Imperierna och Mark Zuckerberg

Mark Zuckerberg håller sig gärna med referenser till antiken. Men vad menar han? Moa Ekbom skriver om tech-mogulens relation till det antika Rom. 

Imperier behöver en ideologi för att rättfärdiga sig själva. Brittiska imperiet hade sin, Sovjetunionen hade sin, och USA hade och har sin för att nämna några få. Det romerska imperiet var en av de första som hade en så uttalad programförklaring för sitt rättmätiga härskande. Den romerske nationalskalden Vergilius (70-19 f. Kr.) sammanfattar kärnfullt i det patriotiska eposet Aeneiden:

din lott, romare, är att styra de övriga folken,
upprätta fred – det skall bli din konst – och skonsamt behandla
slagna som söker skydd, men nedslå alla som trotsar
6.851-853 i Ingvar Björkesons översättning 

Roms makt och maktspråk har använts som förlaga av flera av de ovan nämnda imperierna, vilket speglas i till exempel latinets roll i brittisk utbildning och förkärleken till att bygga viktiga byggnader med antikiserande pelare och liknande utsmyckning hos de flesta med imperieambitioner. I USA är det särskilt starkt, med en huvudstad, Washington D.C., byggd i klassisk pastisch, och maktens nomenklatur, såsom senator och kongress, lånade från romersk historia.

Amerikansk utbildning har också präglats av detta, en del av det som arv från det brittiska styret, men primärt som ett underlag för att fostra den nya styrande härskande klassen. De skolor och universitet som grundades centrerade klassiska språk, och byggdes gärna i form av grekiska tempel, men riktigt med pelare. Det är numer mest pelarna som kvarstår, studiet av antiken och dess språk är som över allt på tillbakagång. Det är dock inte en tendens man ska bortse från, då antiken finns där som statusmarkör och fostransfrämjare.

Intresse för Rom

Mark Zuckerberg har skapat ett imperium, och vill, såsom Vergilius skaldar, nedslå alla som trotsar.

Han är medgrundare av den sociala medieplattformen Facebook, av vilken han är både styrelseordförande ordförande och VD, likaså för dess moderbolag Meta. Företaget är mycket mäktigt och har konsekvent köpt upp konkurrenter, som instagram och whatsap.

Zuckerberg har också ett uttalat intresse för Rom och dess imperium, bland annat grundat i hans skolgång. Han läste latin under sin tid vid prestigefyllda internatskolan Phillips Exeter Academy, ett typisk inslag vid en sådan skola som avser fostra en elit.

I en intervju med The New Yorker redan 2010 citerar han just Vergilius Aeneiden, en rad där Rom lovas ett rike utan slut, imperium sine fine. Sin beundran för kejsar Augustus, åt vilken Vergilius skrev Aeneiden, lyfte han in en annan The New Yorker-intervju från 2018. I relativt nya boken Careless People av Sarah Wynn-Williams, om författarens tid på företaget Facebook, berättas det flera gånger om Zuckerbergs vurm för Augustus och det romerska.

Zuckerberg placerades tillsamman med andra makthavare inom tech vid Trumps installationsceremoni den 20 januari i år i Kapitolium, amerikanska kongressens huvudbyggnad, uppkallat efter en av Roms kullar och konstruerad för att likna romarnas Pantheon.

Det var flera miljardärer med längtan efter herravälde som satt på rad, förutom Zuckerberg, bland andra Elon Musk.

Jag har nyligen avhandlat den obesvarade kärlek och alarmerande okunskap om antiken hos en annan techmogul, Elon Musk. Zuckerberg har en något mer sofistikerad kärlek för antiken, men endast i jämförelse med Musk. Medan Musk gillar att posta ut latinska sentenser på plattformen X bär Zuckerberg dem på tröjor för att bli fotograferad i dem. (Zuckerberg har ett förflutet i att förmedla meddelanden genom kläder, han sägs ju vara ansvarig för att hoodies och liknande blev den klädsel som riskkapitalister letar efter inom tech startups.) På bilder tagna i samband med hans 40-årsdag, i maj 2024, bar han en tröja med devisen Carthago delenda est – Kartago måste förstöras.

