Chefredaktör Jonas Nordling omgiven av Facebooks tummar
Jonas Nordling känner sig vilsen i Facebookskogen Foto: Pixabay

FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling är trött på ett visst bolags affärsmetoder. Och har en lösning.

Tänk dig att du drev en butik och öppnade i den galleria som alla besöker. Fastighetsägaren välkomnar dig och bjuder på gratis hyra. Det verkar konstigt, men hen säger att det måste vara gratis att få vara i gallerian, även för butiksinnehavare. Värden förklarar att hans intäkter kommer från alla de reklamskyltar som syns runt om på väggarna, och att det är tack vare butikerna som det är så många besökare i gallerian. Ok, det verkar logisk. Tänker du kanske.

Men efter ett tag tycker du att det är lite tomt i din butik. Trots att det vimlar av folk utanför ditt fönster går väldigt få in. Det händer att du ibland går ut i gallerian och rycker tag i någon gammal kund. Först då är det som om de ser din butik. Det är nästan som magi. Vilket visar sig vara närmare sanningen än vad du först anade. Gallerians ägare har nämligen mixtrat med ljussättningen i köpcentret. Din lokal syns inte för majoriteten av dina kunder. Inte ens dina stamkunder kan se lokalen, och tror att du har lagt ned.

Självklart klagar du hos hyresvärden, och säger att du gärna vill ha en annan ljussättning så att dina kunder ser att du fortfarande finns. Värden förstår ditt problem och säger att det går att lösa. Men det kommer kosta dig en liten slant för varje kund du vill locka tillbaka. Du frågar förstås värden varför hen beter sig såhär. Hen tjänade ju redan en massa pengar på att alla människor är i köpcentret? Svaret är enkelt. Jag gör det för att jag kan.

Så skulle det aldrig fungera i verkligheten, tänker du kanske. Men faktum är att detta är en exakt beskrivning av Dagens Arenas förhållande till Facebook. Vi befinner oss där, utan kostnad. Vi har över 15 000 följare i vår Facebookgrupp. Men 98 procent av dessa följare ser inte våra uppdateringar. Om vi vill nå dem måste vi betala för det.

Det är såklart ett fritt val att finnas på Facebook som utgivare, men för en digital sajt är det egentligen inget val. Det är genom delningar och interaktion på sociala medier som vår journalistik i första hand sprids. Men för att det ska kunna ske måste vi alltså betala Facebook för att få varje publicering spridd.

Det är en försåtlig modell på många sätt. Jag har inga problem med att Facebook helt plötsligt skulle slå fast att medieföretag som vill använda deras plattform måste betala för sig. Det är ju lika logiskt som att butiksinnehavaren i exemplet ovan i normala fall hade betalat en hyra. Men i Facebooks värld fungerar det inte så. Eftersom de vill uppfattas som gratis måste vi aktörer tvingas till betalning genom andra metoder. Som denna skruvade beskyddarverksamhet som kallas sponsrade inlägg, där vi alltså tvingas ge Facebook en liten slant för att nå dem som redan tror att de följer vad vi gör.

Den här metoden sticker i ögonen. Inte bara på grund av det maffialiknande upplägget, utan för att Facebook redan tömt mediebranschens kassakistor genom att konkurrera ut våra annonsmodeller. Sådan är kapitalismen, men de kunde ju nöja sig med att slå undan benen en gång för oss. Men nu gör de det ytterligare en gång.

Vad kan då göras? Jag är ingen vän av statlig inblandning när det gäller att styra upp distribution av journalistik. Dessutom är företag som Facebook ändå närmast omöjliga för våra folkvalda att rå på. Vår riksdagspolitiker är lika mycket i bolagets händer som vi andra.
Vad du som medborgare däremot kan göra är att sätta dig in i hur deras plattformar fungerar. Om du på allvar vill följa en sajt som Dagens Arena ska du alltså INTE lita på Facebook. För de vill inte att du ska läsa dessa rader, eller något annat vi gör heller för den delen. De kan tänka sig att acceptera att du gör det om vi betalar för att det ska nå dig. Men endast då.

För att råda bot på detta och vara en rebell i dagens digitala ekonomi räcker det emellertid att prenumerera på ett nyhetsbrev, öppna det varje morgon, samt läsa och lyssna på det som intresserar dig. För det är endast via e-post du kan få riktig uppdatering över vad vi publicerar. Så nu vet du det.

Det är kostnadsfritt att ta del av det vi gör, men vi låtsas inte som om det är gratis. Bra journalistik är aldrig gratis. Men vi vill att det vi gör inte ska ligga bakom betalväggar och därmed endast kunna konsumeras av en välsituerad elit. Men för att det ska vara möjligt behöver vi också ha supportrar som inser att inte alla kan avstå från att betala. Vi bedriver journalistik helt utan presstöd, och tycker det är viktigt att det finns fria medier som inte är beroende av politiska budgetbeslut.

Den bästa och billigaste julklappen du kan ge dig själv och dina bekanta är med andra ord en prenumeration på vårt nyhetsbrev. Men vill du verkligen göra skillnad så fundera gärna på om du även kan stötta vår verksamhet ekonomiskt. Vi är tacksamma över att så många redan gör det, men vi behöver långt fler vänner i kampen för överlevnad i skuggan av de globala digitala jättarna.

I samband med de kommande julhelgerna förändras vår utgivning något. Det blir fler längre texter, men samtidigt något färre publiceringar så att du hinner läsa våra nya och gamla essäer. Och varför inte passa på att lyssna ikapp på alla våra poddar?  Efter trettonhelgen trummar vi igång med full fart igen.

Ha en fin jul, och jag önskar oss alla ett gott nytt år!

Jonas Nordling
chefredaktör