Foto: Wikimedia commons.

Essä AI riskerar att skapa en rövarkapitalism av aldrig skådad omfattning.

Vi uppmärksammas på riskerna kring den snabba utvecklingen av AI, att robotarna en dag kommer ta över och bestämma sig för att jorden blir en bättre plats utan människor. Man ska inte underskatta riskerna med AI och de etiska frågorna som behöver dryftas. Den diskussionen är viktig att föra men den får inte skymma sikten för de ekonomiska drivkrafterna som har satts i rörelse och vad dessa innebär för välfärdsstatens framtid.

De investeringar som USA:s tech-jättar plöjer ned i utvecklingen av AI är hisnande.

Enligt tidningen The Guardian har techbolagen investerat över 150 miljarder US dollar bara i år. Bolaget som tillverkar chips för AI, Nvidia, är nu börsens högst värderade bolag med en värdering om 4 biljarder US dollar, att jämföra med Sverige BNP om cirka 600 miljarder US dollar eller hela EU:s om knappt 20 biljarder US dollar. Dess värde hade då femtonfaldigats de senaste 5 åren. Man kan fortsätt räkna upp alla satsningar som nu sker i USA inom AI – siffrorna är hisnande. Investeringarna görs för att generera avkastningar på det insatta kapitalet.

Och alla som har använt sig av de verktyg som olika program nu erbjuder fascineras av deras till synes oanade möjligheter. Inom de flesta grenar av vetenskaplig forskning har användning av AI blivit standard. Redan nu sker en AI-driven utveckling av olika diagnostikformer, framtagning av nya mediciner, nya material med mera. Kunskapstillväxten accelererar. Forskarnans produktivitet ökar när en AI-assistent hjälper med både skrivande och analyser.

Det är numera enkelt att producera en podd av god kvalitet bara genom att lägga in en text om ett ämne eller frågeställning i Google NotebookLM. Alla kan tillverka bilder, filmer och musik med förhållandevis enkla verktyg.

Hur ser framtidens arbetsmarknad ut med en sådan utveckling? Självklart frågar sig företagsledarna vilka uppgifter som kan överföras till AI-tjänster. Inte minst inom den offentliga sektorn finns det en stor potential till användning av AI. I en sammanställning i tidningen NyTeknik, noteras att ett flertal företag undersöker vilka uppgifter som AI kan ta över. AI har en kapacitet att undantränga sådana arbetsuppgifter som vi uppfattade som genuint ”mänskliga”. Enligt en undersökning från ”Anthropic” som rapporteras i Washington Post, så hade redan i slutet av förra året en fjärdedel av alla arbeten ersatts eller fått hjälp av AI. Många så kallade kreativa arbeten, relaterade till text- och bildbearbetning eller inom musikskapande, kommer att försvinna.

Två aspekter av utvecklingen

Det finns två aspekter i den framtida utvecklingen som behöver lyftas fram:

Det senaste årtiondet har det skett en ofantlig koncentration av kapital till ett fåtal bolag i USA, som numera dominerar tjänstesektorn. Genom digitaliseringen och den globala plattformen för tjänster i form av nätet har finansiella tjänster och administration flyttats till techbolag i USA. Tar man annonsmarknaden som exempel, så har intäkterna flyttats från Europa med påföljd att mycket av den lokala pressen har försvunnit och all tidningsutgivning är under stor press. Enskilda personer och hela länder kan blockeras när digitala tjänster stängs ned. Det följer politisk makt med techjättarnas dominans som långsiktigt hotar vårt oberoende. Vi ser redan att USA:s agerande mot ledamöter i den internationella brottmålsdomstolen äventyrar domstolens verksamhet. Det ensidiga beroendet har också stora skatteekonomiska följder. Techbolagen betalar obetydligt lite i skatt i Sverige. När nu en ännu större del av tjänstesektorn genom utvecklingen av AI koncentreras till techbolagen, så försvinner ytterligare skatteunderlag. Detta går hand i hand med den avancerade skatteplaneringen som de USA-ägda techbolagen gör. Den värde- och produktivitetsökning som sker i dessa bolag kommer inte befolkningen till godo. Därmed urholkas skatteunderlaget kontinuerligt och den produktivitetsökning som skulle kunna möjliggöra arbetstidsförkortning genererar istället enorma vinster som undandras beskattning. Det senaste i denna utveckling är beskedet att USA undantas från OECD-överenskommelsen att globala bolag ska betala minst 15 procent i skatt.

Den andra aspekten är kunskapens ursprung och dess koncentrering.

Låt oss ta några kliv tillbaka i utvecklingen. När jag började arbeta som slipare på Atlas Copco 1973, så stod en svarvare med namnet Ragnar mitt emot mig. Han tillverkade en mässingkolv till någon av Atlas Copcos borrmaskiner. Han nämnde skrattande att när han går i pension, så kommer den produkten att lejas bort. ”Det finns ingen här som kan svarva den förutom mig.”

De nästa tio år som jag arbetade som metallarbetare sammanföll med intåget av numeriskt styrda maskiner, dvs. maskiner som styrdes av datorer och robotar, som kunde utföra enklare arbetsuppgifter. Det fanns enskilda metallarbetare som kunde programmera sina maskiner men kunskapen om produktionen förflyttades från metallarbetarkollektivet till en ny yrkesgrupp, som kunde programmera. Det i sin tur hade stora konsekvenser vad gällde möjligheten att flytta produktion till olika delar i världen, eftersom kunskapen om produktionen frikopplades från den enskilde arbetaren. Företagen kunde enkelt jämföra i vilken fabrik en viss vara producerades på viss tid. Men kunskapen var distribuerad till de olika företagen som fortfarande ägde den – även om den var integrerad med programmeringsföretag, CAD/CAM etc.

Koncentration av kunskap

Den pågående AI-drivna utvecklingen ger en aldrig skådad koncentration av kunskap, som går hand i hand med utvecklingen av en metakunskap. Den vetenskapliga forskningen penetreras av AI-system som gagnar forskningen men som också leder till en kunskapskoncentration i slutändan hos ett fåtal bolag som äger dessa system.

Kreativa yrken inom författande, musikskapande, film kommer att penetreras på samma sätt. Också här sker utvecklingen mot en metakunskap, där system skaffar sig kunskap om själva systembyggandet, som förfinas för varje användande.

En i det närmaste skattebefriad digital tjänstesektor hotar att lägga under sig en allt större del av vår ekonomi, en rövarkapitalism av aldrig skådad omfattning.

Det behövs en tydlig strategi för att möta det stora tekniksprånget som vi står mitt i. Både arbets- och privatlivet kommer att genomgå en stor förändring. Det är tre saker politiken behöver lyfta fram:

  • Introduktion av AI-system måste kopplas till generell arbetstidsförkortning.
  • Digitala tjänster behöver beskattas i en sådan omfattning att välfärden inte urholkas.
  • Europa behöver utveckla en oberoende digital tjänstesektor.

Ramon Wyss, senior professor KTH