Skolan Trots lång utbildning och brinnande engagemang för elever och lärande står många lärare inte ut. Dagens Arena har träffat Sofia Hallgren som bytt skola mot museum och gått från nattlig hjärtklappning och oro till att vakna utvilad på morgonen.
I Tekniska museets splitternya lokaler i det som en gång var Tensta gymnasium bubblar skratten från förortens högstadieelever. De har just avslutat en workshop och bekantar sig nu med museets interaktiva maskiner och visualiserade matteuppgifter. När pianot för tredje gången spelar samma melodi går det upp för mig att det inte är en musikaliskt begåvad elev som suttit vid tangenterna, utan en musikmaskin från förr som levererar trudelutten.
— Man stoppar in en textremsa och sedan spelas melodin automatiskt, säger Sofia Hallgren, som är pedagog på museet och just hållit workshop för eleverna.
Sade upp sig
För ett år sedan stod hon vid den här tiden i ett klassrum och skulle för nionde året i rad ta emot sin klass efter sommarlovet. Det gör hon inte i år. För några månader sedan sade hon upp sig från jobbet som lärare i södra Stockholm. Åratal av stress, press och en känsla av otillräcklighet hade satt sig i bröstet. Hjärtklappning och vakna nätter hade lett till sjukskrivning. När tjänsten på Tekniska museet dök upp skickade hon en ansökan – och fick jobbet.
— Jag går fortfarande runt och tänker att jag inte gör tillräckligt och att det måste vara saker jag har glömt, för att det är så himla lugnt, säger hon.
Det är en stark kontrast mot jobbet som mellanstadielärare i en kommunal skola som hon började 2016. När hon förberedde sig inför att ta emot sin första klass brann hon av engagemang. Hon hade många idéer och ambitionen att jobba tematiskt – som det hade pratats om på lärarutbildningen. När eleverna fyllde klassrummet uppenbarade sig en annan verklighet.
— Intensiteten gick från noll till 750. De första veckorna var jag i chock.
Brister i arbetsmiljön
Hon var ensam i en klass med 30 elever. Hon hade barn med neuropsykiatriska diagnoser som inte fick extra hjälp. Och konflikter mellan elever som föräldrarna förväntade sig att hon skulle lösa.
— Jag fick inte så mycket stöd, jag var väldigt ensam, säger Sofia Hallgren.
Det håller i en termin, sedan blir hon sjukskriven. Men engagemanget för elever och pedagogik tar henne tillbaka till jobbet. Åren som följer präglas av en kamp mot tiden: Planering, dokumentation, fortbildning, föräldrakontakter och utvecklingssamtal. Hon upplevde att de alltför omfattande kraven gick ut över undervisningen.
— När jag klagade uppåt på att det här är för mycket och sa att jag inte orkade längre, var svaret att jag skulle sänka mina ambitioner.
Antalet utbildade lärare i Sverige har ökat med 25 procent senaste tio åren till knappt 160 000, enligt en rapport från SCB. Det har lett till att antalet utbildade lärare i skolorna runtom i landet blivit fler. Men samtidigt ökar också antalet utbildade lärare som lämnar skolan. Det gör att andelen utbildade lärare som stannar kvar inom yrket minskar, enligt Jessica Baldgrim, analytiker på SCB som sammanställt statistiken. I åldersgruppen 51–60 år har antalet utbildade lärare utanför skolan ökat mest senaste tio åren, från 1700 till knappt 4400.
Förklaringarna till att lärare lämnar skolan är brister i arbetsmiljön, stress, arbetsbelastning och övertidsarbete, visar en undersökning som SCB gjorde 2022. Enligt fackförbundet Sveriges lärares ordförande Anna Olskog jobbar 38 000 lärarutbildade personer med annat i dag. Hon delar bilden av förklaringen till flykten som SCB ger.
– Arbetsuppgifterna har blivit för många för att hantera inom ramen för arbetstiden. Och så måste lönen spegla det ansvar och den utbildning vi har, säger hon.
