En annan ekonomisk modell

Ekonomi Vad skulle det innebära om Sverige tog tillbaka kontrollen över kronan? 

Sverige är ett exempel på land med egen valuta. Ändå har vi ofta agerat som om budgeten vore som ett hushålls.

Detta hushållstänk går på tvärs med historien och vad Modern Monetary Theory (MMT) säger.

När Sverige 1931 lämnade guldmyntfoten fick Riksbanken inte längre försvara kronan i förhållande till guldet. I stället satsade man på att stabilisera den inhemska prisnivån. Detta gav staten frihet att trycka pengar för offentliga arbeten, bostadsbyggande, infrastruktur, upprustning av industrier och välfärdsreformer.

Resultatet blev en stark återhämtning med hög produktion och låg inflation. Det blev till och med deflation. Denna modell byggde på tankar om ekonomi som kallades för keynesianism eller Stockholmsskolan.

Efter andra världskriget knöt Sverige kronan till dollarn genom Bretton Woods (5,17 kr/USD). Det ledde till ett kraftigt stigande skattetryck, då det var svårt att skapa pengar när vi var knutna till dollarn. Sverige behövde kontrollera arbetsmarknaden. Detta höll nere löne- och prisökningarna under 50–60-talen, gav oss full sysselsättning men band också regeringens händer.

Vi hade måttliga underskott i statsbudgeten från 1931–1975. Produktiviteten gjorde ändå att statsskulden ungefär samma period gick som andel av BNP från cirka 40 procent till under 20 procent.

Skattekvoten steg från runt 20 procent på 1950-talet till 53,6 procent 1990. Många i medel- och överklassen gillade inte skatterna.

Krisekonomi från 1970-talet till i dag 

På 1970-talet drabbade oljekrisen världen. På 1970-talet gick Sverige med i det europeiska ”valutasamarbetet” (valutaslangen), med D-marken som ankare.

Det minskade statens möjligheter att skapa pengar. Priserna steg medan arbetslösheten var hög. Det heter stagflation och hade tidigare ansetts omöjligt enligt vissa former av keynesianismen. Orsaken var oljebolagens prishöjningar efter USA:s beslut att släppa dollarns koppling till guld.

Ekonomer som Milton Friedman spred idén att inflation beror på för stor penningmängd. För att dämpa den, ansåg han att en viss jämviktsarbetslöshet var nödvändig. Detta är i linje med att högern såg 1970-talets kris som bevis på att välfärden inte fungerar och leder till stagflation.

Politikerna började lyssna

Mitt perspektiv är att högern såg sin chans att återskapa klassklyftorna. Dessa hade minskat sedan folket fått mer rättigheter från slutet av första världskriget. Här menar jag att desinformation fick oss att överge keynesianismen i stället för att investera oss ur en kort stagflationskris.

En annan syn är att keynesianismen gjort produktionen så effektiv att priserna och vinsterna blev för låga. I stället för en grön omställning allierade sig kapitalet med finansmarknaden, som krävde sänkt produktivitet för att höja priser och sänka löner.

På 1980-talet avreglerade Sverige bankerna och började strama åt statsbudgeten och fördyrade subventionerna till billiga bostäder. Då växte lån och fastighetspriser. På 1990-talet höjde Riksbanken räntan för att försvara kronans koppling till ECU:n. Fastighetsbubblan sprack. Banker kollapsade. Arbetslösheten steg kraftigt. Politiker skar ner på a-kassa, sjukpeng och utbildning. Flera sa att välfärden var för dyr. Men krisen kom inte från välfärden – den kom från att staten lämnat över penningproduktionen till bankerna och kopplat valutan till ECU:n.

Statsskulden sköt under 1990-talskrisen upp till nästan 70 procent av BNP. Sverige införde kraftiga åtstramningar med restriktioner kring statsskuldens (underskottens) storlek. Många måste vara arbetslösa för ”ekonomins skull” och förlorade sin trygghet. Därefter föll skuldkvoten drastiskt till under 17 procent år 2024.