Det är en fras som man kanske känner igen, den citeras ofta i sin helhet Ceterum censeo Carthaginem esse delendam – vidare anser jag att Kartago bör förstöras.

Den sägs ha sagts av Cato d.ä., en viktig statsman under den romerska republiken, som menade att Kartago inte nog besegrats i de krig som redan stått mellan dem och romarna. Han upprepade det gång på gång som avslutning på sina tal i den romerska senaten även om talet inte på annat sätt var relaterat till Karthago eller utrikesfrågor. Det ledde till krig mellan Rom och Karthago, det tredje puniska kriget (149–146 f.Kr.), som ledde till att Karthago ödelades, och det sades att salt plöjdes ner i jorden så att staden inte skulle återuppbyggas

Frasen finns dock inte vare sig i sin längre eller kortare form i någon antik källa. Det äldsta är belägget är en variant hos Plinius den äldre (ca 24–79 e.Kr ), och ett återberättande på grekiska hos Plutarchos (ca 40 – 120 e.Kr). Dess nuvarande form skapades av engelska och franska forskare vid början av 1800-talet, antika fraser är inte alltid antika. Frasen har sitt eget liv i modern tid som en slags short hand för att ytterligt utplåna en fiende, ofta förekommande i krigiska och politiska sammanhang.

Lärande genom lidande

Zuckerberg verkar ha använt citatet i ett tal redan 2011 när Google Plus skulle tillintetgöras.  Det är med största sannolikhet vad Zuckerberg vill förmedla, att alla konkurrenter ska krossas, vilket korrelerar med hans jätteföretag Metas beteende.

Det är oftast latin och Rom som Zuckerberg nyttjar, som vi kommer se, men det finns faktiskt även användning av ett grekist uttryck. Vid sitt medverkande i en liveinspelning av podcasten Acquired, 10 September 2024 var det återigen en svart t-tröja som fick förmedla ett budskap. Man kunde man läsa πάθει μάθος tvärs över hans bringa, en fras hämtad från Aischylos Agamemnon, som översätts ungefär ”lärande genom lidande”.

Det är inte en obskyr fras, men inte heller vida känd, och det är den enda av de tre citat som diskuteras här som faktiskt har ett odiskutabelt antikt ursprung. När han får frågan om tröjan, säger Zuckerberg att lärandet och lidandet utgör ”the entrepreneurial journey” och det är något hans syster brukar säga, vilket vi återkommer till längre fram.

Senare i september 2024 bar han en tröja med texten Aut Zuck aut nihil, vid lanseringen av Metas augmented reality-glasögon en något mer svårtolkad fras än den om Kartago. Originalet som travesteras borde vara Aut Caesar aut nihil, det vill säga antingen Caesar eller inget (nihil kanske känns igen från nihilism), att man vill den mäktigaste eller inte ha något.

Var Aut Caesar-frasen kommer ifrån är en svårknäckt nöt. Den är inte antik, trots att Caesar åberopas, utan verkar varit en formulering som snurrat runt länge utan källa med förment klassiskt ursprung.

Historien om antiken handlar ju inte bara om antiken utan om dess bruk och skapande i olika historiska skeenden, och detta är ett bra exempel på det. Cesare Borgia (1475-1507) en typisk renässansfurste, sägs ha använt det, och likaså en annan italiensk potentat, Vladislav av Neapel (1377-1417). Uttrycket dyker upp i en rad olika tänkeböcker och texter, och citeras även i Kierkegaards Sjukdomen till döds – en kristlig psykologisk utveckling till uppbyggelse och uppväckelse (1849, under pseudonymen Anti-Climacus.).

Mest känd är nog den variant av frasen som skymtar förbi i filmen Diktatorn (1940) av Charles Chaplin, där den maktgalne Hynkel i en dans omfamnar ett jordklot och säger just Ut Caesar ut Nullus följt av ”emperor of the world”, vilket inte lämnar utrymme för några missförstånd. (Nihil är som synes ersatt, med det latinskt problematiska nullus, men meningen densamma.)

