Arkipelag

Alex Schulman visar sig ha en nästan Ruben Östlundsk talang för att skapa pinsamma och obekväma situationer. Det tycker Jon Andersson som har sett Sveriges Oscarsbidrag “Arkipelag”, med svensk premiär i helgen.

Bill (Gustaf Skarsgård), Bobo (Fares Fares) och Pontus (Linus Wahlgren) är pappor till tre högstadietjejer. När deras döttrar ska åka på klassresa till en skärgårdsö anmäler sig papporna som frivilliga medresenärer. Ingen från skolan är med utan papporna ska tillsammans med lägerpersonalen, bestående av ett gäng 20-åringar, själva se till att hålla ordning på ungdomarna. Något som ska visa sig bli lättare sagt än gjort. 

Det blir nämligen långtifrån någon fridfull resa, där papporna kan ha ett trivsamt umgänge med sina döttrar och resten av klassen. Klassresan börjar snart urarta och de tre papporna upptäcker snart att i barngruppen förekommer det såväl mobbning som antesmism. Problem som de tre männen har helt olika sätt att hantera. 

Olika personligheter

Bill försöker utan framgång tala barnen till rätta, medan Bobo slår näven i bordet och skriker när han ska få sin vilja igenom. En auktoritär stil som verkar funka bättre bland barnen. Pontus rycker å sin sida på axlarna åt det mesta och verkar framför allt vara intresserad av att stöta på en av de unga lägerledarna. 

Mycket av filmens styrka ligger i de tre männens olika personligheter och hur det leder till att de råkar i klinch med varandra. Det gäller inte minst Bill och Bobo. Båda präglade av sina uppväxter. Bill är ett före detta mobboffer som tagit med sig mycket av den förudmjukelsen med sig in i vuxenlivet, medan Bobo växt upp med en auktoritär far som misshandlade honom under barndomen. Bill stör sig också med rätta på Bobos och Pontus grabbiga beteende. Något han dock på grund av bristande sociala färdigheter har svårt att uttrycka på ett balanserat sätt. 

Imponerande debut

“Arkipelag” är en svart komedi, där det mesta av skrattet fastnar i halsen. Alex Schulman, som både regisserat och skrivit manus, ska visa sig ha en nästan Ruben Östlundsk talang för att skapa pinsamma och obekväma situationer. Det är också ett mycket välspelat drama, där inte minst Skarsgård och Fares glänser i rollerna som Bill och Bobo.

Allt är ackompanjerat av kuslig musik, som närmast kan liknas vid något som används i en skräckfilm. De flygbilder över ön som klipps in då och då bidrar ytterligare till den kusliga stämningen. 

“Arkipelag” blev nyligen utsedd till Sveriges Oscarsbidrag. Att filmen skulle vinna en statyett är nog ytterst osannolikt. Det är dock utan tvekan en imponerande regidebut om en klassresa från helvetet. 

Jon Andersson