Enligt Arena Idé har dock skattekvoten sjunkit med 7 procentenheter av BNP sedan 2000 och främst gynnat höginkomsttagare. Skatten för låginkomsttagare är relativt tuff. Politik som prioriterar budgetbalans sparkar ofta också undan benen på framtida investeringar i produktivitet, skola, vård och klimat.

Sänkt välfärd och åtstramade budgetar klarar inte av att hålla igång samhället. Fredrik Reinfeldt sänkte skatten för rika. Han försämrade trygghetssystemen ytterligare. Alliansregeringen sa att det skulle leda till fler arbeten. I verkligheten fick många antingen bara arbetslöshet eller osäkra jobb med låg lön. Många blev också sjuka, utförsäkrade och fattiga. Samtidigt växte klassklyftorna. Möjligheten att gå på komvux eller arbetsmarknadsutbildningar för att ta de nya arbetstillfällen som uppstår minskade. Många dör av olyckor, stress eller mobbning på sina arbeten. Gängkriminaliteten är ett betydande hot och dödar många.

2025 ska Tidöregeringen sänka a-kassan ännu mer för att arbetskraften skall få anställning genom att den blir billigare att anställa och lättare att kontrollera. Detta sänker löneutvecklingen och ger mindre incitament till ny teknik. Dessutom minskar köpkraften som håller igång tillverkningen. Då minskar produktivitetstillväxten. Sverige sparar när vi borde investera.

Modern penningteori (MMT) och valutasuveränitet 

MMT visar att länder med egen valuta kan skapa så mycket pengar de vill – så länge resurser finns. En regering med egen valuta behöver aldrig låna för att finansiera sina utgifter. Ekonomerna Marcus Krall och Robert Wheeler påpekar att inget sådant land gick i konkurs under covid-19, trots stora underskott. Den svenska regeringen kan alltså tillgodose sitt lands behov utan lån från marknaden.

Varje gång staten betalar en räkning, skapar den pengar. Säg att staten ska betala Skanska 100 miljoner. Skanska har SEB som bank. Då betalar Riksgälden in 100 miljoner hos SEB:s konto på Riksbanken. Sedan petar SEB in 100 miljoner på Skanskas konto. Klart.

USA finansierade andra världskriget med sedelpressen och höll inflationen i schack genom att styra hur mycket resurser som gick till civilt bruk. MMT fungerar likadant: budgeten begränsar inte staten – det gör tillgången på arbetskraft, naturen (inkluderar klimatet och naturresurser), folkhälsan och produktionskapacitet. När dessa når gränsen, behöver staten reglera priser eller konsumtionen.

Staten kan skapa pengar – men vi låter bankerna göra det 

Verkliga pengar är i dag i stort sett bara digitala siffror. Det finns också en mindre summa kontanter och sedlar. Det är mest bara privata banker som skapar pengar på grund av åtstramningspolitiken. När du lånar pengar, skapar banken skulden ur tomma intet genom att du skriver under en lånehandling med din framtida återbetalning – med ränta – som säkerhet. Sedan skriver banken in beloppet på låntagarens konto. När du betalar av på lånet eller betalar in ränta förstörs samma mängd pengar som du betalat av. Du har då slitit för något som inte längre finns.

Statens pengar försvinner först när vi betalar statlig skatt. Skatterna finns till för att ge den egna valutan ett värde, minska ojämlikhet, styra beteenden, dra in överflödiga pengar ur systemet och dämpa inflation. Skatten förstör pengarna då värdet av dessa var att du skulle betala skatt. Detta skapar utrymme för nya pengar nästa år. På så vis hålls inflationen nere. Denna cirkel är ekonomins verkliga kretslopp.

Utan statligt penningskapande bygger samhället på privat skuld. Det tvingar folk att ta lån för bostad, studier och vardag. De rikaste lånar inte – de äger banken. Därför växer deras förmögenheter medan andra pressas till utmattning, arbetslöshet och fattigdom. Finanskapitalet samlar pengar på hög och stoppar produktion, löner och forskning. Samhället svälter mitt i överflödet.