Det är sålunda en fras som hittas lite varstans, men har ett dunkelt ursprung. Jag vill undvika att redogöra för den alldeles för omfattande djupdykning jag gjort i denna fras, men kan konstatera den är på intet sätt klassisk. Dess tidigaste belägg, verkar vara Vadislav, men den är så sentensartad att den säkerligen varit i omlopp tidigare, kanske i något sammanställt verk om romersk historia. Det mest återkommande sammanhanget i vilken man hittar den är Cesare Borgia ovan, och jag misstänker att det inte så mycket är en samtida källa under renässansen som givit den vingar utan senare historieberättande.

Man kan skönja en viss uppgång under sent 1700 och 1800-talet, vilket förstås beror på ett genomslag av populärkultur vid den tiden. Den som dock spritt uttrycket bredare är möjligen Alexandre Dumas, mest känd som författaren till De tre musketörerna och Greven av Monte Christo. Han var en brödskrivare av rang, och producerade även den tidens motsvarighet till true crime för att dra in pengar. Mellan 1839-40 skrev han en följetång av romaner, Crimes célèbres, det vill säga ”Kända brott”, som blev populära. Dessa skrevs snabbt och som födkrok vilket märks, och flera av de över 20 romanerna skrev han tillsammans med andra. De är dock väl beforskade, Dumas och medhjälpare hade läst in sig på de olika brott som skildrades, som det medeltida mordet på Johanna av Neapel (vän till den Heliga Birgitta) och om Urbain Grandier som brändes på bål för trolldom (vars öde även skildrats av Eyvind Johnson). En av dessa berättelser handlade om Cesare Borgia och hans familjs illdåd. Där hittar man sagda fras och det får nog sägas utgöra den text utifrån vart det spritts brett, och man får väl hoppas att Kierkegaard läste denna mustiga berättelse och därifrån hämtade sitt citat.

Poängen med denna långrandiga genomgång är att visa på hur vad som till anblicken kan se ut som en antik fras kan ha helt annat ursprung, och fraser och uttryck kan färdas på oväntade och omständliga vägar.

Det omdiskuterade Aut Zuck aut nihil har rönt respons. Som svar på detta budskap bar Jay Graber, CEO för den alternativa sociala medieplatformen Bluesky, också en tröja med latin, vid tech-konferensen SXSW i början av mars i år. Texten var mundus sine caesaribus, en värld utan caesarer, det vill säga utan tyranner.  Det är det lätt att glömma att Julius Caesar mördades eftersom han ansågs vara en tyrann, hans eftermäle har oftast varit gott.

Det blir ju gärna så när man grundar en dynasti och utvidgar ett imperium, och ens namn har givit upphov till titlar som kejsare, Kaiser, tsar.

Bluesky är en växande plattform med ungefär samma upplägg som twitter/x, många akademiker och journalister har migrerat dit efter att andra plattformar upplevts som omöjliga. Graber har antagligen konsulterat någon kunnig i skapandet av denna slogan, sine – utan – styr ablativ och pluralen av caesarer står korrekt i det kasuset.

Det är dock inte en antik fras, utan vi är alltjämt inne i någon slags pseudoantikvitet, jag upplever att frasen klingar efterantikt. (Ett mer klassiskt klingande skulle kunna vara orbs instället för mundus, och jag hoppas nu att en massa arga latinister mailar mig mothugg.) Denna tröja är oftast gjord i samma utförande som Zuckerbergs, och finns att köpa på många ställen. Motivet har även vidareutvecklats i ljuset av den senaste tiden, bland annat finns en variant med en pingvin, eftersom pingviner blivit en symbol för protest mot Trumps autokratiska tariffer. (Det är eftersom Heard- och McDonaldöarna, som befolkas av mestadels pingviner, beslogs med importtullar i april 2025.)

En sådan tröja blir en semiotiskt laddad text, den bär på antydningar om kejserlig autokrati och romare, men det via renässans och franska äventyrsförfattare, samt tröjor i dialog medelst latinsk sentenser och så en handelskrigsladdad fågel på det.

