeliska samhället med dess inre spänningar, har varit delaktiga i förhandlingarna.

Medlarnas okunnighet, arrogans och otålighet har enligt Malley och Agha lett oss längre ifrån fred än någonsin. Därför inträffade katastrofen den 7 oktober.

Tvåstatslösning inte enda utgången

En palestinsk stat innanför den gröna linjen, det vill säga stilleståndslinjen mellan parterna i kriget 1948, representerar heller ingen meningsfull territoriell avgränsning för det palestinska folk som levt i hela det område som omfattas av Israel, Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Förslagen om delning av territoriet som lösning på konflikten, från den brittiska Peel-kommissionen 1936, till FN:s delningsförslag 1947 och fram till Osloprocessen, har alltid kommit utifrån, inte från parterna själva.

Malley & Agha invänder mot påståendet att tvåstatslösningen är den enda möjliga utgången. Tvärtom har Israel sedan 1967 med framgång hanterat konflikten utan att omvärlden pressat på för en permanent lösning. Därför avvisar den israeliska regeringen och parlamentet varje tanke på en palestinsk stat. Ändå fortsätter EU, Sverige och andra aktörer att med mekanisk envishet upprepa kraven på en tvåstatslösning trots att den i praktiken är död. I ljuset av katastrofen den 7 oktober är de senaste decenniernas internationella passivitet oursäktlig.

President Trumps fredsplan, som gavs legitimitet av FN:s säkerhetsråd i resolutionen 2803 den 17 november 2025, har israelisk snarare än palestinsk säkerhet som övergripande målsättning. Resolutionen är djupt problematisk och sannolikt olaglig enligt många folkrättsjurister. Den saknar förankring i FN-stadgan och säkerhetsrådets egna tidigare beslut. Framför allt bortser den från Internationella domstolen ICJ:s utslag i juli 2024 som finner den israeliska ockupationen olaglig och slår fast det palestinska folkets oavvisliga rätt till självbestämmande. Genom att inrätta en ”fredsstyrelse” under Trumps ledning etableras ett nytt kolonialt förvaltarskap.

Eftersom situationen på Västbanken och Östra Jerusalem inte berörs i resolution 2803 har premiärminister Netanyahu kunnat ge planens motståndare inom den egna regeringen fria händer på Västbanken, där tiotusentals flyktingar fördrivits och civilbefolkningen utsätts för dagliga attacker av bosättare.

Trumps fredsplan svävar fritt, i ett laglöst rum.

Bortser från palestiniernas perspektiv

Israel bryter regelbundet mot fredsplanen – fler än 500 palestinier har dödats i Gaza sedan den 10 oktober när vapenstilleståndet skulle ha inletts. Den förment tillfälliga israeliska säkerhetszonen har förklarats vara en ny gräns. Israel hindrar den teknokratiska palestinska kommitté som ska styra Gaza, och som har bred palestinsk legitimitet, från att komma in i Gaza.

Om Trumps fredsplan bortser från palestinska perspektiv så pågår ett desto intensivare palestinskt arbete för en bestående lösning, särskilt den Palestinian Armistice Plan – plan för vapenstillestånd – som utarbetats av palestinska analytiker, forskare och civilsamhället inom ramen för projektet Cambridge Initiative on Peace Settlements, som publicerades i juni 2025, det vill säga före de olika amerikanska initiativen.

Stilleståndsplanen tar ett brett grepp om konflikten genom att avhandla kriget i Gaza tillsammans med andra grundläggande frågor. Den fyller ut tomrummen i de amerikanska initiativen och tidigare förhandlingar, med folkrätten och FN-stadgan som hörnstenar. Den förtjänar därför att tas på stort allvar – av den svenska regeringen, av EU och det internationella samfund som säger sig vilja verka för en bestående och fredlig lösning av den långa konflikten.

Planen utgår från tre grundläggande principer:

1. Parterna förbinder sig att använda diplomatiska medel, avstå från våld och följa internationell rätt, med palestinskt självbestämmande som slutmål.

2. Staten Palestina ges ansvar för hela territoriet med stöd av en fredsbevarande FN-styrka.

3. PLO bekräftas som den enda legitima representanten för det palestinska folket i förhandlingarna med Israel.

Först inleds en vapenvila som omfattar hela det palestinska området – Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem. Därmed stoppas Israels strävan att splittra Palestina i enklaver för att omöjliggöra en sammanhängande statsbildning. Alla restriktioner mot det humanitära biståndet tas bort. Krigsfångar släpps fria och döda överlämnas till sina familjer.

Staten Palestina är utgångspunkten – inte målet

Stilleståndsförslaget utgår därefter från att det redan finns en palestinsk stat, erkänd av minst 155 stater, med observatörsstatus i FN och redan 2011 erkänd i sin funktionalitet av Världsbanken och IMF, som fann att endast den israeliska ockupationen hindrade den att fullt ut utöva sin myndighet.

I och med erkännandet av den palestinska staten upphör det aldrig fullföljda Osloavtalet. Den palestinska staten är därmed utgångspunkten för fredsförhandlingar, inte det slutliga målet. Det palestinska folkets lagfästa rätt till självbestämmande är inte Israels sak att besluta över. Det finns redan en palestinsk och en israelisk stat.

