Krönika Staten måste våga säga att allt som är viktigt inte alltid är direkt lönsamt på pappret.
Om några veckor lägger SJ ner ett av två nattåg till övre Norrland. Ännu en gång är det norra Sverige som får höra att det inte riktigt går ihop sig i kalkylen.
I veckan kom också beskedet om att SJ nu tvingas varsla personal som en direkt följd av beslutet.
Jag pendlar till Luleå, där jag bor halvtid. När nattåget fungerar kliver jag på på kvällen, sover gott, vaknar utvilad i Umeå och kan sitta och jobba hela förmiddagen på tåget. Vid lunchtid kliver jag av i Luleå – pigg, effektiv och redo för arbetsdagen. Det är svårt att tänka sig ett smartare sätt att resa i ett avlångt land.
Tågen till övre Norrland är bra för klimatet, för näringslivet och för arbetslivet. Ändå betraktas de som ett problem. När nattåget försvinner finns det egentligen bara två alternativ kvar: flyg eller bil.
Järnväg är inte vilken produkt som helst. Den är ett kitt som håller ihop arbetsmarknader, regioner och människors liv.
Att köra till Luleå tar tio timmar och en tågresenär släpper ut upp till 96 procent mindre växthusgaser per personkilometer jämfört med flyg.
Ändå är det just tåget som gång på gång får stryka på foten när ekonomin ska ”optimeras”. Det är bakvänt.
I ett läge där vi vet att transporterna är en av de största källorna till utsläpp, där Sveriges utsläpp återigen ökar och där klimatmålen glider oss ur händerna, borde nattågen vara ett självklart konkurrenskraftigt alternativ. Ändå reduceras det till lönsamhet i nästa kvartalsrapport.
Det är här det skaver. SJ är ett statligt ägt bolag – men behandlas som vilket företag som helst. Till skillnad från exempelvis Swedavia, PostNord eller Systembolaget har SJ inget tydligt samhällsviktigt uppdrag. Regeringen kräver bara avkastning. Går det inte ihop? Då dras trafiken in.
Men järnväg är inte vilken produkt som helst. Den är infrastruktur. Den är ett kitt som håller ihop arbetsmarknader, regioner och människors liv.
Om vi bara ska köra tåg där det är mest lönsamt i stunden har vi i praktiken bestämt oss för att stora delar av landet får klara sig bäst de kan – och att klimatet får betala priset.
Vill vi ha nattåg i norra Sverige krävs ägardirektiv som styr SJ mot samhällsnytta – inte bara snäva ekonomiska mål. Staten måste våga säga att allt som är viktigt inte alltid är direkt lönsamt på pappret.
Nej, det här är ingen ”Norrlandsfråga” eller en fråga om bidrag till något olönsamt. Det handlar om vilket land vi vill vara. Ett land som håller ihop, som tar klimatet på allvar och som gör det möjligt att arbeta och leva i hela Sverige.
Att snåla bort nattågen är ett slöseri med både människors tid och samhällets resurser – och ett medvetet val att öka våra klimatavtryck.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