Romerska namn

Förutom dessa skärmytslingar på latin så tar sig Zuckerbergs intresse för Rom och imperium även andra uttryck. Hans tre barn lär enligt källor heta Maxima, August och Aurelia, de hålls föredömligt nog utanför offentligheten. Vidare skänkte han sin fru Priscilla Chan (Priscilla är för övrigt ett utmärkt romerskt namn) en staty av henne själv, med motiveringen att han ville återuppliva “the Roman tradition of making sculptures of your wife”. Bilden som han själv lade ut i social medier visar en nyvaken Chen som står bredvid en enorm blå sak, med en kopp kaffe i handen. Statyn, även om den har realistiska drag, är inte antikiserande.

Romarna hade visserligen i hushållet gärna avbildningar av sina förfäder, och det ofta dödsmasker, men att resa statyer till sin hustru var inte en romersk praxis.

Mark Zuckerberg är dessutom bror till antikvetaren Donna Zuckerberg, systern som ovan citerat πάθει μάθος från Aischylos. Hon disputerade vid ansedda Princeton university på en avhandling om de antika grekiska dramatikerna Aristofanes och Euripides. Hon uppnådde viss namnkunnighet med boken Not All Dead White Men: Classics and Misogyny in the Digital Age (2018), som analyserar hur antika texter använts inom bland annat den så kallade manosfären för att rättfärdiga sexism.

Hon var vidare chefredaktör för den saligen insomnade och saknade webbtidningen Eidolon som fanns mellan 2015-20. Den var bland annat ett försök att göra den ny forskning om antiken tillgänglig för en bredare publik och belyste frågor som mångfald och social rättvisa (social justice) inom studier av antiken och dess språk, och som den själv sade, a modern way to write about the ancient world.

Eidolons mest delade texten någonsin, som publicerades strax efter Trump valdes till president för första gången, (2016, för de yngre läsarna) var av Donna Zuckerberg, How to be a good classicist under a bad emperor. I den vänder hon sig till den nya regimen:

“Your version of antiquity is shallow, poorly contextualized, and unnuanced. When you use the classics to support your hateful ideas, we will push back by exposing just how weak your understanding is, how much you have invested in something about which you know so little.”

Dominans och herravälde

Man har på intet vis ansvar för vad ens vuxna familjemedlemmar gör och tänker, det är dock intressant att en så tydlig programförklaring. Donna Zuckerberg har sedermera lämnat det akademiska livet, men skriver alltjämt om antiken, men på ett något friare sätt på sin substack, där hon inte har kommenterat sin brors antikbruk.

Mark Zuckerberg skiljer sig från Musk i sin antiksyn att han har ett mer aktivt förhållningsätt till det, exemplifierat av särskilt tryckta t-tröjor. Han har gissningsvis genom sin syster ha kommit i kontakt en mer akademisk tolkning av antiken, och har dessutom skolats i en utbildningstradition djupt rotad i antikens laddning.

Musk intresserar sig framförallt för kulturskrigsfrågor som pronatalism, ras och perverterad estetik in sitt antikbruk, färgad av apartheids utbildningstradition, medan det hos Zuckerberg finns en mer grundad kunskap om antiken. De är sprungna ur två olika bildningstraditioner.

Dock, även Zuckerberg använder det på ett aggressivt sätt, med löften om dominans och herravälde (delenda och Caesar), och estetiken är inte AI-genererade pseudo-romerska rustningar, utan den avväpnande t-tröjan och en bombastisk staty, men av sin hustru, inte sig själv. Zuckerberg har alltså ett något friare och mer lekfullt sätt att förhålla sig till antiken, till exempel i det att han gör om latinska fraser.

Dock ska man inte bortse från att Zuckerberg är även han medveten om antiken och latinets tyngd när han på ett på ett förljuget avväpnande vis paraderar runt sina t-tröjor som utlovar att nedslå alla som trotsar, för att återigen citera Vergilius. Imperier behöver inte utgöras av stater och arméer, de kan likaväl skapas av företag och oligarker.

Moa Ekbom