Is This Thing On?

Den amerikanske regissören imponerar med lågmält drama om standup som äktenskapsterapi. Jon Andersson har sett ”Is This Thing On?, med biopremiär i helgen. 

Bradley Cooper har de senaste åren gjort sig känd inte bara som en av de stora Hollywoodskådisarna utan också som regissör, manusförfattare och producent. 2018 debuterade han som regissör med ”A Star is Born”. Den tredje remaken av originalfilmen från 1937. 2023 kom ”Maestro” om den amerikanska kompositören Leonard Bernstein. Medan ”A Star is Born” var en stabil regidebut var ”Maestro” i mina ögon ett riktigt bottennapp. Att den var nominerad till hela sju Oscars övergick mitt förstånd. Därför är mina förväntningar ganska låga när jag går in i biosalongen för att se Coopers nya film  ”Is This Thing On?”. 

Bearbetar skilsmässa

Filmen börjar med ett uppbrott. Efter över 20 år tillsammans bestämmer sig Alex och Tess för att skilja sig. Beslutet sker utan någon större dramatik och Alex flyttar från villan i förorten in i en lägenhet i stan. En kväll efter en tråkig middagsbjudning bestämmer sig Alex för att ta en öl på en bar. Det visar sig att det kostar pengar att komma in, eftersom stället också har standupkomediuppträdanden. Alex har inga pengar och bestämmer sig därför för att skriva upp sig för att göra ett standupframträdande, vilket gör att han kommer in gratis. Alex gör succé och upptäcker att han genom att göra standup kan hitta ett sätt att bearbeta sin skilsmässa. Allt går bra ändå tills Tess en dag råkar gå rakt in i den bar där Alex håller ett framträdande. Ett framträdande som handlar om exfrun och parets skilsmässa. 

Bradley Coopers film, som är löst baserad på den brittiska komikern John Bishops erfarenheter, lyckas på ett roligt sätt beskriva en skilsmässa på ett nytt och innovativt sätt. I stället för att gå i terapi hittar Alex ett annat sätt att hantera sina känslor efter uppbrottet. Genom att skämta om det. 

Om vanliga människor

Efter svulstiga produktioner som ”A Star is Born”och ”Maestro” har Cooper den här gången alltså valt att göra en film i betydligt mindre skala. Han har dessutom själv också tagit ett steg tillbaka och låtit Will Arnett och Laura Dern spela huvudrollerna, medan Cooper gör en biroll som parets halvkufiga kompis. Det är helt rätt beslut. Och mina lågt ställda förväntningar kommer snart på skam. 

Cooper visar att det går minst lika bra att göra spännande dramafilmer om vanliga människor med vanliga problem. Det behöver inte handla om stora rockstjärnor eller kompositörer för att det ska vara intressant. Det blir till och med ännu bättre om karaktärerna är lite mer lika dig och mig. 

Coopers bästa

Will Arnett och Laura Dern är mycket bra som äktenskapskapskrisande Alex och Tess. Inte minst Arnett lyckas förmedla en sorts sårbarhet hos Alex som gör att han känns som en riktig människa. 

När jag lämnar biosalongen efter två timmar har mina lågt ställda förväntningar kommit på skam. Den amerikanske regissören och skådespelarens lågmälda drama om standup som äktenskapsterapi imponerar. Det är Bradley Coopers bästa film som regissör. 

Jon Andersson