Essä Två amerikanska storstäder får socialistiska borgmästare den 1 januari – New York och Seattle. Betyder det att socialismen är på frammarsch på bred front? Svaret är inte så enkelt, även om unga som har svårt att få välbetalda jobb och klara hyran tilltalas av idéerna. Det menar USA-experten Karin Henriksson.
Debs? Vilken Debs?
Namnet är så gott som bortglömt men Zohran Mamdani påminde om socialistledaren i sitt tal efter segern i borgmästarvalet i New York när han sade som Eugene Debs sa en gång: ”Jag ser en bättre dag gry för mänskligheten”.
För ganska många år sedan vid det här laget hamrade jag på en bok med titeln “Vänstern i USA”. Min tes var att den amerikanska vänstern påverkat samhällsutvecklingen i tolerant riktning och att dessa -ismer och frihetsrörelser spritt sig över världen: feminism, miljömedvetande, anti-militarism, en allt öppnare garderobsdörr för homosexuella.
Jag reste till Seattle för att tala med socialisten i stadsfullmäktige, till rostbältet där ogräs växte i sprickor i asfalten runt nedlagda bilfabriker, till Vermont där Bernie Sanders höll möte om brister i välfärden, till New York för att intervjua ordföranden i DSA, Democratic Socialists of America. Och, jag åkte till Terre Haute i Indiana dit en trogen skara beger sig på en årlig pilgrimsfärd till Eugene Debs hem och grav.
Debs började sin bana på järnvägen som tonåring och kom snart att engagera sig i den spirande fackföreningsrörelsen. Under 1880- och 1890-talen ledde han två långa strejker mot mäktiga järnvägsbolag. En av dem kallades Pullman-strejken och då kastades Debs i fängelse – och fick tid och tillfälle att studera de ideologiska vänsterströmningarna i Europa och USA.
Mobiliserade motstånd
Rövarbaronerna härskade och samlade på sig enorma förmögenheter, medan arbetarna saknade rättigheter och jobbade under omänskliga förhållanden i gruvor och på fabriker. Debs mobiliserade motstånd och var med om att grunda fackförbundet American Railway Union, socialistpartiet Socialist Party of America och Industrial Workers of the World, även kallade wobblies. Han hade också gjort sig känd som en entusiasmerande talare och reste på långa turnéer över hela landet. ”Om det finns en underklass tillhör jag den”, tillhör citaten från honom.
Eugene Debs ställde upp i presidentvalet 1900 som kandidat för ett nybildat Social Democratic Party. Han försökte igen både 1904, 1908 och 1912 när han fick nästan 1 miljon röster eller 6 procent av samtliga. Segraren, demokraten Woodrow Wilson, förklarade krig mot Tyskland 1917 fast han hade lovat att hålla USA utanför. Debs protesterade öppet i flera brandtal, trots att han var svårt sjuk. Socialister, pacifister och andra stämplades som landsförrädare och greps av polis. Debs dömdes till tio års fängelse för att ha brutit mot den nya repressiva lagen “Espionage Act” (den gäller fortfarande, efter flera uppdateringar).
Eugene Debs kandiderade en sista gång i presidentvalet 1920 från sin cell, som fånge nr 9653. Han fick återigen nära 1 miljon röster. Segraren Warren Harding benådade honom och andra samvetsfångar ett drygt år senare. Debs avled 1926 och bland många bevingade ord om solidaritet återfinns även detta: ”Ja, jag är min brors hjälpare. Jag har den moraliska förpliktelsen, inte på grund av någon gråtmild sentimentalitet, utan en högre plikt till mig själv.”
Vänstervåg
Då, när jag skrev boken, vårades det för socialismen eller i alla fall den demokratiska socialismen. Där fanns Bernie Sanders med sina utfall mot ”miljonärer och miljardärer” och kollegan Elizabeth Warren med sin kamp mot banker och kreditkortsföretag. Men snart fick de snällt sätta sig i bänkarna i senaten igen och försöka överrösta populisten Donald Trump och hans Magaanhängare. Nu, när den demokratiske socialisten Zohran Mamdani ska ta över styret i New York och väljarna i Seattle kryssade för den socialistiska borgmästarkandidaten, Katie Wilson, är frågan om det är början på en ny vänstervåg – eller en fortsättning på den som egentligen började i svallvågorna efter finanskrisen 2008 – 09.
Kanske, blir svaret. Enligt opinionsinstitutet Gallup uppger 39 procent att de har en positiv inställning till socialismen just nu, samma tal som 2012 och 2019. Nytt är dock att kurvan som visar vad folk tycker om kapitalismen har dalat till 54 procent, att jämföras med ganska stadiga 60–61 procent med en liten svacka runt 2018. I en annan mätning, från YouGov och Cato Institute, svarade 63 procent av människor i åldrarna 18–29 år att de gillar socialismen. Ovan nämnda DSA har lockat medlemmar främst runt New York och slagord mot banker och storföretag går hem.
Amerikaner har lite luddiga begrepp om skillnaderna mellan kommunism, socialism och socialdemokrati. Och industripolitik har alltid var varit ett fult ord, liksom skattehöjningar och allmän sjukvård. Det fanns fickor där socialister var framgångsrika, till exempel Milwaukee i Wisconsin. Men socialismen bekämpades mycket effektivt i USA trots en tidig stark arbetarrörelse och Franklin D. Roosevelts socialdemokratiska politik under 1930- talet. Två effektiva häxjakter, Red Scares, först efter ryska revolutionen och sedan McCarthyismen i slutet av 1940- och början på 1950-talet, bidrog i högsta grad till att misstänkliggöra tankar som övertygade tiotals miljoner européer.
Den verklige kommunisten
Ett pikant sidospår i diskussioner om socialism är anklagelser om att den verklige kommunisten i USA heter – Donald Trump. Han har gjort ingrepp i det privata näringslivet som skulle ha varit otänkbara under andra republikanska presidenter (utom i speciella branscher som stål). Den amerikanska staten har köpt in sig eller utlovat medel till storföretag, begärt provision på export och skaffat vetorätt i ett stålbolags styrelse. Det var dessutom svårt att tro att en republikan skulle stämpla försäkringsbolagen i sjukvården som ”stora, feta, rika” men det gjorde Trump och krävde: ”skicka tillbaka pengarna direkt till folket.”
Trump fick inget gehör för sitt uppkast om att alla borde få en ”tullåterbäring” på 2000 dollar, för att det bara skulle späda på budgetunderskottet. Priserna stiger fastän Trump lovade att de skulle sjunka från hans första dag som president. Han har avfärdat årets ord, affordability, alltså att folk inte tycker att de har råd att leva, som en demokratisk bluff. I mellanårsvalet 2026 kommer de flesta demokrater att prata om ”mitten” och lyfta fram sjukvård och inflationen, men knappast socialistiska idéer.
Debs bostad är numera museum, och stiftelsen Eugene V. Debs Foundation delar ut ett årligt pris. Hösten 2015 gick det till Bernie Sanders som under hela sommaren hade rest landet runt tillsammans med en annan socialistisk demokrat, Alexandria Ocasio-Cortez, som sitter i representanthuset. Och den som vill borra mer i Trumps hybrid mellan socialism och kapitalism kan ta en titt på ett inlägg i en blogg på libertarianska tankesmedjan Cato Institute. Eller denna artikel i vänsterorganet The Progressive om Trumps ”statskapitalism”.
Karin Henriksson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
