Man skäms å Angies vägnar. Hon skäller på dem som tigger om arbete ochschasar bort dem som om de vore en skock djur. Man vill ta och ruskaom henne och säga: "de är människor, god damn it! Om du har dinadrömmar, så har de sina". Men går inte, för det är på film. Det ärKen Loachs nya film It´s a Free World.
Kvartalspolitiken om det svenska försvaret inger inte förtroende. Förra sommaren står finansministern Anders Borg i Almedalen och yxar till att försvaret behöver bantas med 3-4 miljarder på tre år. Detta eftersom försvarsberedningen slagit fast att Sverige inte hotas av någon invasion av främmande makt, ni vet av vem.
Jin Yani var i nionde månaden när tio myndighetspersoner bröt sig in hennes hem och tog henne till en abortklinik. Där dödade de med en injektion hennes dotter för att sedan plocka ut barnets kropp två dagar senare.
I början på sommaren fick Anna Olsson i Uddevalla, besked från Försäkringskassan om att hon skulle få sänkt sjukpenning från 80 till 75 procent. Hon hade genomgått två operationer för bröstcancer, men ändå jobbat till 20 procent. Nu var beskedet att full sjukpenning bara utgick om hon skulle dö inom de närmaste månaderna.
Det ser som sagt mörkt ut för brittiska Labour. Partiet tappar arbetarväljare till rasisterna i BNP, besvikna akademiker till liberaldemokraterna, marginalväljare till Tories och krigsmotståndare till sofflocket. Desperationen tilltar i styrka och så även planerna på att byta till en yngre modell av partiledare.
Det var nog få höjda ögonbryn när nyheten kom att inte bara Carl Bildt utan även Urban Ahlin som är utrikespolitisk talesperson för socialdemokraterna har varit dålig på att uppmärksamma kvinnor i internationella konflikter. Det som är överraskande är att Mona Sahlin inte tar åt sig av kritiken.
Nationalism är mänsklighetens moderna förbannelse. Europas onda gåva till världen. Nu är det Sydossetien och Georgien som bombas sönder i den heliga folkgemenskapens namn. Nationalstatens själva kärna hamras nu fram i städer och byar: att varje land måste vara homogent och varje folk ha eget självbestämmande.
Fredrik Reinfeldt ägnade sig i helgen åt att laga staket. "Fence-mending" heter det på brittisk politikerslang, när man lämnar maktens boningar och åker ut till sina egna, för att ingjuta mod och tillförsikt hos den valboskap som håller på att smita ut ur hagen genom det trasiga staketet.
Norman Geras kallar i boken med samma namn det hela för "den ömsesidiga likgiltighetens kontrakt". Att vända bort blicken och tänka att om jag skär mig i fingret så gör det inte ont i dig: så varför ska jag hjälpa dig nu?
Monopol är dåligt. Särskilt offentliga. Konkurrens är bra. Speciellt om offentliga företag privatiseras. Så lyder tidsandans universalmedicin. Och visst är konkurrens ofta bra och tvingar fram nödvändig förändring och förnyelse. Organisationer och företag kan annars lätt stelna till både form och innehåll. Men verkligheten är ofta mer komplex.
En påtaglig perspektivförskjutning har skett sedan supervalet 2006, där de borgerliga partierna kunde säga att de aldrig varit mer ense än då, och det kändes sant.
Lärare borde förbjudas be barn berätta om sitt sommarlov vid skolstarten i augusti. En del barn kommer att behöva ljuga om semestrar, sommarhus, resor.
Magin försvann med Tony Blair. Labour verkar ha gått vilse på den tredje vägen. Prefixet "new" har liksom åldrats. Och Gordon Browns första dryga år vid makten på den åtråvärda premiärministerposten framstår som en långsam resa ner mot ett oundvikligt och förnedrande valnederlag.
Politisk förnyelse för socialdemokratin måste handla om att möta verkligheten, inte om att möta moderaterna och just nu är det tyvärr lite si och så med den saken.
Efterbörden till beslutet om FRA-lagen tycks bli lång och plågsam. Folkpartiet meddelade igår att en särskild referensgrupp ska tillsättas för att ta fram de förändringar av lagen som ska göras i höst.