Vill se kraftfulla insatser
Delar av administrationen och kringuppgifter behöver andra yrkesgrupper i skolan ansvara för, menar hon.
— Det är ett lagarbete att driva skolan. För att lärare ska kunna undervisa måste också andra delar fungera, som en fungerade elevhälsa och inte minst en god tillgång till speciallärare och specialpedagoger.
Hon vill se kraftfulla insatser för stärkt arbetsmiljö omedelbart för att vända utvecklingen.
— Gör man inte det här så får man en fördyring i förlängningen. Det är direkt dumt att inte agera för att förbättra arbetsmiljön. Häv besparingar och se till att lönerna är konkurrenskraftiga.
Att det skulle behövas färre lärare kommande år när elevunderlaget minskar, är hon inte orolig för.
— Det kan ge ett andrum, och samtidigt en kvalitetshöjning, som gör att fler lärare stannar kvar.
Oroad för skolan
Under Sofia Hallgrens sista tre år på skolan lyckades hon och eleverna bygga upp en fin kultur, som hon känner sig stolt över. Men när hon sagt farväl till dem efter sista året tillsammans och tog emot en ny klass efter sommarlovet, sa kroppen för andra gången ifrån. Hjärtklappning, huvudvärk och koncentrationssvårigheter får Sofia Hallgren att till slut kliva av läraryrket.
Hon ser inte att hon själv hade kunnat göra något annorlunda för att förändra sin arbetssituation, men lägger inte heller hela skulden på skolledningen. De led också av stress, tidsbrist och höga krav. Hon önskar att rektorerna hade stått upp mer för lärarna. I situationer då det fanns problem runt en elev hade hon behövt uppbackning från dem i relation till föräldrarna.
— En rektor behöver verkligen vara stark i det för att upprätthålla vår status.
Som pedagog på Tekniska museet tjänar Sofia Hallgren flera tusen kronor mindre i månaden, hon saknar sina elever och sina lärarkollegor. Men hon känner sig pigg och återhämtad och hinner både lämna och hämta sina barn på förskola och skola. På ett personligt plan har valet att lämna läraryrket gett en positiv livsförändring. Men för skolan i stort, är hon oroad.
— Min skräck är ju att lärare som är ambitiösa försvinner, för att de inte orkar.
Fler lärarberättelser
”Vera”, lärare i matematik och NO på F-5-skola
”Jag jobbar som lärare, men arbetar på en exit-plan för att kunna sluta. Läraryrket är inte för mig. Det är inte hållbart och utvecklingen går åt fel håll. Undervisningen är inte i fokus, varken tids- eller energimässigt. Skolledning räknar undervisning i minuter och det tas inte hänsyn till att till exempel NO-ämnen kräver framplockning och städning. Tiden läggs på mycket annat som att vara rastvakt, hallvakt, dokumentation och aktiviteter. Miljön är dålig med hög ljudnivån och stress för att hinna mellan lektioner. Jag är helt slut när jag kommer hem och har svårt att hinna återhämta mig. Fortbildning bestäms ofta av kommunen och anpassas inte efter mig. Alla ska gå samma.”
”Lisa”, slutade efter åtta år som mellanstadielärare
”Jobbet bygger på ett orimligt givande av dig själv. Det är ett omöjligt uppdrag att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov, som skolans grunduppdrag är. Det är oflexibelt med minutanpassade scheman. Man kan inte påverka den undervisningsfria arbetsplatsförlagda tiden då man måste vara beredd att vikariera var, när och hur som helst. Undervisning är minoriteten av en lärares arbetsvecka. Det finns inte tillräckligt med tid för planering och bedömning. Man gör som man brukar för att man inte hinner ändra eller planera om. Jag har varit sjukskriven för utmattning och under terminerna har jag saknat ork för familj och privatliv. En hörselskada jag hade förvärrades.”
Helena Björk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
