Foto: Minna Strömberg Wallin

Krönika Med makten kommer möjligheten att styra över bilden av dina handlingar.

Timmarna innan den 37-åriga IVA-sjuksköterskan Alex Pretti mördas på öppen gata i Minneapolis sitter jag och stirrar på en extrem närbild av Vita husets pressekreterare Karoline Leavitts läppar.

På nära håll liknar de ett märkligt marslandskap, oregelbundet rödfärgat och här och där med små håligheter; spindelbettsliknande märken efter de sprutinjektioner som krävs för att skapa rätt fyllighet under det rosa läppstiftet. Bilden ingår i fotografen Christopher Andersens redan ikoniska porträttserie av den närmsta kretsen runt Trump, publicerad i Vanity Fair i slutet av förra året. En pordjup uppgörelse med den politiska teater som Andersen föresatt sig att avslöja.

Men också en påminnelse om fotografens makt, och om kroppar som visserligen kan förvilla på avstånd, men som tillräckligt nära aldrig blir mer än en osalig blandning av genetik och fåfänga.

Motståndshandling

I ett annat sammanhang hade Levitts inzoomade läppar kunnat ses som ett uttryck för misogyni.

Nu känns bilden snarare som en motståndshandling. En brutal avförtrollning av en verklighet där lögnen kräver tjocka lager smink för att passera som sanning.

På Andersens bilder är i stället den hårdföra administrationen presenterad som ett gäng glåmiga kontorsråttor. Tyngda av dåliga hårdagar, taskigt puder och illa pressade kavajer rör de sig mellan själlösa rum med ful inredning och stumt stirrande eluttag. Man skulle kunna tro att en sådan offentlig avklädning skulle få dem att framstå som mer mänskliga, men intressant nog blir krackeleringen snarare en påminnelse om motsatsen. I sprickorna syns inget ljus, bara en grymhet utan kamouflage.

Inte heller är det förstås en slump att Andersens bilder fått ett sådant genomslag just nu. I en tillvaro som förefaller alltmer osäkrad och där även det mest uppenbara förses med alternativa tolkningsmodeller framställs det kroppsliga ofta som det enda verkligt sanna.

Pipa och cigaretter

Så manifesterades Donald Trumps misslyckade försök att spänna musklerna under mötet i Davos exempelvis med ännu ett blåmärke på handen, för stort för att gömmas och glömmas och pratas bort. Möjligen att jämföras med Emmanuel Macrons röda öga som gavs en betydligt positivare inramning. En tillfällig men estetiskt besvärande åkomma, först skämtsamt påtalad av presidenten själv, därefter dold bakom eleganta spegelglas.

En modedetalj som nu – tillsammans med den danska utrikesministern Lars Løkke Rasmussens pipa och cigaretter – kommit att bli en åtråvärd symbol för det europeiska motståndet. Även ett sprucket blodkärl och ett nikotinberoende kan vändas till fördel, förutsatt att det görs med rätt portioner självförtroende och öppenhet.

Önskar pöbeln syna dina defekter – erbjud dem en spegel så att de får syn på sig själva. Undrar någon om ditt land är till salu – låt orden bäras fram av ett rejält halsbloss.

En rusande dödsspiral

Med makten kommer också möjligheten att styra över hur du vill framställa dig själv. Utan den är du prisgiven åt andras tolkningar. Och i värsta fall befinner du dig i ett land och en tid där regeringen bestämmer vilka som ska räknas, och inte. En rusande dödsspiral där det snart är omöjligt att veta vilka som drabbas nästa gång. Vilka som då riskerar att genomborras av kulorna från stormtrupperna ICE, och därefter blir refererade till som ”the object” eller ”the alien” under ännu ett propagandatal maskerat till presskonferens.

”Thank God, thank God we have video”, utropade Minnesotas guvernör Tim Walz, efter söndagens dödsskjutning. Filmerna från dem som befann sig i närheten när Alex Pretti sköts ihjäl har sedan dess bidragit till en beskrivning av ett händelseförlopp som på alla punkter motsäger det som ICE levererat.

”Tro på det ni själva ser, inte det ni hör”, uppmanar guvernören alla som fortsätter samlas på gatorna. Människor sida vid sida. Kroppar envist trotsande den stränga kylan.

Allt fler som gör sig beredda att vittna om det som många fortfarande påstår inte händer.

Gabriella Ahlström