Socialdemokraternas utspel i förra veckan om butler i tunnelbanan förtjänar att bli utskrattat. Men ambitionen är riktig: Att identifiera människors behov och befria henne genom att möta dem. Där sviker den borgerliga majoriteten i Stockholm.
Nästa Labourledare heter Miliband i efternamn. De andra kandidaterna är i praktiken chanslösa när de två bröderna David och Ed Miliband står mot varandra. Man kan ana ett Kain- och Abeldrama i den brittiska vänstern.
De rödgröna får dagligen sin regeringsförmåga ifrågasatt på nyhetsplats, medan de borgerligas medieförtroende förblir oförändrat trots upprepade "snedsteg". Var är granskningen av regeringen och deras politik?
Wikileaks har under sommaren skapat oro i medieindustrin: är verksamheten ett hot mot journalistiken eller helt enkelt den ”nya journalistiken”? Hypen och rädslan avslöjar nyhetsjournalistikens egen kris. I synnerhet dagstidningarnas.
Drömmen om vad EU hade kunnat innebära var reell för Europas romer. Mer öppenhet, drägliga livsvillkor för alla medborgare, slut på diskrimineringen. Av dessa drömmar blev ingen verklighet. I stället mer förföljelse, stärkt rasism, ökad populism.
2006 gick de borgerliga till val på att vara ett alternativ till det "etiska moras" man ansåg representerades av Socialdemokraterna. Facit visar att den borgerliga regeringen varken visat sig mer hedervärd än Socialdemokraterna, eller gjort politik av sina förbättringsförslag.
Mona Sahlin och Socialdemokraterna inledde sin valrörelse i Tantolunden på Södermalm i går. I praktiken är det nu dött lopp mellan blocken. Seger eller förlust? Succé eller fiasko? Allt är möjligt för Mona Sahlin 2010.
Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. Jag hoppas att hon litar på att väljarna har uppfattat alla konkreta förslag som de rödgröna har lagt och ägnar sin timme åt att ingjuta mod och hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det.
Sven Otto Littorin kastar in handduken i ett läge när arbetsmarknadspolitiken är viktigare än någonsin. Man kan förmoda att Littorin i praktiken fått ta skiten för Anders Borgs nationalekonomiska teorier. Nu borde debatten handla om de större mänskliga tragedier som väntar.
Långtidsarbetslöshet är så gott som omöjligt att ta sig ur på egen hand. För alliansen är arbetslöshet och ohälsa individuella frågor – strukturer låtsas man inte om. Den politiken är ohållbar.
Ungdomsarbetslösheten är inte den enorma utmaning den utges för att vara. Det hindrar inte Socialdemokraterna från att dra stora växlar på statistiken, trots att de är medvetna om skevheten bakom siffrorna. Det är ohederligt.
Det Schlingmannska "utanförskapet" har nu letat sig så långt som in på sportsidorna i tidningen. De rödgröna slänger sig okritiskt med begreppet utan att tänka på att man sällan vinner en match på motståndarens planhalva.
I går höjde Riksbanken reporäntan från den rekordlåga nivå som den legat på under lång tid. Men det är långtifrån självklart med en höjning. Just nu finns inget stort inflationstryck, och osäkerheten om konjunkturen växer.
Göran Hägglunds utspel om ”verklighetens folk” hade kunnat stärka KD. Men medan han flinkt twittrar och lägger ut låtlistor för allmän beskådan tynar partiet i hans skugga. Troligen på grund av alla politiska motgångar och oförmågan att erbjuda en modern konservatism.
En förändring av Slussen är nödvändig. Det pågående skyttegravskriget och brösttonerna handlar om vems behov som ska tillfredsställas. Vad Stockholm behöver är en politik som inte enbart styrs av marknadens behov, utan av tillgänglighet för alla.