Det privata skuldberget 

Statsskulden är låg i Sverige – men hushållens skulder är rekordhöga. Privata lån är en tickande bomb. När folk inte längre kan låna, kraschar ekonomin. Då måste staten rädda banker – men inte folket. Kriserna återkommer, varje gång lite värre. Ohälsa, gängbrott, arbetslöshet och förlorad framtidstro är följder av att staten abdikerat från sin roll som garant för pengar och välfärd.

Modern Monetary Theory visar att staten ensam är rik på det enda som spelar roll: möjligheten att skapa skuldfria pengar och göra nytta. Enda återbetalningen är vår skattskyldighet. Varje år kan staten skapa nytt värde. Alternativet är stagnation, skuldsättning och sönderfall. Med offentliga pengar bygger vi ett blomstrande samhälle.

Kortare arbetstid är något vi kan skapa i dag. Pilotprojekt med fyradagarsvecka (80 procents arbetstid, full lön) tyder på färre stressade medarbetare och minskad sjukfrånvaro. I det ljuset skulle en 20-timmarsvecka kunna sprida arbete utan att försämra välfärden. Tvärtom ökar mängden fritid och delat arbete hushållens valfrihet. Människorna kan ägna sig åt föreningar, demokrati men också åt att konsumera och hålla produktionen igång.

Inflationsbekämpning utan massarbetslöshet 

Inflationen efter covid-19 och kriget i Ukraina berodde främst på produktionsstörningar, inte av ökad penningmängd. Att minska penningmängden förvärrar situationen genom att ytterligare hämma produktionen. Lösningen ligger i att investera i produktion och samhällsbehov, inte i åtstramningar.

Traditionellt anses inflation kräva höjda räntor och ”hårda nypor” från centralbanken. Men det finns alternativa verktyg. Tilläggas bör att ekonomiprofessorn Richard Werners historiska genomgång visar att penning- och räntepolitik är högst ineffektiva sätt att styra ekonomin. Men samhället kan reglera prissättning och lönebildning. Vid kris kan staten tillfälligt införa priskontroller eller vinsttak på grundläggande varor och tjänster för att snabbt dämpa prisökningar. Fackliga organisationer kan enas inte bara om ett rimligt löneavtal. Kunde inte fack och arbetsgivare i kristider också upprätta avtal över prisutvecklingen på varor och tjänster?

Realekonomin försörjer samhället 

På samma sätt måste vi komma ihåg att realekonomin försörjer samhället – inte skatterna. God ekonomi är att alla människor kan tillfredsställa sina behov och sin konsumtion som upprätthåller produktionen. Detta får inte skada naturen eller klimatet. Pengar kan staten skapa själv. Skatter på månadsinkomster under 20 000 SEK per månad stryper realekonomin 2025.

Grundläggande samhällstjänster ska vara skattefria eller subventionerade. Socialförsäkringar och pensioner kan staten i högre grad garantera med realekonomin. Detta kan sänka skatten för vanligt folk. Enorma förmögenheter gör att rika människor kan bli stater i staten och därutöver med sin konsumtion förstöra naturen och klimatet i extra hög grad.

Det räcker med hög skatt där pengar samlas på hög. Högre skatter på välbeställda gör att dessa inte kan pensionera sig från 40–50 års ålder och sluta bidra. I Sverige är det främst företagens vinstjakt som drivit inflationen på senare tid.  Progressiv skatt är viktig. Fastighetsskatt som är progressiv är svår att fly utomlands från och effektiv för att reglera ojämlikhet. Vissa radikala MMT-förespråkare menar att enda skatten som behövs är fastighetsskatten.

Grön omställning och välfärd – pengar utan budgettak 

Med full valutasuveränitet kan staten skjuta till medel för stora samhällsuppgifter. Tänk er ett investeringspaket för klimatet i storleksordningen historiska krigsinsatser eller Marshallplanen.

Marshallplanen efter andra världskriget gav Västeuropa ekonomiskt stöd från USA för att snabbt återställa produktion, konsumtion och social stabilitet.