För att skydda palestinska och israeliska civila upprättas en fredsbevarande styrka med FN-mandat som ersätter israeliska trupper på hela det ockuperade området, vilka enligt FN:s generalförsamling skulle ha dragits tillbaka i september i år. Styrkan har ett robust mandat för att kunna ingripa vid överträdelser mot vapenstilleståndet. En fredsbevarande styrka är Arabförbundets krav för normalisering med Israel.

Slutligen lägger planen stor vikt vid den inom-palestinska processen för politisk legitimitet och försoning. Det innebär ett återbekräftande av PLO som det palestinska folkets representant, tidigare erkänd i den rollen av FN, Israel och det internationella samfundet. Under Osloprocessen skapade PLO den palestinska myndigheten – PA – som fick en förvaltande roll och blev mottagare av finansiellt bistånd under vad som förutsattes vara en övergångsperiod. PLO kom då att hamna i bakgrunden. Men för många palestinier saknar PA legitimitet eftersom förhandlingarna aldrig förts i hamn samtidigt som inga val har hållits sedan 2006. Idag finns inget socialt kontrakt mellan medborgarna och den palestinska ledningen och PA ses snarast av många palestinier som förvaltare av ockupationen åt Israel.

Ett mer inkluderande PLO

För att stilleståndsavtalet och ett framtida fredsavtal med Israel ska ha stöd måste PLO reformeras och breddas till att omfatta alla politiska fraktioner. Också Hamas måste inordna sig under PLO, vilket man accepterade i Beijing-deklarationen i juli 2024.  I en färsk analys förordar också European Council on Foreign Relations (ECFR), där Carl Bildt är ordförande och Gunilla Carlsson medlem, ett mer inkluderande PLO där Hamas ingår.

Det kommer att vara PLO, inte Hamas, som sluter stillestånds- och fredsavtal med Israel. Stilleståndsplanen föreskriver ingen lösning, det kan handla om två stater, en federation, konfederation eller något annat arrangemang.

De olika fraktionerna inom ett utökat PLO måste komma överens om att alla våldshandlingar upphör medan förhandlingar med Israel pågår. För att etablera ett nytt socialt kontrakt, förbereda allmänna val två år efter att den politiska processen inletts, och skapa legitimitet för förhandlingarna med Israel, skapas forum för bredast möjliga konsultationer med civilsamhälle, gräsrotsorganisationer, fackföreningar, akademin och näringslivet.

Särskilt viktigt är att ge möjlighet för unga, kvinnor och flyktingar som inte tidigare getts röst att delta. Dialog mellan olika palestinska grupper är en viktig del av den interna försoningsprocess som nu måste komma och som är en förutsättning för en bestående fred. Att få delta i demokratiska val är en stark önskan bland palestinierna – när val förbereddes 2021, ett val som ställdes in, registrerade sig 93 procent av de röstberättigade.

Under övergångsperioden tillsätter PLO en teknokratisk administration, vars främsta uppgift är att ansvara för planering, samordning och genomförande av humanitära insatser, rehabilitering och långsiktig återuppbyggnad i Gaza.

Knappast genomförbar

I väntan på ett nyvalt parlament skapas ett oberoende övergångsråd som med ett starkt mandat granskar den teknokratiska regeringens arbete. Rådet består av representanter för PLO, en medborgarpanel och ett omstöpt Ad Hoc Liaison Committee (AHLC), det vill säga den internationella mekanism som för trettio år sedan bildades inom ramen för Osloavtalet för att under norskt ordförandeskap samordna biståndet till Palestina.

Utan en kraftfull och uthållig internationell uppslutning bakom stilleståndsavtalet är en bestående fred utsiktslös. Den olagliga ockupationen, attacker på palestinska civila, kollektiva bestraffningar och fortsatt utbyggnad av bosättningarna måste upphöra. Israel måste förmås att följa utslag från internationella domstolar och säkerhetsrådet. Krigsförbrytare måste ställas till svars, vapenexport upphöra, den israeliska kontrollen över den palestinska ekonomin och havet utanför Gazas kust måste vika. En FN-mekanism finns sedan 2006 för att registrera och dokumentera skador som tillfogats palestinsk egendom på grund av separationsbarriärens olagliga dragning. Dess mandat kan breddas.

Omvärlden måste också underlätta inompalestinsk försoning och reformer, till exempel genom att villkora stödet till övergångsinstitutionerna.

Har då stilleståndsplanen utsikter att genomföras? Knappast, i dag är allt ljus på den amerikanska fredsplanen. Men dess många brister bäddar för ett misslyckande. I så fall måste det internationella samfundet börja om från början, om ambitionen för israelisk-palestinsk fred är genuin. Då finns den palestinska stilleståndsplanen som utgångspunkt för en ny politik. Den innehåller inget som inte redan omfattas av EU:s och Sveriges ståndpunkter. EU och den svenska regeringen gör rätt i att redan nu granska förutsättningarna för ett fredsinitiativ som har utsikt att lyckas och inte upprepa de senaste decenniernas misslyckanden, de som bäddade för historiens katastrofala återkomst den 7 oktober 2023.

Johan Schaar