Världen utvecklar redan fossilfri el, batterier, björklövsbaserade halvledare, proteiner från mikrober, träbyggnader, tågtunnlar och stål utan kol. Men utan statlig finansiering går det för långsamt. Med fiatvaluta kunde vi satsa på billiga verkstäder för reparation, återbruk, långlivade produkter, energilagring, cirkulär ekonomi och hypermoderna järnvägar.

Samtidigt kan staten anställa fler lärare, sjuksköterskor, läkare och undersköterskor – utan att först ta in skatten. Staten skapar pengarna digitalt via Riksbanken, för att sedan ta tillbaka dem i skatt när produktionen väl är i gång.

Vi kan sänka pensionsåldern, förbättra pensionerna, bygga billiga, hållbara och vackra bostäder, förlänga livslängden på varor, införa 20-timmarsvecka och ge trygghet åt alla. Gängen mister sin rekryteringsbas när människor får en plats i samhället. Jämlika samhällen får bättre folkhälsa, tillit, skolresultat, mindre fetma och längre liv även för de rikaste. Utförsäkringar och fattigdom blir onödigt. Välfärd, läkemedel och sjukvården och teknik utvecklar vi parallellt. Nästan alla stora teknikgenombrott kommer från statligt finansierad forskning – staten har ensam råd att ta de risker privata aktörer saknar.

Utan statligt penningskapande blir Sverige allt mer avindustrialiserat. Vi rear ut kontrollen över vår produktion till utlandet. Våra tekniksprång och vårt försvar blir svagare. En levande industri kräver långsiktiga investeringar och offentligt risktagande. Med MMT kan vi åter industrialisera landet, se till att pengarna tjänar folket – inte tvärtom.

Global solidaritet och nytt finanssystem 

Med samma logik bör rika länder ta ett globalt ansvar. Globaliseringen blev nyliberalismens främsta verktyg för att montera ned trygga arbeten i Väst och flytta produktion till länder med låga löner och bristande arbetsrätt. I ett framtida system får inte länder konkurrera ut varandras arbetsvillkor. Handel ska ske jämlikt – med likvärdig teknik och ekonomi – annars slår billig import ut lokal produktion. Globalisering föder också risk för krig om vem som skall vara det exploaterade låglönelandet. Men det land som varit producent om än med låga löner får oftast till slut bäst ekonomi och blir mest militärt starkt. Så det är svårt att hålla ett land exploaterat i längden. Likt Bretton Woods-systemet (1944–1973) måste ett globalt regelverk förhindra kapitalflykt och flytt av jobb till låglöneländer. Då skulle varje land få största möjliga chans att försörja sig självt.

Låt en ny Marshallplan för klimat och utveckling bekostad av Väst skriva av skulderna för det globala Syd. Parallellt skulle det internationella finansiella systemet reformeras. Sverige bör stödja ett nytt globalt ramverk för skuldsanering som också hindrar att biståndsmedel går till skuldbetalningar eller korrupta härskare. Skulderna har ju för övrigt ofta uppstått genom kolonialismen och dess följder.

En global fiktiv världsvaluta likt ekonomen Keynes bancor för internationella transaktioner skulle ersätta dollarns dominans och ge alla länder rättvisa handelsvillkor. Detta skulle minska behovet av knappa reservvalutor och göra världen mindre sårbar för spekulation och koloniala skuldfällor. En sådan världsvaluta skall dock inte innebära något fast växelkurssystem utan bara vara ett system för internationella ekonomiska transaktioner. Ett krav på fasta växelkurser skulle annars begränsa världens länders förmåga att skapa pengar vid behov.

Sverige behöver inte hålla sina finanspolitiska kassakistor fulla på siffror. Regeringen behöver inte ha hög skatt på vanligt folk eller ”låna av marknaden” för att ge oss sjukvård eller klimatåtgärder – det räcker att vilja. Vi ska ha underskott vid behov, starka, progressiva skatter och en organiserad löne- och prisbildning. Då finns inga gränser för vad vi har råd med så länge som staten vårdar arbetskraften, folkhälsan, naturen och klimatet. The sky is not the limit.

Oskar Brandt